Sakarja 12
12
Jerusalem befriat
1Ett budskap (profetord, denna börda), Herrens (Jahvehs) ord om (ordagrant: i) Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som spänner ut (expanderar – hebr. natah) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom.
[Här antyds ett expanderande universum och flera dimensioner, se 2 Sam 22:10.]
2Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet ”berusningens bägare” finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem. 3Det ska ske på den tiden att jag ska göra Jerusalem till en tung sten (en börda, något omöjligt att flytta på) för alla folk. Alla som försöker flytta den (tynger ner sig själva med den) ska bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer ska samlas tillsammans mot den. [Matt 21:44; Luk 20:18] 4På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag slå varje häst med förvirring och hans ryttare med dårskap, och jag ska öppna mina ögon över Juda hus och ska slå varje häst hos folket med blindhet. 5Judas ledare ska säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare är min styrka, eftersom Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är deras Gud (Elohim).”
6På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på sin egen plats i Jerusalem.
7Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda. 8På den dagen ska Herren (Jahveh) försvara Jerusalems invånare, och de som stapplar bland dem den dagen ska vara som David, och Davids hus ska bli som en gudalik varelse, som Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) framför dem. 9Det ska ske på den dagen att jag i grund ska förgöra alla de nationer som kommit mot Jerusalem.
Sorg över den de genomborrat
10Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens (den oförtjänta nåden – hebr. chen) och bönens Ande [att vädja i bön om nåd], så att de ser upp till mig [alef-tav – den förste och den siste, alfa och omega] som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11På den dagen ska det bli en stor sorg i Jerusalem som sorgen efter Hadad-Rimmon i Megiddos dal.
[Hadad-Rimmon är en sammanslagning av namnen på två kanaaneiska gudar. Hadad var stormguden (motsvarar Baal) och åskguden Rimmon. Det kan vara ett ortnamn, men troligare är att det syftar på en sorgfestival eller ritual kopplad till guden Hadad-Rimmon. När de förväntade regnen uteblev blev det en sorgehögtid för att beveka gudarna att sända regn.]
12Landet ska sörja, varje familj för sig och Davids hushåll för sig och deras hustrur för sig, Natans hushåll för sig och deras hustrur för sig. 13Familjerna i Levis hushåll för sig och deras hustrur för sig, 14och alla övriga familjer för sig och deras hustrur för sig.
Currently Selected:
Sakarja 12: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
