JOHANNESEVANGELIET 6

Mat åt fem tusen män

1Efter en tid begav sig Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, även kallad Tiberiassjön. 2Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken han gjorde med de sjuka. 3Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Påsken, judarnas högtid, var nära.

5När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk var på väg mot honom sa han till Filippos: ˮVar ska vi köpa bröd så att dessa får något att äta?ˮ 6Det sa han för att pröva honom, för själv visste han vad han skulle göra. 7Filippos svarade: ˮBröd för tvåhundra dagslöner skulle inte räcka för att alla ska få en bit var.ˮ 8En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sa till honom: 9ˮHär är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men hur skulle det räcka till så många?ˮ 10Jesus sa: ˮLåt folket slå sig ner.ˮ Det var gott om gräs på det stället. Och männen slog sig ner, det var omkring fem tusen. 11Jesus tog bröden, bad tackbönen och delade ut till dem som satt där, likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 12När de var mätta sa han till sina lärjungar: ˮSamla ihop de bitar som blivit över så att inget går till spillo.ˮ 13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.

14När folket såg vilket tecken han hade gjort sa de: ˮDetta måste vara Profeten som skulle komma till världen.ˮ 15Jesus förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung. Så han drog sig åter upp till berget, helt ensam.

Jesus går på vattnet

16När kvällen kom gick hans lärjungar ner till sjön. 17De steg i en båt för att fara över sjön till Kafarnaum. Det var redan mörkt och Jesus hade ännu inte kommit till dem. 18Det blåste hårt och sjön började gå hög. 19När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev mycket rädda, 20men han sa till dem: ˮDet är jag. Var inte rädda.ˮ 21De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.

Jesus är livets bröd

22Dagen efter befann sig folket på andra sidan sjön. De hade bara sett en båt där. Och de visste att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av utan honom. 23Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren hade bett tackbönen. 24När folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for till Kafarnaum och sökte efter Jesus. 25De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: ˮRabbi, när kom du hit?ˮ 26Jesus svarade dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Ni söker mig inte därför att ni sett tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27Arbeta inte för den mat som är förgänglig utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. För på honom har Fadern satt sitt sigill - Gud.ˮ 28De frågade honom: ˮVad ska vi göra för att utföra Guds gärningar?ˮ 29Jesus svarade: ˮDetta är Guds gärning, att ni tror på honom som han har sänt.ˮ 30De sa: ˮVilket tecken tänker du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad tänker du utföra? 31Våra fäder åt manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.ˮ 32Då sa Jesus till dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, men min Fader ger er det sanna brödet från himlen. 33För Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.ˮ 34De sa: ˮHerre, ge oss alltid det brödet.ˮ 35Jesus svarade: ˮJag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta. 36Men jag sa till er: Ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig kommer till mig. Och den som kommer till mig ska jag verkligen inte avvisa. 38För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39Och hans vilja som har sänt mig, är att jag inte ska förlora något av allt det han gett mig, utan resa det upp på den yttersta dagen. 40För detta är min Faders vilja: var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska resa honom upp på den yttersta dagen.ˮ

41Judarna var irriterade över att han hade sagt: ˮJag är brödet som kom ner från himlen.ˮ 42Och de sa: ˮÄr inte detta Jesus, Josefs son, vars far och mor vi känner? Hur kan han då säga att han kommit ner från himlen?ˮ 43Jesus svarade: ˮNi ska inte vara irriterade. 44Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom. Och jag ska resa honom upp på den yttersta dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: De ska alla bli undervisade av Gud. Var och en som har hört och lärt av Fadern kommer till mig. 46Ingen har sett Fadern. Bara han som är från Gud har sett Fadern. 47Det jag säger till er är verkligen sant: Den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50Men detta är brödet som kommer ner från himlen, för att den som äter av det inte ska dö. 51Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen ska leva.ˮ

52Judarna kom då i vild diskussion med varandra och sa: ˮHur kan han ge oss sitt kött att äta?ˮ 53Jesus sa till dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska resa honom upp på den yttersta dagen. 55För mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom Fadern, så ska även den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som kom ner från himlen, inte alls likt det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd ska leva i evighet.ˮ 59Detta sa Jesus när han undervisade i en synagoga i Kafarnaum.

Jesu ord är Ande och liv

60Många av hans lärjungar som hörde det sa: ˮDet är outhärdliga ord, vem kan lyssna på sådant?ˮ 61Jesus förstod inom sig att hans lärjungar var irriterade över detta och sa till dem: ˮTar ni anstöt av det här? 62Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han förut var? 63Det är Anden som ger liv, det mänskliga uträttar ingenting. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64Men det är några bland er som inte tror.ˮ - Jesus visste från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. - 65Han fortsatte: ˮDärför sa jag till er att ingen kan komma till mig om det inte ges honom av Fadern.ˮ

66Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka och följde honom inte mer. 67Jesus sa då till de tolv: ˮVill ni också ge er iväg?ˮ 68Simon Petrus svarade: ˮHerre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord. 69Och vi tror och vi vet att du är Guds Helige.ˮ 70Jesus svarade: ˮValde jag inte ut er tolv? Och en av er är en djävul.ˮ 71Han talade om Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv. För det var han som skulle förråda honom.

Currently Selected:

JOHANNESEVANGELIET 6: SB

Highlight

Copy