FÖRSTA SAMUELSBOKEN 14

Jonatan besegrar filisteer

1En dag sa Sauls son Jonatan till sin väpnare: ”Kom, vi går över till filisteernas förpost på andra sidan.” Men han sa inget till sin far. 2Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatäppelträdet i Migron. Han hade omkring sexhundra man med sig i sin trupp. 3Ahia bar efoden. Han var son till Ahitub, bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Shilo. Folket visste inte att Jonatan gett sig av.

4Nu fanns en klippa på var sida om det pass där Jonatan avsåg att gå över för att nå fram till filisteernas förpost. Klipporna hette Boses respektive Sene. 5Den ena klippan reste sig på nordsidan mitt emot Mikmas, den andra på sydsidan mitt emot Geba. 6Jonatan sa till sin väpnare: ”Kom, vi går över till de oomskurnas förpost. Kanske ska Herren göra något för oss. För inget hindrar Herren att ge seger till få likaväl som till många.” 7Hans väpnare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå, jag är med dig helhjärtat!” 8Då sa Jonatan: ”Lyssna, vi går över till männen där så att de upptäcker oss. 9Om de uppmanar oss att stå stilla tills de kommer till oss, då står vi kvar där och går inte upp till dem. 10Men om de uppmanar oss att komma upp till dem, då går vi upp dit, för det är tecknet till oss att Herren gett dem i vår hand.”

11När båda lät sig upptäckas av filisteernas förpost sa filisteerna: ”Titta! Hebreerna kryper fram ur hålorna där de gömt sig.” 12Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans väpnare: ”Kom upp till oss, så ska vi låta er få veta en sak!” Då sa Jonatan till sin väpnare: ”Följ mig upp, för Herren har gett dem i Israels hand.” 13Jonatan klättrade upp på händer och fötter med väpnaren bakom sig. Och Jonatan högg ner filisteerna, och väpnaren kom efter och gav dem dödsstöten. 14I det första anfallet nedgjorde Jonatan och hans väpnare omkring tjugo man längs en sträcka av en halv plogfåras längd. 15Då kom fasa över fältets läger och bland allt folket. Även förposten och de som ägnat sig åt härjning började skälva. Marken skakade och det kom fasa från Gud.

16Sauls väktare i Gibea i Benjamin såg att fiendehopen var i upplösning och att man irrade hit och dit. 17Då sa Saul till folket hos sig: ”Räkna folket och se vem som lämnat oss.” De gjorde så och blev varse att Jonatan och hans väpnare saknades. 18Då sa Saul till Ahia: ”Hämta Guds ark!” För på den tiden fanns Guds ark hos Israels söner. 19Medan Saul talade med prästen blev paniken i filisteernas läger allt värre. Så Saul sa till prästen: ”Upphör med det du gör!” 20Saul och allt manskap med honom samlades och drog till stridsplatsen. Där såg de att panikslagna filisteer lyfte sina svärd mot varandra.

21De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns omkring lägret, även de gick nu över till israeliterna som följde Saul och Jonatan. 22Och när alla Israels män som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, tog även de upp förföljelsen av dem och stred mot dem. 23Så frälste Herren Israel den dagen. Och striden fortsatte bortom Bet-Aven.

Sauls förhastade ed

24Israels män var hårt ansatta den dagen, för Saul hade bundit folket med denna ed: ”Förbannad är den som äter något före kvällen innan jag fått hämnd på mina fiender.” Så ingen bland manskapet smakade någon mat. 25Alla landsmän kom in i skogen och där låg det honung på marken. 26Men när folket befann sig i skogen och såg den flödande honungen var det ingen som tog och åt, eftersom folket fruktade eden. 27Jonatan däremot hade inte hört att hans far band folket med eden. Så han räckte ut staven som han hade i handen och doppade dess ände i honungskakan. Han tog av det och åt, och då sken hans ögon upp. 28Men en man ur folket sa till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: ’Förbannad är den som äter något i dag’. Och därför är folk så utmattade.” 29Jonatan svarade: ”Min far har ställt till det för landet. Se vilken glans mina ögon fick för att jag smakade lite av honungen. 30Tänk om folket i dag hade fått äta fritt av bytet de fann hos sina fiender! Då skulle slakten av filisteerna blivit ännu större!”

31Den dagen angrep de filisteerna från Mikmas till Ajalon. Sedan var folket helt utmattat. 32De kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken. De åt köttet med blodet i. 33Några berättade för Saul: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta med blodet i.” Då sa han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!” 34Sedan sa Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Varje man ska föra hit sin oxe och sitt får till mig. Slakta dem här och ät, men synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde varje man bland folket fram sina oxar och slaktade dem där. 35Och Saul byggde åt Herren ett altare, som var det första altare han byggde åt Herren.

36Saul sa: ”Låt oss dra ner i natt och förfölja filisteerna och plundra dem tills dagen ljusnar. Vi ska inte låta någon överleva.” De svarade: ”Gör vad du tycker är bäst.” Men prästen sa: ”Låt oss här närma oss Gud.” 37Så Saul frågade Gud: ”Ska jag dra ner och förfölja filisteerna? Ger du dem i Israels hand?” Men Gud svarade honom inte den dagen.

38Då sa Saul: ”Kom fram hit alla folkets stöttepelare. Vi ska utreda vad det är för synd som begåtts i dag. 39Så sant Herren lever, han som räddar Israel: om det så är min son Jonatan, så måste han dö.” Men ingen bland folket svarade honom. 40Sedan sa Saul till hela Israel: ”Ställ er på ena sidan, så ska jag och min son Jonatan stå på den andra.” Folket svarade: ”Gör vad du tycker är bäst.” 41Saul sa till Jahve, Israels Gud: ”Ge oss ett felfritt besked.” Då föll lotten på Saul och Jonatan, och folket gick fritt. 42Saul sa: ”Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.” Och lotten föll på Jonatan. 43Saul sa till Jonatan: ”Säg mig vad du gjort.” Jonatan berättade för honom: ”Jag tog och smakade på lite honung med änden av staven jag höll i. Här står jag. Måste jag dö nu?” 44Saul svarade: ”Må Gud straffa mig strängt om du inte avrättas, Jonatan.” 45Men folket sa till Saul: ”Måste Jonatan dö, han som vunnit denna stora seger åt Israel? Aldrig! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud ska falla till marken, för han utförde detta i dag med Guds hjälp.” Så friade folket Jonatan, han avrättades inte.

46Saul upphörde att förfölja filisteerna och drog hem, och filisteerna begav sig hem till sitt.

Saul besegrar fiender

47Efter att Saul säkrat kungamakten i Israel krigade han mot alla sina fiender runt omkring, mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Ödeläggelse följde i hans spår. 48Han stred heroiskt och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare.

49Sauls söner var Jonatan, Jishvi och Malki-Shua. Den äldsta av hans två döttrar hette Merab och den yngsta Mikal. 50Sauls hustru hette Ahinoam som var Ahimaas dotter. Hans befälhavare hette Abner, son till Ner som var Sauls farbror. 51Sauls far Kish och Abners far Ner var båda söner till Abiel.

52Så länge Saul levde rasade kriget mot filisteerna. Och närhelst han såg en stark och krigsduglig man tog han honom i sin tjänst.

Currently Selected:

FÖRSTA SAMUELSBOKEN 14: SB

Highlight

Copy