Job 8
8
1Då svarade Bildad af Suah, och sade: 2Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod? 3Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten? 4Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull. 5Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga; 6Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull; 7Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas. 8Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder; 9Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene. 10De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta. 11Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten. 12Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar. 13Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt; 14Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät. 15Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva. 16Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård; 17Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar. 18Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet. 19Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet. 20Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand; 21Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd. 22Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Currently Selected:
Job 8: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
