Romarbrevet 2

1Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst som dömer. Ty med det samma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter du gör det samma som du dömer. 2Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra. 3Eller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom? 4Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring? 5Utan efter dina hårdhet och obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa dom blifver uppenbar; 6Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar; 7Nämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif. 8Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede; 9Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också. 10Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också. 11Ty Gud ser icke efter personen. 12Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde; 13Ty de äro icke rättfärdige för Gudi, som höra lagen; utan de som göra efter lagen, de varda rättfärdige hållne. 14Derföre, om Hedningarna, som icke hafva lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller; desamme, ändock de icke hafva lagen, äro de likväl sig sjelfvom lag; 15Hvilke bevisa lagsens verk vara skrifvet i deras hjertan, der deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga eller ock ursaka; 16På den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium. 17Si, du kallas en Jude, och förlåter dig på lagen, och berömmer dig af Gudi; 18Och vetst hans vilja; och efter du äst undervister i lagen, profvar du hvad bäst är; 19Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus som i mörkret äro; 20Dem en tuktomästare, som dåraktige äro; dem en lärare, som enfaldige äro; och hafver formen till det som vetandes och rätt är i lagen. 21Nu lärer du andra, och lärer dig intet sjelf. Du predikar: Man skall intet stjäla; och du stjäl. 22Du säger: Man skall icke göra hor; och du bedrifver hor. Du stygges vid afguderi; och du beröfvar Gudi det honom tillhörer. 23Du berömmer dig af lagen, och vanhedrar Gud med lagsens öfverträdning; 24Ty för edra skull varder Guds Namn försmädadt ibland Hedningarna, såsom skrifvet är. 25Omskärelsen doger, om du håller lagen; men håller du icke lagen, så är din omskärelse vorden en förhud. 26Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse? 27Och dermed sker då, att det som af naturen är förhud, och fullkomnar lagen, skall döma dig, som under bokstafven och omskärelsen bryter lagen. 28Ty det är icke Jude, som utvärtes är Jude; ej heller det omskärelse, som utvärtes sker på köttet; 29Utan det är Jude, som invärtes dolder är; och hjertans omskärelse är omskärelse, den som sker i andanom, och icke efter bokstafven; hvilkens pris icke är af menniskom, utan af Gudi.

Currently Selected:

Romarbrevet 2: SK73

Highlight

Copy