FÖRSTA MOSEBOKEN 34
34
Dina blir orenad
1Dina, dottern som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att träffa flickorna i landet. 2Shekem, son till hivén Hamor, fursten i landet, fick se henne. Han tog tag i henne och förnedrade henne sexuellt. 3Men hans hjärta fäste sig vid Jakobs dotter Dina. Han blev förälskad i flickan och talade ömt till henne. 4Shekem sa till sin far Hamor: ”Ge mig den flickan till hustru.”
5Jakob fick höra att Shekem hade orenat hans dotter Dina. Men hans söner var ute på marken med boskapen så Jakob teg tills de kom hem. 6Och Shekems far Hamor gick ut för att tala med Jakob. 7Jakobs söner kom hem från marken så fort de fick höra vad som hänt. De blev bedrövade och rasande över vad Shekem gjort, för det var en galenskap i Israel att han legat med Jakobs dotter. Sådant fick bara inte ske.
8Hamor talade med dem och sa: ”Min son Shekem har förälskat sig i er syster. Jag ber, ge henne åt honom till hustru. 9Gift in er med oss. Ge oss era döttrar, och ta ni våra döttrar till hustrur. 10Lev med oss, landet ska ligga öppet för er. Bo här, bedriv handel och skaffa er ägodelar.” 11Och Shekem sa till hennes far och hennes bröder: ”Låt mig finna välvilja. Jag ska ge er det ni vill ha. 12Begär hur stor brudgåva och annan gåva som helst. Jag ger det ni vill ha. Ge mig bara flickan till hustru.”
13Jakobs söner svarade Shekem och hans far Hamor med list, eftersom Shekem hade orenat deras syster Dina. 14De sa till dem: ”Nej, vi kan inte ge vår syster åt en man som är oomskuren. Det vore en skam för oss. 15Bara på detta villkor kan vi gå er till mötes: att ni blir som vi genom att alla era män låter omskära sig. 16Då ska vi ge er våra döttrar och vi ska ta era döttrar. Och vi ska bo bland er så att vi blir ett folk. 17Men vill ni inte lyssna på oss och låta er omskäras, då tar vi vår syster och går.”
18Hamor och hans son Shekem gillade vad de sa. 19Och den unge mannen, som var mest ansedd i sin fars hus, dröjde inte att göra som de sa, eftersom han var kär i Jakobs dotter. 20Så Hamor och hans son Shekem gick till stadsporten och sa till männen i staden: 21”Dessa män är fredligt sinnade mot oss. Låt dem få bo i landet och bedriva handel här, landet har plats nog för dem. Vi tar deras döttrar till hustrur och ger dem våra döttrar. 22Men bara på ett villkor kommer männen att gå oss till mötes och bo bland oss så att vi blir ett folk: att alla våra män blir omskurna liksom de är omskurna. 23Fast då kommer deras boskap och egendom och alla deras djur att tillhöra oss! Vi gör därför som dom vill så att de slår sig ner hos oss.” 24Alla vid stadsporten höll med Hamor och hans son Shekem. Alla män vid stadsporten lät omskära sig.
25Men den tredje dagen, när männen led av såren, tog Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd. De gick in i den intet ont anande staden och dödade alla män. 26De dödade med svärd Hamor och hans son Shekem, och tog Dina från Shekems hus och gav sig av. 27Jakobs söner gick fram över de slagna och plundrade staden eftersom de hade orenat deras syster. 28De tog deras får, kor och åsnor, och det som fanns i staden och ute på fälten. 29De tog allt vad de ägde och alla deras barn och kvinnor. De plundrade allt som fanns i husen.
30Efteråt sa Jakob till Simeon och Levi: ”Nu har ni ställt till det för mig och gjort mig stinkande för dem som bor i landet, kanaaneerna och perisseerna. Jag har bara några få män. Nu kommer de att förenas mot mig och attackera mig, jag och mitt hus kommer att gå under!” 31Men de sa: ”Skulle han då få behandla vår syster som en hora?”
Pašlaik izvēlēts:
FÖRSTA MOSEBOKEN 34: SB
Izceltais
Dalīties
Kopēt
Vai vēlies, lai tevis izceltie teksti tiktu saglabāti visās tavās ierīcēs? Reģistrējieties vai pierakstieties
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Uzzināt vairāk par Svenskbibel