3 Moseboken 23

Herrens högtider

[Herrens (Jahvehs) högtider är mer än bara tillfällen att fira en fest. De högtider som omnämns här är Herrens egna, som han själv har instiftat, för att på ett särskilt sätt vid olika tillfällen under året få ha en extra intim gemenskap med oss som troende och delaktiga i blodsförbundet med Gud, se 1 Mos 1:14. Sabbaten är en högtidsdag som återkommer varje vecka medan de övriga högtiderna återkommer varje år.

Sabbaten handlar om att vi regelbundet behöver avsätta tid då vi släpper vardagens sysslor för att umgås med Gud mer tid än vad som är möjligt när vi också måste ha vårt fokus på vardagligt. Dessa omsorger är i sig själva något som Gud också vill att vi ska ägna oss åt men med sabbaten markeras att vårt umgänge med Gud själv är den viktigaste prioriteringen i våra liv.

De årliga högtiderna har, förutom det som vi i varje högtid ska påminna oss om, också samtliga en tydlig profetisk dimension som pekar mot något som Gud ska göra längre fram. De tre vårhögtiderna tillsammans med pingsten pekar på Messias första besök här på jorden. De har alla fått sin fullbordan i det som Jesus gjorde när han vandrade bland oss och när apostlarna fick fullborda pingstdagen. (Dessa högtider hade då firats i storleksordningen 1 500 gånger.) De tre hösthögtiderna pekar profetiskt på det som vi fortfarande väntar på ska ske när Messias kommer tillbaka till jorden för andra gången.]

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2Tala till Israels söner och säg till dem: Herrens (Jahvehs) högtider (avtalade möten på bestämda tider – hebr. móed), som ni ska utropa (förkunna, proklamera) som heliga sammankomster – dessa är mina högtider (avtalade möten på bestämda tider):

Sabbaten – varje vecka

3Sex dagar ska arbete utföras. Sjunde dagen är sabbat för högtidlig vila, en helig sammankomst. Du ska inte utföra något arbete. Det är Herrens (Jahvehs) sabbat var du än bor.

[Sabbaten inleds vid solnedgången på fredagskvällen och avslutas på lördag kväll en timma efter solnedgången. Kvällen inleds med ljuständning och ofta en bönegudstjänst i synagogan. Det är ett dygn då man inte arbetar. Man umgås med familjen och går till synagogan. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst. Se även 2 Mos 20:8-11; 31:12-17; 35:1-3; 4 Mos 28:9-10; 5 Mos 5:12-15]

Påsken (pesach) – 14:e nisan

4Detta är Herrens (Jahvehs) högtider (avtalade möten på bestämda tider), heliga sammankomster, som ni ska utropa (förkunna, proklamera) på deras bestämda tider. 5Under den första månaden [nisan, som infaller under mars/april], vid skymningen (ordagrant: mellan de två kvällarna) [2 Mos 12:6] den 14:e i månaden är Herrens (Jahvehs) påsk (pesach).

[Just här beskrivs inte påsken utförligare men i 2 Mos 12 finns en detaljerad beskrivning av hur denna dag ska firas. Se även 4 Mos 28:16-23; 5 Mos 16:1-7.]

Det osyrade brödets högtid (matzot) – 15:e nisan och sju dagar

6På den 15:e dagen i samma månad [nisan, på våren] är Herrens (Jahvehs) det osyrade brödets högtid (hebr. chag matsah). Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd. 7På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst och ni ska inte utföra något arbete. 8Istället ska ni bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahveh) i sju dagar. På den sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst och ni ska inte utföra något arbete.

[Det osyrade brödet är en bild på syndfrihet och talar dels om Jesus, men även om oss som genom Jesu försoningsverk har rätten att ta del av Hans syndfrihet genom frälsningen. Se även 4 Mos 28:24-25; 5 Mos 16:8.]

Förstlingsfruktens högtid (bikkurim) – firas en dag

9Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

10Tala till Israels barn (söner) och säg till dem: När ni har kommit in i landet som jag ska ge er och skördar dess gröda, då ska du ta en kärve (hebr. omer) av det första av skörden och föra det till prästen. [Den första grödan som skördas är korn, därför är det en kornkärve som bärs fram som förstlingsfrukt vid detta tillfälle.] 11Han ska vifta kärven framför Herrens (Jahvehs) ansikte så att den ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) åt dig. På morgonen efter sabbaten ska prästen vifta den.

12Och den dag då ni viftar (lyfter) er kärve (hebr. omer) ska du offra ett felfritt årsgammalt lamm av hankön som brännoffer till Herren (Jahveh). 13Det tillhörande matoffret ska vara två tiondels efa [totalt 5-7 liter] fint mjöl blandat med olja, ett eldsoffer till Herren (Jahveh) som en behaglig väldoft. Det tillhörande dryckesoffret ska vara en fjärdedels hin [0,9 liter]. 14Du ska inte äta bröd, rostad säd eller ny säd (från årets skörd) förrän denna dag, inte förrän du har burit fram offret till din Gud (Elohim). Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor.

