YouVersion Logo
Search Icon

Predikaren 4

4
1
OrÀttrÄdigheten pÄ jorden. Den ensamme och den fattige.
Och ytterligare sĂ„g jag pĂ„ alla de vĂ„ldsgĂ€rningar som förövas under solen. Jag sĂ„g förtryckta fĂ€lla tĂ„rar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag sĂ„g dem lida övervĂ„ld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem. 2DĂ„ prisade jag de döda, som redan hade fĂ„tt dö, lyckliga framför de levande, som Ă€nnu leva; 3Men lycklig framför bĂ„da prisade jag den som Ă€nnu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen. 4Och jag sĂ„g att all möda och all skicklighet i vad som göres icke Ă€r annat Ă€n den enes avund mot den andre. OcksĂ„ detta Ă€r fĂ„fĂ€nglighet och ett jagande efter vind. 5  DĂ„ren lĂ€gger hĂ€nderna i kors  och tĂ€r sĂ„ sitt eget kött. 6Ja, bĂ€ttre Ă€r en handfull ro Ă€n bĂ„da hĂ€nderna fulla med möda och med jagande efter vind. 7Och ytterligare sĂ„g jag nĂ„got som Ă€r fĂ„fĂ€nglighet under solen: 8mĂ„ngen finnes, som stĂ„r ensam och icke har nĂ„gon jĂ€mte sig, varken son eller broder; och likvĂ€l Ă€r det ingen Ă€nde pĂ„ all hans möda, och hans ögon bliva icke mĂ€tta pĂ„ rikedom. Och för vem mödar jag mig dĂ„ och nekar mig sjĂ€lv vad gott Ă€r? OcksĂ„ detta Ă€r fĂ„fĂ€nglighet och ett uselt besvĂ€r. 9BĂ€ttre Ă€r att vara tvĂ„ Ă€n en, ty de tvĂ„ fĂ„ större vinning av sin möda. 10Om nĂ„gondera faller, sĂ„ kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom. 11Likaledes, om tvĂ„ ligga tillsammans, sĂ„ hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? 12Och om nĂ„gon kan slĂ„ ned den som Ă€r ensam, sĂ„ hĂ„lla dock tvĂ„ stĂ„nd mot angriparen. Och en tretvinnad trĂ„d brister icke sĂ„ snart. 13BĂ€ttre Ă€r en gammal konung som Ă€r dĂ„raktig och ej har förstĂ„nd nog att lĂ„ta varna sig Ă€r en fattig yngling med vishet. 14Ty ifrĂ„n fĂ€ngelset gick en gĂ„ng en sĂ„dan till konungavĂ€lde, fastĂ€n han var född i fattigdom inom den andres rike. 15Jag sĂ„g huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle trĂ€da i den förres stĂ€lle; 16det var ingen Ă€nde pĂ„ hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men Ă€ndĂ„ hava de efterkommande ingen glĂ€dje av honom. Ty ocksĂ„ detta Ă€r fĂ„fĂ€nglighet och ett jagande efter vind.                  Predikaren, 5 Kapitlet          Förhastade löften inför Gud.  FĂ„fĂ€nglig                 undran; fĂ„fĂ€nglig Ă€vlan. [ (Ecclesiastes 4:17) Bevara din fot, nĂ€r du gĂ„r till Guds hus; att komma dit för att höra Ă€r bĂ€ttre Ă€n nĂ„got slaktoffer som dĂ„rarna frambĂ€ra; ty de Ă€ro oförstĂ„ndiga och göra sĂ„ vad ont Ă€r. ]

Currently Selected:

Predikaren 4: SVEN

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in