Ordspråksboken 27

1Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan. 2Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar. 3Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både. 4Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund? 5Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek. 6Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit. 7En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött. 8Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker. 9Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull. 10Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto. 11Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder. 12En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada. 13Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull. 14Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt. 15En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad. 16Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene. 17En knif hvetter den andra, och en man den andra. 18Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad. 19Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra. 20Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. 21En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen. 22Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom. 23Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord; 24Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid. 25Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade. 26Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona. 27Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.

Currently Selected:

Ordspråksboken 27: SK73

Highlight

Copy