1 Korintierbrevet 13:2-7

1 Korintierbrevet 13:2-7 SKB

Om jag har profetians gåva, förstår alla Guds dolda planer (mysterier), har all kunskap, och om jag har all tro så jag kunde flytta berg, men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande], så är jag ingenting [värd]. Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga), och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn], men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande], skulle jag inte vinna någonting. [Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör ”två sidor av samma mynt” och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.] Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är tålmodig (”den sträcker sig långt”; är långlivad, fördragsam, överseende) och mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är] kärleken. Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) – [sådan är] kärleken. Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte]. Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant). Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt). Den söker inte sitt eget (är inte självisk). [Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.] Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig). Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå). Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden], utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt]. Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i]. Allt tror den [i allting är den förtröstansfull]. Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter]. Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).