Första Samuelsboken 2:1-26

Första Samuelsboken 2:1-26 B2000

Så bad Hanna: »Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.« Elkana återvände hem till Rama, medan pojken stannade kvar och tjänade Herren under prästen Eli. Men Elis söner var ondsinta människor och frågade inte efter Herren. Så här brukade prästerna gå till väga mot folket: när någon bar fram ett slaktoffer och höll på att koka köttet, kom en prästtjänare med sin treuddiga gaffel och körde ner den i kitteln, pannan, grytan eller krukan; allt som fastnade på gaffeln tog prästen som sin del. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo. Ibland hann man inte ens bränna fettet förrän prästtjänaren kom och sade till den som offrade: »Lämna kött att steka åt prästen, han vill inte ha det kokt utan rått.« När då den andre invände: »Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill«, svarade prästtjänaren att han ville ha köttet genast, annars skulle han ta det med våld. De unga männen syndade svårt inför Herren själv, när de på detta sätt vanhedrade hans offergåvor. Men Samuel gjorde sin tjänst hos Herren, redan som gosse bar han en efod av linne. Varje år sydde hans mor en liten mantel åt honom och tog den med sig, när hon och hennes man kom för det årliga offret. Då välsignade Eli Elkana och hans hustru och sade: »Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son som hon har lämnat åt Herren.« Sedan gick de hem igen. Och Herren glömde inte Hanna: hon födde ytterligare tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp hos Herren. Eli var nu mycket gammal. När han hörde hur hans söner behandlade israeliterna och hur de låg med kvinnorna som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet, sade han till dem: »Varför gör ni så? Överallt får jag höra om era ogärningar. Mina söner, nu är det nog! Ni har dåligt rykte bland Herrens folk. Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?« De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död. Men gossen Samuel växte upp och vann både Guds och människors gunst.

Read Första Samuelsboken 2