1 Mosebok 8
8
1Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades. 2Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt. 3Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar. 4På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat. 5Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen. 6Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade. 7Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene. 8Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet. 9Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken. 10Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom. 11Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene. 12Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom. 13På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr. 14Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom. 15Då talade Gud till Noah och sade: 16Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig. 17Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene. 18Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur. 19Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag. 20Och Noah byggde Herranom ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret. 21Och Herren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver. 22Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.
Zur Zeit ausgewählt:
1 Mosebok 8: SK73
Markierung
Teilen
Kopieren
Möchtest du deine gespeicherten Markierungen auf allen deinen Geräten sehen? Erstelle ein kostenloses Konto oder melde dich an.
