Josua 8

1Och Herren sade till Josua: Frukta dig intet, och var intet förfärad. Tag med dig allt krigsfolket, och gör redo, och drag upp till Aj. Si, jag hafver gifvit Konungen i Aj, med hans folk, hans stad och land, i dina händer. 2Och du skall göra med Aj och dess Konung, såsom du med Jericho och dess Konung gjort hafver; undantagno, att dess rof och dess boskap skolen I byta eder emellan. Beställ ett bakhåll afsides vid staden. 3Då gjorde Josua redo, och allt krigsfolket, till att draga upp till Aj; och Josua utvalde tretiotusend stridsmän, och sände ut om nattena; 4Och böd dem, och sade: Ser till, I skolen vara i bakhåll, afsides vid staden; och varer icke för långt ifrå staden, och varer alle redo. 5Men jag, och allt folket, som med mig är, viljom draga till staden; och när de draga ut emot oss, såsom tillförene, så vilje vi fly för dem; 6Att de draga ut efter oss, så länge vi komme dem ut ifrå staden; ty de skola tänka, att vi fly för dem, såsom tillförene. 7Och medan vi fly för dem, skolen I redo vara i bakhållena, och taga staden in; förty Herren edar Gud skall gifva eder honom i händer. 8När I hafven intagit staden, så tänder elden på honom; efter Herrans ord görer: si, jag hafver det budit eder. 9Så sände Josua dem åstad, och de gingo ditupp i bakhåll, och höllo emellan BethEl och Aj, vesterut ifrån Aj; men Josua blef i den nattene när folkena. 10Och om morgonen var han bittida uppe, och skickade folket, och drog upp med de äldsta af Israel för folkena till Aj. 11Och allt krigsfolket, som när honom var, drogo upp, och trädde fram, och kommo in mot staden, och lägrade sig norrut ifrån Aj; så att en dal var emellan dem och Aj. 12Men han hade tagit vid femtusend män, och ställt dem till bakhåll emellan BethEl och Aj, vesterut ifrå staden. 13Och folket af hela lägret, som norrut ifrå stadenom var, ställdes så, att dess yttersta räckte vester om staden; så drog då Josua i den nattene midt in uppå dalen. 14Som nu Konungen i Aj såg det, skyndade de sig, och gjorde bittida redo; och männerna af stadenom drogo ut, till att möta Israel i strid med allt sitt folk, på ett förelagdt rum emot slättmarkene; ty han visste icke, att ett bakhåll var på honom bakom staden. 15Men Josua och hela Israel ställde sig, såsom de hade varit slagne för dem, och flydde på den vägen åt öknene. 16Då skriade allt folket af stadenom, att man skulle förfölja dem; och de jagade desslikes efter Josua, och föllo utu stadenom; 17Så att icke en man blef qvar i Aj och BethEl, den icke utdrog, och förföljde Israel; och läto staden stå öppen, på det de skulle jaga efter Israel. 18Då sade Herren till Josua: Räck ut spetsen, som du hafver i dine hand, emot Aj; ty jag vill gifva det i dina hand. Och Josua räckte ut spetsen, som i hans hand var, emot staden. 19Då gaf sig bakhållet upp med hast utaf sitt rum, och lupo, sedan han räckte ut sina hand, och kommo i staden, och vunno honom, och hastade sig, och tände elden på honom. 20Och de män af Aj vände sig, och sågo tillbaka, och fingo se röken af staden gå upp i himmelen, och hade intet rum till att fly, hvarken hit eller dit: och det folket, som flydde åt öknena, vände sig om till att jaga efter dem. 21Då nu Josua och hela Israel sågo, att bakhållet hade vunnit staden, efter röken gick upp af stadenom, vände de om, och slogo de män af Aj. 22Och de i staden drogo också ut emot dem, så att de kommo midt ibland Israel på båda sidor; och de slogo dem, tilldess ingen af dem öfverblef lefvandes, eller undslapp; 23Och grepo Konungen af Aj lefvandes, och förde honom till Josua. 24Och då Israel hade ihjälslagit alla Ajs inbyggare på markene, och i öknene, som hade jagat efter dem, och de föllo alle genom svärdsegg, tilldess de voro ändade; då vände sig hela Israel åt Aj, och slogo det med svärdsegg. 25Och alle de som föllo på den dagen, både män och qvinnor, de voro tolftusend, allt folk i Aj. 26Och Josua drog icke handena igen, med hvilko han uträckte spetsen, tilldess han tillspillogjorde alla Ajs inbyggare; 27Utan boskapen, och rofvet af stadenom, utbytte Israel emellan sig, efter Herrans ord, såsom han Josua budit hade. 28Och Josua brände upp Aj, och gjorde en hög deraf till evig tid, den ännu der är på denna dag; 29Och lät upphänga Konungen af Aj i ett trä intill aftonen. Då solen var nedergången, befallde han, att man skulle taga hans kropp utu trät; och de kastaden i stadsporten, och hofvo en stor stenhop deruppå, hvilken ännu der är intill denna dag. 30Då byggde Josua Herranom Israels Gud ett altare, på det berget Ebal, 31Såsom Mose Herrans tjenare Israels barnom budit hade, såsom skrifvet står i Mose lagbok, ett altare af hela stenar, der intet jern på kommet var; och offrade deruppå Herranom bränneoffer och tackoffer; 32Och skref der på stenarna den andra lagen, som Mose Israels barnom föreskrifvit hade. 33Och hela Israel med deras äldsta, och ämbetsmän och domare, stodo på båda sidor vid arken inför Presterna af Levi, som båro Herrans förbunds ark; de främlingar, så väl som de infödde; hälften af dem invid det berget Grisim, och den andra hälften invid det berget Ebal; såsom Mose Herrans tjenare tillförene budit hade till att välsigna Israels folk. 34Sedan lät han utropa all lagsens ord, om välsignelsen och förbannelsen, som skrifne stå i lagbokene. 35Det var icke ett ord, som Mose budit hade, det Josua icke lät utropa för hela Israels menighet; för qvinnor och barn, och främlingom, som ibland dem voro.

Currently Selected:

Josua 8: SK73

Highlight

Copy