Populära bibelverser från Predikaren 3

Dela

[Vers 1-8 är en stor kiasm. Den inleds i vers 1 där två olika ord för tid används, en bestämd tid och ett intervall av tid. Vers 2-8 består av fjorton par. De tolv första är ordnade i ett fint kiastiskt mönster. Vers 2 börjar med det positiva (födas, plantera). Vers 3-4 vänder på det och börjar med det negativa (döda, bryta ner, gråta, sörja). I mitten speglas kiasmen. Vers 5-6 har den positiva komponenten först. Vers 7 speglar vers 2 och börjar då med den negativa komponenten (riva isär, vara tyst). Vers 8 avslutar med en egen kiasm som ramas in av älska/frid och centralt finns hata och föra krig. Den hör ihop med vers 1, och tillsammans ramar de in hela stycket. Nedan är det positiva ordet fetmarkerat. Att se kiasmen hjälper även i tolkning. En tid att ”kasta bort” (hebr. shalach) stenar i vers 5 måste vara något positivt, och därför är troligaste tolkningen att det har att göra med att utvidga åkermark. Här finns även en kiasm i ordval, vers 6 slutar med samma hebreiska ord för att ”kasta bort” och markerar att vers 5-6 hör ihop som en mindre enhet. Dock är betydelsen i vers 6 den negativa – att kasta bort något.] ______ Till allt finns en bestämd tidpunkt (avtalad, överenskommen tid), och en lämplig tid (period; säsong) till allt behagligt (gott; alla glädjefyllda aktiviteter) under himlarna.

En tid att födas (ge födsel) – och en tid att dö, en tid att plantera – och en tid att rycka upp det som planterats, en tid att döda (slakta) – och en tid att läka , en tid att bryta ner – och en tid att bygga upp

en tid att gråta – och en tid att skratta , en tid att sörja – och en tid att dansa , en tid att kasta bort (hebr. shalach) stenar [för att bereda åkermark] – och en tid att samla ihop stenar, en tid att omfamnas (ta i famn, kramas) – och en tid att avstå från omfamning (kramar)

en tid att slita sönder – och en tid att sy ihop , en tid att vara tyst – och en tid att tala , en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig, och en tid för fred . ______

en tid att söka (leta upp) – och en tid att förlora, en tid att behålla – och en tid att kasta bort (hebr. shalach)

Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) honom. [Predikarens dubbla ”jag vet” (vers 12 och 14) verkar fungera som en kontrast till ”jag har sett” (vers 10, 16, 22). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan ”vetandet” kommer från intuitiv kunskap.]

Jag, jag [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] sa i mitt hjärta: ”Gud (Elohim) ska döma [både] de rättfärdiga och de onda, för det finns en tid (period) för varje önskan och för varje arbete.”