1 Moseboken 10
10
Noas söners fortsatta historia – jordens folkslag (10:1-11:9)
[Här kommer en ny ”toledot-enhet” (den femte av tolv i Första Moseboken). Det hebreiska ordet toledot används elva gånger i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Kapitlet ger en släkttavla för alla folk på jorden. Indelningen är inte bara genealogisk utan också geografisk, språklig och historisk, se vers 5, 20 och 31.]
1Detta är Noas (hebr. Noachs) söners fortsatta historia (deras genealogi/släkttavla – hebr. toledot),
Shem (Sem),
Cham (Ham)
och Jafet.
Söner föddes till dem [Noas tre söner] efter floden.
[Noas tre söner var:
- Jafet – troligtvis äldste sonen, se 1 Mos 10:21. Han föddes när Noa var 500 år gammal, se 1 Mos 5:32.
- Shem (Sem) – troligtvis mellansonen. Han var 100 år gammal två år efter floden, se 1 Mos 11:10. Eftersom floden kom när Noa var 600 år, måste han varit född när Noa var 502 år, och är alltså två år yngre än Jafet. Anledningen till att han nämns först i alla uppräkningar, här i vers 1 och i 1 Mos 5:32; 6:10; 7:13; 1 Krön 1:4, är att hans släktträd leder till Abraham och slutligen till Messias, se Luk 3:34-36!
- Cham (Ham) – den yngste sonen, se 1 Mos 9:24. Hur mycket yngre han är anges inte, men han var född före floden.
I vers 1 var ordningen Shem, Cham och Jafet. När deras släktled beskrivs nedan i vers 2-32 blir ordningen omvänd med först Jafet (vers 2), sedan Cham (vers 6) och sist Shem (vers 21). Det är ett typiskt kiastiskt mönster i flera led som gör att berättelsen om Babels torn, se 1 Mos 11:1-9, ramas in av Shems släkttavla som fortsätter i 1 Mos 11:10-26.]
Jafets söner – folken i nordväst
[Totalt 14 ättlingar till Jafet nämns. Jafets söner är huvudsakligen folken i norr och väster, i Mindre Asien och på Medelhavets öar och kuster. Det motsvarar dagens Europa och även delar av norra Mellanöstern.]
2Jafets söner var:
Gomer [kimmererna vid Svarta havet; nuvarande Turkiet] och
Magog [kring Svarta havet, nuvarande Georgien] och
Madaj [förfader till mederna; sydväst om Kaspiska havet; området kring nuvarande Teheran i Iran] och
Javan [jonierna, grekerna; Grekland] och
Tubal (hebr. Toval) [folk i östra Mindre Asien; nuvarande centrala Turkiet] och
Meshech [folk i östra Mindre Asien] och
Tiras [nuvarande Italien].
3Gomers söner var:
Ashekkenaz [kanske skyterna; vid Svarta havet] och
Rifat och
Togarma [folk i östra Mindre Asien; nuvarande Turkiet].
4Javans söner var:
Elisha [folkslag på ön Cypern] och
Tarshish [ett fenikiskt folk från västra Medelhavet, Spanien, osv.],
Kittim [folkslag på ön Cypern] och
Dodanim [rodaneerna, folkslag på ön Rhodos, se 1 Krön 1:7].
5Från dessa blev öarnas folk (kustregionernas folkslag – hebr. i ha-goj) uppdelade (har de utbretts) i sina länder (områden – hebr. erets), var och en efter sitt språk och efter sina familjer (släkter – hebr. mishpachah), bland sina folk (hebr. goj).
[Dessa kan syfta på Javans söner (vers 4) men troligtvis är det alla Jafets söner som åsyftas (vers 2-4). Ländernas öar skulle kunna syfta på kontinenterna, men här finns även en bildlig tolkning att varje nation är en egen ”ö” som integrerar med andra nationer. Hebr. goj syftar på ett folk som bor på en viss plats, det kan innehålla olika etniska folkgrupper, men ofta är det en folkgrupp. Den grekiska formen av Jafet är Iapetos, och enligt grekisk tradition är det grekernas förfader. Det hebreiska namnet Javan betyder ”ung” men också landet Grekland, se Dan 8:21; 10:20. Jafet är alltså troligtvis förfader till ”sjöfolken” som spred ut sig runt Medelhavet.]
Chams söner – folken i sydväst
[Totalt 30 ättlingar till Cham (Ham) nämns. Chams söner rör sig främst sydväst mot Egypten och norra Afrika, men även arabiska halvön. Kanaan (som bodde i Kanaans land som israeliterna intog) hör även till denna grupp.]
6Chams (Hams) söner var:
Kush [betyder ”svart”; motsvarar det afrikanska riket Nubien; nuvarande södra Egypten, Etiopien och Sudan] och
Mitsrajim [Egypten] och
Put (hebr. Pot) [motsvarar nuvarande Libyen, se Jer 46:9; Hes 30:5; 38:4-6] och
Kanaan [nuvarande Israel].
7 [Chams första son] Kushs söner var:
Seva (Seba) [övre Egypten (södra Egypten)] och
Havila (hebr. Chavila) [ismaeliterna, se 1 Mos 25:18; östra Arabien och Persiska viken] och
Savetta [folk i Arabien] och
Raama [folk i Arabien] och
Savettecha.
[Kushs fjärde son] Raamas söner var:
Sheva [betyder ”sju” eller ”ed”; troligtvis Saba i nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien]
och Dedan [folk i Arabien; nuvarande Saudiarabien].
8Kush [Chams första son, se vers 6] födde Nimrod.
