Svenska Folkbibeln 98

<div class="version vid160 iso6393swe" data-vid="160" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGEN">
 <div class="chapter ch8" data-usfm="GEN.8">
 <div class="label">8</div><div class="s">Floden upph&#246;r</div><div class="p">1Men Gud t&#228;nkte p&#229; Noa och p&#229; alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han l&#228;t en vind g&#229; fram &#246;ver jorden, s&#229; att vattnet sj&#246;nk undan. 2 Djupets k&#228;llor och himlens f&#246;nster st&#228;ngdes och regnet fr&#229;n himlen upph&#246;rde. 3 Vattnet drog sig tillbaka fr&#229;n jorden mer och mer. Efter etthundrafemtio dagar b&#246;rjade det avta. 4 Den sjuttonde dagen i sjunde m&#229;naden stannade arken p&#229; Araratbergen. 5 Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde m&#229;naden. F&#246;rsta dagen i den m&#229;naden blev bergstopparna synliga. </div><div class="p">6Efter fyrtio dagar &#246;ppnade Noa luckan som han hade gjort p&#229; arken 7 och l&#228;t en korp flyga ut. Den fl&#246;g fram och tillbaka, till dess vattnet hade torkat bort fr&#229;n jorden. 8 Sedan l&#228;t han en duva flyga ut f&#246;r att f&#229; se om vattnet hade sjunkit undan fr&#229;n jordens yta. 9 Men duvan hittade ingen plats d&#228;r hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten t&#228;ckte hela jorden. D&#229; r&#228;ckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10 Sedan v&#228;ntade han ytterligare sju dagar innan han l&#228;t duvan flyga ut ur arken &#228;n en g&#229;ng. 11 Mot kv&#228;llen kom hon tillbaka till honom, och se, d&#229; hade hon ett friskt olivl&#246;v i n&#228;bben. Noa f&#246;rstod d&#229; att vattnet hade sjunkit undan fr&#229;n jorden. 12 Men han v&#228;ntade &#228;nnu sju dagar innan han l&#228;t duvan flyga ut igen. D&#229; kom hon inte mer tillbaka till honom. </div><div class="p">13Det sexhundraf&#246;rsta &#229;ret, p&#229; f&#246;rsta dagen i den f&#246;rsta m&#229;naden, hade vattnet torkat bort fr&#229;n jorden. D&#229; tog Noa av taket p&#229; arken och s&#229;g att jordytan hade torkat. 14 Och den tjugosjunde dagen i andra m&#229;naden var jorden alldeles torr. 15 D&#229; talade Gud till Noa och sade: 16 "G&#229; ut ur arken med din hustru, dina s&#246;ner och dina sonhustrur. 17 L&#229;t alla de djur, allt levande som du har hos dig, g&#229; med dig, b&#229;de f&#229;glar och fyrfotadjur och alla kr&#228;ldjur som r&#246;r sig p&#229; marken, s&#229; att de v&#228;xer till och blir fruktsamma och f&#246;r&#246;kar sig p&#229; jorden." 18 S&#229; gick Noa ut med sina s&#246;ner, sin hustru och sina sonhustrur. 19 Och alla fyrfotadjur och kr&#228;ldjur, alla f&#229;glar och alla djur som r&#246;r sig p&#229; jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken. </div><div class="s">Noas offer och Herrens l&#246;fte</div><div class="p">20Noa byggde ett altare &#229;t Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena f&#229;glar och offrade br&#228;nnoffer p&#229; altaret. 21 N&#228;r Herren k&#228;nde den ljuvliga doften, sade han till sig sj&#228;lv: "H&#228;refter skall jag inte mer f&#246;rbanna jorden f&#246;r m&#228;nniskans skull, eftersom hennes hj&#228;rtas tankar &#228;r onda &#228;nda fr&#229;n ungdomen. Jag skall aldrig mer d&#246;da allt levande s&#229; som jag nu har gjort. </div><div class="q1">22</div><div class="q1">S&#229; l&#228;nge jorden best&#229;r,</div><div class="q2">skall s&#229;dd och sk&#246;rd,</div><div class="q1">k&#246;ld och v&#228;rme,</div><div class="q2">sommar och vinter,</div><div class="q1">dag och natt</div><div class="q2">aldrig upph&#246;ra."</div>
 </div>
 </div>
</div>

Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter etthundrafemtio dagar började det avta. Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen. Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.
Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, till dess vattnet hade torkat bort från jorden. Sedan lät han en duva flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.
Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. Då talade Gud till Noa och sade: "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden." Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.

Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. När HERREN kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Så länge jorden består,
skall sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig upphöra."

Slušaj Första Moseboken 8