LUKASEVANGELIET 22

Planer på att döda Jesus

1Det osyrade brödets högtid som kallas påsk närmade sig. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att göra sig av med Jesus eftersom de var rädda för folket. 3Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick och talade med översteprästerna och officerarna om hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem. 5De blev glada och lovade att ge honom pengar. 6Judas samtyckte och sökte nu ett lämpligt tillfälle att överlämna honom åt dem utan att folk var närvarande.

Påskmåltiden förbereds

7Så kom den dag i det osyrade brödets högtid när påskalammet skulle slaktas. 8Då sände Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ˮGå och förbered den påskmåltid vi ska äta.ˮ 9De frågade honom: ˮVar vill du att vi ska förbereda den?ˮ 10Han svarade: ˮNär ni kommer in i staden ska en man möta er som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in 11och säg till husbonden: ʼLäraren frågar dig: Var finns det gästrum där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?ʼ 12Han ska då visa er ett stort rum på övervåningen som står färdigt. Där ska ni förbereda.ˮ 13De gick och fann att det var som Jesus hade sagt. Och de förberedde för påskmåltiden.

Den första nattvarden

14När timmen var inne lade sig Jesus till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sa till dem: ˮJag har innerligt längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16För jag säger er att jag kommer inte att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.ˮ 17Och han tog en bägare, bad tackbönen och sa: ˮTag detta och dela mellan er. 18För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer.ˮ 19Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sa: ˮDetta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.ˮ 20Och likaså tog han bägaren efter måltiden och sa: ˮDenna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

21Men lyssna, den som förråder mig har sin hand här på bordet med mig. 22För Människosonen går bort som det är bestämt, men det blir hemskt för den man som förråder honom.ˮ 23Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.

Vem är den störste?

24Lärjungarna började också tvista. Det gällde vem bland dem som kunde anses vara störst. 25Då sa Jesus: ˮFolkens kungar härskar över sina folk, och de som har makten kallar sig välgörare. 26Men ni ska inte bete er så, utan den störste bland er ska vara som den yngste och ledaren ska vara som tjänaren. 27För vem är störst, den som ligger till bords eller den som tjänar? Det är den som ligger till bords, eller hur? Men jag är mitt ibland er som en tjänare. 28Ni är de som stannat kvar hos mig under mina frestelser. 29Och liksom min Fader har tilldelat kungariket åt mig så tilldelar jag det åt er, 30för att ni ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike, och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31Simon, Simon, lyssna. Satan har begärt att få skaka om och pröva er. 32Men jag har bett för dig att du inte ska förlora din tro. Och när du har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.ˮ 33Petrus sa: ˮHerre, med dig är jag redo att gå både i fängelse och i döden.ˮ 34Jesus svarade: ˮPetrus, jag säger dig, tuppen ska inte gala i dag förrän du tre gånger förnekat att du känner mig.ˮ

Skriftens ord uppfylls i Jesus

35Och han sa till dem: ˮNär jag sände er utan börs, väska och sandaler, saknade ni något?ˮ De svarade: ˮIngenting.ˮ 36Då sa han: ˮMen nu ska den som har en börs ta den med sig, likaså den som har en väska. Och den som inte har något svärd ska sälja sin mantel och köpa ett. 37För jag säger er att detta skriftens ord måste uppfyllas i mig: Han blev räknad bland laglösa. För det som är skrivet om mig har en fullbordan.ˮ 38De sa: ˮHerre, här är två svärd.ˮ Han svarade dem: ˮDet räcker.ˮ

Jesus ber i Getsemane

39Och Jesus bröt upp och gick som han brukade till Olivberget, och lärjungarna följde honom. 40När han kom till platsen sa han: ˮBe att ni inte kommer i frestelse.ˮ 41Och han gick avsides ungefär ett stenkast ifrån dem, föll på knä och bad: 42ˮFader, om du vill, ta denna bägare ifrån mig. Men ske inte min vilja utan din.ˮ [43En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44Han greps av ångest och bad alltmer innerligt, och svetten blev som blodsdroppar som föll ner på marken.] 45När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46Och han sa: ˮVarför sover ni? Res er upp och be att ni inte kommer i frestelse.ˮ

Jesus blir förrådd och fängslas

47Medan han ännu talade kom plötsligt en folkhop, ledd av han som hette Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48Jesus sa till honom: ˮJudas, förråder du Människosonen med en kyss?ˮ 49När de som stod omkring Jesus såg vad som höll på att hända frågade de: ˮHerre, ska vi slå till med svärd?ˮ 50Och en av dem slog till mot översteprästens slav och högg av honom högra örat. 51Men Jesus sa: ˮDet är nog nu!ˮ Och han rörde vid hans öra och helade honom.

52Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare för tempelvakten och äldste som hade kommit ut mot honom: ˮSom mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. 53Dagligen var jag hos er i templet, och ni grep mig inte. Men detta är er stund, och mörkret har makten.ˮ

Petrus förnekar Jesus

54Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner omkring den. Petrus satte sig mitt ibland dem. 56En tjänsteflicka fick se honom sitta där vid elden. Hon stirrade på honom och sa: ˮHan där var också med honom.ˮ 57Men han nekade och sa: ˮKvinna, jag känner honom inte.ˮ 58Strax därefter fick en man syn på honom och sa: ˮDu är också en av dem.ˮ Men Petrus svarade: ˮMänniska, det är jag inte alls.ˮ 59Ungefär en timme senare var det en annan som försäkrade: ˮVisst var även han med honom! Han är ju också från Galileen.ˮ 60Men Petrus sa: ˮMänniska, jag vet inte vad du pratar om.ˮ Och i det ögonblick han sa det gol en tupp. 61Herren vände sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, vad han hade sagt honom: ˮInnan tuppen gal i dag ska du tre gånger förneka mig.ˮ 62Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och misshandlas av vakterna

63De män som bevakade Jesus hånade honom medan de misshandlade honom. 64De täckte hans ansikte och sa: ˮProfetera! Vem var det som slog dig?ˮ 65Och hädelserna haglade över honom.

Jesus inför Sanhedrin

66När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De förde honom till deras rådsplats 67och sa: ˮÄr du Kristus, så säg det!ˮ Han svarade: ˮOm jag säger er det kommer ni inte att tro, 68och om jag frågar er kommer ni inte att svara. 69Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Mäktiges högra sida.ˮ 70Då frågade alla: ˮÄr du alltså Guds Son?ˮ Han svarade dem: ˮNi säger själva, att Jag Är.ˮ 71De sa: ˮVad ska vi med vittnesmål till? Vi hörde ju själva från hans egen mun.ˮ

Currently Selected:

LUKASEVANGELIET 22: SB

Highlight

Copy