Vargje biblike të njohura nga 1 Moseboken 26

Ndaje

Stanna (bo – hebr. gor) [lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt] i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [1 Mos 15:18-19]

och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens folkslag (hednafolk) bli välsignade [1 Mos 12:1-3], eftersom Abraham lyssnade på min röst och vaktade (höll; vakade över; levde efter) det som skulle vaktas (hebr. mishmar): mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (hebr. chuqim; ordagrant ’saker inristat’) och min undervisning (hebr. Torah).” [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose skriver ner de fem Moseböckerna: • mishmar – generellt ord för något som ska iakttas och efterlevas • mitzvot – budord, klara tydliga befallningar • chuqim – förordningar, ordagrant ”saker inristat” vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring • Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]

Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder ”mycket rymligt”] och han sa: ”Nu har Herren (Jahveh) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet.” [Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se Joh 7:38. Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se Jes 12:3.]

Herren (Jahveh) visade sig för honom och sa: ”Gå inte ner till Egypten [så som Abraham gjorde när det blev hungersnöd, se 1 Mos 12:10]. Slå läger (hebr. shachan) i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig].

Han byggde ett altare där och åkallade Herrens (Jahvehs) namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.