Första Moseboken 3

Syndafallet

1Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla#alla Annan översättning: "något". träd i lustgården?" 2 Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö." 4 Då sade ormen till kvinnan: "Ni skall visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont." 6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

8Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" 10 Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." 11 Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?" 12 Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." 13 Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."

Syndafallets följder

14Då sade Herren Gud till ormen:

"Eftersom du har gjort detta,

skall du vara förbannad

bland alla boskapsdjur och vilda djur.

På din buk skall du gå,

och jord skall du äta så länge du lever.

15Jag skall sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma

och hennes avkomma.

Han skall krossa ditt huvud#Här ges det första löftet om seger över ormen - dvs djävulen (Upp 12:9). Segraren, kvinnans "avkomma", presenteras efterhand närmare, i Första Moseboken som Abrahams, Isaks och Jakobs avkomma, i Psaltaren som både Davids son och Davids Herre, i Jesaja som jungfruns son och telningen från Isais rot, i Mika som den evige som kvinnan skall föda i Betlehem.

och du skall hugga honom i hälen."

16Till kvinnan sade han:

"Jag skall göra din möda stor

när du blir havande.

Med smärta skall du föda dina barn.

Till din man skall din lust vara,

och han skall råda över dig."

17Till Adam sade han:

"Du lyssnade på din hustru

och åt av det träd

om vilket jag befallt dig:

Du skall inte äta av det.

Därför skall marken vara

förbannad för din skull.

Med möda skall du livnära dig av den

så länge du lever.

18Törne och tistel skall den bära åt dig

och du skall äta av markens örter.

19I ditt anletes svett

skall du äta ditt bröd

till dess du vänder åter till jorden,

ty av den har du tagits.

Jord är du,

och jord skall du åter bli."

20Mannen gav sin hustru namnet Eva,#Eva Hebr. "Chavva", som hör ihop med de hebreiska orden för "leva" och "liv". ty hon blev moder till allt levande. 21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

22Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt." 23 Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från. 24 Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

選択箇所:

Första Moseboken 3: SFB98

ハイライト

コピー