Han blev en mäktig på jorden. [Namnet Nimrod härstammar från verbet marad som betyder ”att göra uppror” och förknippas med Babels torn, se 1 Mos 11:1-9, se även 1 Krön 1:10; Mika 5:5.] 9Han var en mäktig (våldsam) jägare framför Herrens (Jahvehs) ansikte. Därför finns talesättet: ”Likt Nimrod, en mäktig jägare inför Herren (Jahveh).” 10Och det förnämsta (de första – hebr. reshit) i hans kungarike var [de fyra städerna] Babylon och Erech och Akkad och Chalne i Shinars land. 11Från det landet kom Ashor fram och byggde Nineve och staden Rechovot och Kalach 12och Resen mellan Nineve och Kalach (Nimrod), som är en stor stad.
13Mitsrajim [Chams andra son, vers 6] fick:
Lodim och
Anamim och
Lehavim och
Nafettuchim 14och
Patrusim och
Kasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, och
Kafettorim.
15Kanaan [Chams fjärde son som Noa förbannade, se 1 Mos 9:25-27] fick:
Sidon [hebr. Tsidon, från verbet tsod att jaga/fiska; även namnet på kuststaden Sidon i nuvarande Libanon], hans förstfödde, och
Chet [förfader till hettiterna], 16och
jevusiterna (jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit] och
amoréerna (hebr. emori) och
girgaseerna (hebr. girgashi) 17och
hivéerna och
arkiterna [fenikiskt folk] och
siniterna [fenikiskt folk] 18och
arvaditerna [fenikiskt folk] och
tsemariterna [fenikiskt folk] och
hammatiterna [fenikiskt folk].
[Dessa folk bodde i landet innan israeliterna kom dit.]
Därefter blev kanaanéernas familjer (klaner) utspridda (långt utanför sina tidigare gränser). 19Kanaanéernas gränser sträckte sig från Sidon [kuststaden i Syrien i norr], ner mot Gerar, till Gaza [i söder] vidare bort mot Sodom och Gomorra och Admah [betyder: röd jord] och Tsevojim [betyder: gaseller] ända till Lasha.
20Detta är Chams (Hams) söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina folkslag.
Shems söner – folken i öster
[Totalt 26 ättlingar till Shem nämns. Till Sems söner (”semiterna”) hör hebréerna (Evers ättlingar, se vers 21), araméerna, assyrierna m.fl. Områdena de rör sig till är främst österut och motsvarar Mesopotamien och Arabien. Introduktionen till Shem är annorlunda än för hans bröder Jafet och Chem (vers 2 och 6) där det bara står ”Jafets söner” och ”Chems söner”. Här betonas denna del av släktträdet genom att ha en längre skrivning ”till Shem föddes barn”. Det är via Shem, Arppacheshad, Shelach, Ever, Peleg som sedan Abraham kommer födas. Redan i inledningen betonas Ever som är den fjärde generationen från Noa, det släktled som kommer leda fram till Abraham och Messias.]
21Till Shem föddes också barn. Shem var förfader till alla Evers barn [fyra generationer framåt, se vers 24-25, ordet betyder ”gå över” och har gett upphov till ordet ”hebré”] och Jafets bror den äldre.
[Ordagrant avslutas den hebreiska meningen med ”broder Jafet äldre”. Det går att tolka det hebreiska adjektivet haggadol så betydelsen blir: ”Jafet var den äldre brodern”. Så gör den grekiska översättningen Septuaginta och många judiska rabbiner. Andra tolkar frasen som ”Jafets äldre broder” och att det är Shem som är Jafets äldre broder. Liknande formulering finns i Dom 1:13 där Kenas är Kalebs yngre bror. Den syriska, latinska och många moderna översättningar väljer denna tolkning. Kärnbibeln lutar sig mot 1 Mos 11:10 och 1 Mos 11:26 där det verkar som om Jafet är äldst, se även vers 1.]
22Shems barn var:
Elam [elamiterna; öster om Tigris] och
Ashor [assyrierna] och
Arppacheshad [babylonierna?] och
Lod och
Aram [araméerna; Syrien].
23Arams söner var:
Us (hebr. Ots) och
Chol och
Geter och
Mash.
24Arppacheshad [Chems tredje son, se vers 22] fick:
Shelach.
Shelach fick:
Ever [”hebréerna”].
25Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för ”delad”], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan.
[Pelegs fortsatta släktled fortsätter i 1 Mos 11:16-26 och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här, att jorden delades under hans dagar, kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på vers 32.]
26 [Evers andra son] Joktan fick:
Almodad och
Shelef och
Chatsarmavet [folk i Sydarabien] och
Jerach 27och
Hadoram och
Ozal och
Dikla 28och
Oval och
Avimael och
Sheva 29och
Ofir och
Havila (hebr. Chavila) och
Jovav,
alla dessa var Joktans söner.
30De hade sina boplatser från Mesha som går mot Sefar till bergen i öster.
[Här används hebr. kedem för öster. Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Vi får göra upp med det som har varit och se visioner och planera för framtiden i detta väderstreck. Det finns också mycket annat knutet till öster som soluppgången med alla dess typologier, morgonstjärnan i öster och så vidare.]
31Detta [vers 22-30] är Shems söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina folkslag. [Denna vers avslutar och ramar in stycket om Shems söner.]
Avslutning
32Detta [vers 1-30] är Noas söners familjer, efter släktled (hebr. toledot) [plural] i deras folk. Och från dessa finns de folk som utbrett sig på jorden efter floden.
[Denna vers ramar in hela kapitlet om Noas söner. Frasen och den avslutande refrängen ”efter deras språk i sina landområden och i sina länder” återkommer i vers 5, 20 och 31.]
वर्तमान में चयनित:
1 Moseboken 10: SKB
हाइलाइट
शेयर
कॉपी
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
