Predikaren 4
4
1
OrÀttrÄdigheten pÄ jorden. Den ensamme och den fattige.
Och ytterligare sÄg jag pÄ alla de vÄldsgÀrningar som förövas under solen. Jag sÄg förtryckta fÀlla tÄrar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag sÄg dem lida övervÄld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem. 2DÄ prisade jag de döda, som redan hade fÄtt dö, lyckliga framför de levande, som Ànnu leva; 3Men lycklig framför bÄda prisade jag den som Ànnu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen. 4Och jag sÄg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke Àr annat Àn den enes avund mot den andre. OcksÄ detta Àr fÄfÀnglighet och ett jagande efter vind. 5 DÄren lÀgger hÀnderna i kors och tÀr sÄ sitt eget kött. 6Ja, bÀttre Àr en handfull ro Àn bÄda hÀnderna fulla med möda och med jagande efter vind. 7Och ytterligare sÄg jag nÄgot som Àr fÄfÀnglighet under solen: 8mÄngen finnes, som stÄr ensam och icke har nÄgon jÀmte sig, varken son eller broder; och likvÀl Àr det ingen Ànde pÄ all hans möda, och hans ögon bliva icke mÀtta pÄ rikedom. Och för vem mödar jag mig dÄ och nekar mig sjÀlv vad gott Àr? OcksÄ detta Àr fÄfÀnglighet och ett uselt besvÀr. 9BÀttre Àr att vara tvÄ Àn en, ty de tvÄ fÄ större vinning av sin möda. 10Om nÄgondera faller, sÄ kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom. 11Likaledes, om tvÄ ligga tillsammans, sÄ hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? 12Och om nÄgon kan slÄ ned den som Àr ensam, sÄ hÄlla dock tvÄ stÄnd mot angriparen. Och en tretvinnad trÄd brister icke sÄ snart. 13BÀttre Àr en gammal konung som Àr dÄraktig och ej har förstÄnd nog att lÄta varna sig Àr en fattig yngling med vishet. 14Ty ifrÄn fÀngelset gick en gÄng en sÄdan till konungavÀlde, fastÀn han var född i fattigdom inom den andres rike. 15Jag sÄg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle trÀda i den förres stÀlle; 16det var ingen Ànde pÄ hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ÀndÄ hava de efterkommande ingen glÀdje av honom. Ty ocksÄ detta Àr fÄfÀnglighet och ett jagande efter vind. Predikaren, 5 Kapitlet Förhastade löften inför Gud. FÄfÀnglig undran; fÄfÀnglig Àvlan. [ (Ecclesiastes 4:17) Bevara din fot, nÀr du gÄr till Guds hus; att komma dit för att höra Àr bÀttre Àn nÄgot slaktoffer som dÄrarna frambÀra; ty de Àro oförstÄndiga och göra sÄ vad ont Àr. ]
Currently Selected:
Predikaren 4: SVEN
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in