Markus 15

1Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato. 2Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det. 3Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting. 4Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig. 5Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig. 6Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade. 7Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp. 8Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var. 9Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung? 10Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom. 11Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös. 12Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung? 13Då ropade de åter: Korsfäst honom. 14Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom. 15Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas. 16Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran; 17Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom; 18Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung; 19Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom. 20Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan. 21Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors. 22Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen. 23Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig. 24Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle. 25Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom. 26Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung. 27Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido. 28Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad. 29Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det. 30Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset. 31Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa. 32Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock. 33Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman. 34Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? 35Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han. 36Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder. 37Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan. 38Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom. 39Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son. 40Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome. 41Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem. 42Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen, 43Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen. 44Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var. 45Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen. 46Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr. 47Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.

Currently Selected:

Markus 15: SK73

Highlight

Copy