Populära bibelverser från Klagovisorna 1

Dela

Ack (ve, hur, varför), hon [Jerusalem] sitter ensam (som en solitär) i den [förut så] folkrika staden. Hon har blivit som en änka, hon som var så stor bland nationerna. Prinsessan bland provinserna har nu blivit en tvångsarbetare (slav). [Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet ”Ack” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Ordet ställer frågan: Hur kunde detta ske? Ordet inleder ofta klagan och en begravningssång, se 2 Sam 1:19Jes 14:412.]

Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka] gråter bittert i natten hennes tårar rinner över kinderna. Det finns ingen som tröstar henne; alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta. Alla hennes vänner har förrått henne; de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”gråter” börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter shiva vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas. Ordet shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att ”känna sig låg” får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting förrän den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i Job 2:12-13 där Jobs vänner satt tysta i en vecka tills Job inledde samtalet, se Job 3:1.]

Se , Herre (Jahveh), för jag är i ångest, mitt inre står i brand. Min mage (mina tarmar) vänder sig inom mig (bubblar, kokar) för jag har gjort oförlåtligt uppror mot dig. Ute [på gatan] härjar svärdet, i huset (hemma) är det som döden. [Det spelar ingen roll om jag är ute eller inne, döden finns överallt.] [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet ”Se” börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Nu har ångesten kommit som en känslomässig reaktion på insikten om det enorma misstag vi gjort. Ordet för uppror mara upprepas två gånger efter varandra och översätts ”oförlåtligt uppror”. Upprepandet är hebreiskans sätt att förstärka och påpeka att här är det mer än bara ett enkelt uppror.]