Se, ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
om ni fortsätter fasta på det här sättet.
Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?