Romarbrevet 12

1Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst. 2Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. 3Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått. 4Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete; 5Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar; 6Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone. 7Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona. 8Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd. 9Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är. 10Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder. 11Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden. 12Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja. 13Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna. 14Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt. 15Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta. 16Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka, 17Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man. 18Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor. 19Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter (Guds) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren. 20Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud. 21Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.

Currently Selected:

Romarbrevet 12: SK73

Highlight

Copy