Jeremia 17

Juda synd

1Juda synd är skriven med järnstift,

med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla

och på deras altares horn.

2Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror

vid gröna träd och på höga kullar.

3Du mitt berg på fältet,

dina ägodelar och alla dina skatter

skall jag lämna till plundring

liksom dina offerhöjder,

på grund av synd i hela ditt land.

4Det är ditt eget fel

att du måste avstå ifrån det arv

som jag har givit dig.

Jag skall låta dig tjäna dina fiender

i ett land som du inte känner.

Ty ni har tänt min vredes eld,

och för evigt skall den brinna.

Förbannelse och välsignelse

5Så säger Herren:

Förbannad är den man som förtröstar på människor

och söker sin styrka i det som är kött

och vars hjärta vänder sig bort från Herren.

6Han är som en torr buske på heden

och får inte se något gott komma.

Han måste bo på förbrända platser i öknen,

i ett land med salthedar där ingen vistas.

7Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,

den som har Herren

till sin förtröstan.

8Han är som ett träd planterat vid vatten

och som sträcker ut sina rötter till bäcken.

Det fruktar inte om hetta kommer,

dess löv är alltid gröna.

Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,

och det upphör aldrig att bära frukt.

9Bedrägligare än allt annat är hjärtat,

det är obotligt sjukt.

Vem kan förstå det?

10Jag, Herren, utforskar hjärtat

och prövar njurarna

för att ge åt var och en efter hans vägar,

efter hans gärningars frukt.

11Lik en rapphöna, som ruvar på ägg

som hon inte själv har lagt,

är den som oärligt samlar rikedom.

När halva livet har gått måste han lämna den,

och vid livets slut skall han hållas för en dåre.

12En härlighetens tron, en urgammal höjd

är vår helgedoms plats.

13 Herren är Israels hopp.

Alla som överger dig kommer på skam.

De som avfaller från mig

liknar en skrift i sanden.

De har övergivit Herren,

källan med det levande vattnet.

Jeremias bön om frälsning

14Hela mig, Herre, så blir jag helad.

Fräls mig, så blir jag frälst.

Ty du är min lovsång.

15Se, de säger till mig:

"Vad blir det av Herrens ord?

Låt det inträffa!"

16Jag har inte dragit mig undan

från att vara en herde som följer dig,

och fördärvets dag har jag inte längtat efter.

Du vet själv att det som kom över mina läppar

sades inför ditt ansikte.

17Bli inte till skräck för mig!

Du är ju min tillflykt på den onda dagen.

18Låt mina förföljare stå där med skam,

men låt inte mig komma på skam.

Låt dem bli förskräckta,

men låt inte mig bli förskräckt.

Låt den onda dagen komma över dem

och krossa dem med dubbel förödelse.

Sabbatsbudet

19Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar, 20 och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. 22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning. 24 Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, 25 då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid. 26 Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus. 27 Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.

Currently Selected:

Jeremia 17: SFB98

Highlight

Copy