Psaltaren 18:1-24

För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul. Jag har dig kär, Herre, min styrka, Herre, min klippa, min borg och min räddare, min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad. Till Herren, den högtlovade, ropade jag, och jag blev räddad från mina fiender. Dödens bränningar brusade kring mig, förödelsens stormflod skrämde mig. Dödsrikets snaror omgav mig, framför mig väntade dödens fällor. I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud, och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra. Då skakade jorden och skälvde, bergens grundvalar darrade, vacklade under hans vrede. Från hans näsborrar utgick ett rökmoln, från hans mun förtärande eld. Han sprutade glöd och brand. Himlen vek han undan och steg ner med töcknet under sina fötter. Han red på keruben, han flög, han svävade fram på vindens vingar. Han dolde sig inne i mörkrets tält, i molnens fuktiga massor. I glansen kring honom for molnen fram, hagel och gnistrande bränder. Herren dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst. Han sköt sina pilar vida omkring, han sände ljungande blixtar. Havets bädd kom i dagen och jordens grundvalar blottades för ditt rytande, Herre, för din vredes stormvind. Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten. Han räddade mig från mäktiga fiender, från motståndare som var starkare än jag. De anföll mig på min olyckas dag, men Herren kom till min hjälp. Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig. Herren lönade min rättfärdighet, mitt rena och skuldlösa liv, ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit från min Gud. Alla hans bud har jag haft för ögonen och aldrig övergett hans lagar. Fläckfri var jag inför honom, jag vaktade mig för att synda.