Johannes 5
5
1
Jesus botar på en sabbat en sjuk vid Betesda, förföljes därför såsom sabbatsbrytare, försvarar sig och vittnar om sitt förhållande till Fadern.
Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem. 2Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar. 3I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade. 4# 5Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?» 7Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.» 8Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.» 9Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen. 10Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.» 11Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'» 12Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?» 13Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. -- 14Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.» 15Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16Därför förföljde nu judarna Jesus#och sökte att döda honom., eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.» 18Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud. 19Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen. 20Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder. 21Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill. 22Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen, 23för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom. 24Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. 25Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande. 26Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv. 27Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst 29och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom. 30Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig. 31Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd. 32Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen, 34Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta. 35Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus. 36Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig. 37Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt, 38och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke. 39I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. 40Men I viljen icke komma till mig för att få liv. 41Jag tager icke emot pris av människor; 42men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder. 43Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. 44Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud? 45Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp. 46Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. 47Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»
Pašlaik izvēlēts:
Johannes 5: SVEN
Izceltais
Dalīties
Kopēt
Vai vēlies, lai tevis izceltie teksti tiktu saglabāti visās tavās ierīcēs? Reģistrējieties vai pierakstieties