FÖRSTA MOSEBOKEN 32
32
Jakob planerar mötet med Esau
1Jakob drog också vidare. Och Guds änglar mötte honom. 2När Jakob såg dem sa han: ”Detta är Guds här.” Och han kallade platsen Mahanajim.
3Jakob sände budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark. 4Han befallde dem: ”Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har bott hos Laban och varit där tills nu. 5Jag har oxar, åsnor, får, slavar och slavinnor. Jag har nu sänt bud för att meddela min herre, så att du kan se med blida ögon på mig.” 6Budbärarna kom tillbaka till Jakob och sa: ”Vi mötte din bror Esau, och han kommer emot dig med 400 man.” 7Med skräckblandad ångest delade Jakob upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror. 8Han tänkte: ”Om Esau kommer och attackerar den ena skaran så kan den andra undkomma.”
9Jakob bad: ”Min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Jahve, du som sa till mig: ’Återvänd till ditt land och din släkt så ska jag visa dig godhet.’ 10Jag är inte värdig all den kärlek och trofasthet som du visat din tjänare. Med bara min stav passerade jag Jordanfloden, och nu har jag två skaror. 11Rädda mig från min bror Esaus hand! För jag är rädd att han kommer att attackera mig och mödrarna och barnen. 12Du har sagt att du ska göra mig mycket gott och låta mina ättlingar bli som havets oräkneliga sand.”
13Jakob stannade där den natten. Av det han hade tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl. 16Han anförtrodde dem åt sina slavar, var hjord för sig, och sa: ”Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna.” 17Han befallde den som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar vem du tillhör och vart du går och vem som äger djuren som du driver framför dig, 18då ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva han skickar till sin herre Esau. Och själv kommer han efter oss.” 19Han befallde också den andre och den tredje och alla de som följde hjordarna: ”Ni ska säga detsamma till Esau när ni möter honom. 20Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss.” För han tänkte: ”Jag ska blidka honom med gåvorna jag skickar i förväg. Sedan ska jag möta hans ansikte. Kanske han då behandlar mig väl.” 21Så sändes gåvan före honom. Själv stannade Jakob i lägret den natten. 22Samma natt steg Jakob upp och tog sina båda hustrur, sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. 23Han tog dem över floden med allt han ägde.
Jakob kämpar med Gud
24Jakob blev ensam kvar. Och en man brottades med honom ända till gryningen. 25När mannen såg att han inte kunde betvinga Jakob, rörde han vid Jakobs höftben så att höften gick ur led när han brottades med honom. 26Och han sa: ”Släpp mig, för morgonen gryr!” Men Jakob sa: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27Mannen frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” 28Han sa: ”Ditt namn ska inte längre vara Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och människor, och segrat.” 29Och Jakob sa: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
30Jakob kallade platsen Peniel, för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå fick jag leva.” 31När han passerade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av höften. 32Därför äter Israels söner ännu i denna dag inte muskeln på höftbenet, eftersom han slog Jakob på höftbenet, på höftmuskeln.
Pašlaik izvēlēts:
FÖRSTA MOSEBOKEN 32: SB
Izceltais
Dalīties
Kopēt
Vai vēlies, lai tevis izceltie teksti tiktu saglabāti visās tavās ierīcēs? Reģistrējieties vai pierakstieties
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Uzzināt vairāk par Svenskbibel