[Bikkurim kan infalla både andra och tredje dagen under det osyrade brödets högtid, eftersom det är dagen efter sabbat. Om en vanlig veckosabbat och den högheliga sabbaten som är första dagen i det osyrade brödets högtid infaller efter varandra blir det två sabbatsdagar innan man kan fira förstlingsfruktens högtid. Det kan varit det som inträffade det året då Jesus korsfästes, se Matt 28:1; Mark 11. Pesach firas alltid 14:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e nisan. Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20.

När vi väljer att fira förstlingsfruktens högtid och, även att i enlighet med andra skriftställen i ämnet, ge vår förstlingsfrukt till Herren regelbundet (Ords 3:9; Hes 44:30) då är det ett sätt för oss att markera att vi alltid vill ha Gud först i våra liv. Det finns särskilda välsignelser utlovade när vi lever på det sättet, se Matt 6:19-21.]

Omerräkningen – 49 dagar ska räknas

15Sedan ska du räkna från morgonen efter sabbaten [samma dag som förstlingsfruktens högtid firas], samma dag som du bär fram kärven (hebr. omer) med ditt viftoffer, sju fulla sabbater. 16Till morgonen efter den sjunde sabbaten ska du räkna femtio dagar och sedan bära fram ett nytt matoffer till Herren (Jahveh).

[Under sju veckors tid mellan förstlingsfruktens högtid (bikkurim) och pingst (shavuot) räknas 49 dagar. Räkningen kallas omerräkningen eftersom hebr. omer både är ordet för kärve (vers 15) och det volymmått som motsvarade omkring 3 liter, dagsbehovet av manna för en person och den mängd korn man fick ut av kärven (2 Mos 16:36). Intressant är att nästa högtid, shavuot, som också kallas skördefesten (hebr. chag qatsir, se 2 Mos 23:16) har en numerologisk koppling till omerräkningens 49 dagar. Ordet för skörd (hebr. qatsir) används 49 ggr i GT, två av gångerna är i vers 22 i stycket som handlar om shavuot.]

Pingsten (shavuot) – firas sju dagar

17Du ska [då, på den femtionde dagen] föra ut från ditt hus två stycken bröd till ett viftoffer. De ska göras av två tiondelar av en efa fint mjöl [ca 5-7 liter] och du ska baka dem med jäst som en förstlingsfrukt till Herren (Jahveh).

[Detta är det enda offret i hela Torah som inte bara får, utan ska vara gjort med jäst! Det är signifikativt på flera sätt. För det första är det två bröd som talar om judar och hedningar tillsammans. Men det är också jästen som symboliserar synden i våra liv. När pingsten får sin uppfyllelse i Apg 2 utgjuts den helige Ande över alla människor. Därmed blir det möjligt för oss som syndiga varelser att få del av rättfärdigheten från Gud genom Jesus. På så vis kan vi komma med synden inför Gud utan att bli dömda till evig död, eftersom vi nu får åberopa Jesu blod som gör oss syndfria i Guds ögon trots vår egen syndfullhet. Det är den helige Andes uppgift att övertyga oss om vår synd och behovet av frälsningen som Jesus erbjuder oss.

Denna högtid firas i modern tid bara en eller två dagar, till skillnad från pesach och sukkot som fortfarande firas i sju dagar.]

18Tillsammans med brödet ska du bära fram sju årsgamla, felfria lamm, en ung oxe och två baggar. De ska vara ett brännoffer till Herren (Jahveh) med deras tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldsoffer till Herren (Jahveh) som en behaglig väldoft. 19Du ska också offra en get av hankön som syndoffer och två årsgamla lamm av hankön som ett shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11-21].

20Prästen ska vifta dem tillsammans med brödet från förstlingsfrukten som ett viftoffer framför Herrens (Jahvehs) ansikte, med de två lammen. De ska helgas åt Herren (Jahveh) för prästerna. 21Du ska utfärda ett påbud (förkunna, proklamera) samma dag att det ska vara en helig sammankomst, och du ska inte utföra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud överallt där ni bor genom alla generationer.

22När du nu skördar din hands grödor ska du inte skörda till det yttersta hörnet av din åker eller samla in efterskörden av din gröda. Istället ska du lämna detta till de fattiga och främlingarna. Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim).

[Flera exempel på detta finns i Bibeln. Rut plockade ax på Boaz åker, se Rut 2:2; Jesus och lärjungarna gick genom ett sädesfält, se Mark 2:23. Se även 3 Mos 19:9-10; 5 Mos 24:19-22.]

Shofarhögtiden (jom teroah) – 1:a tishri

(4 Mos 29:1-6)

23Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

24Tala till Israels barn (söner) och säg: I 7:e månaden [tishri – sept/okt], på första dagen i månaden ska ni hålla en sabbatsvila, en minnesdag (då ni kommer ihåg) med höga ljud [rop och shofarstötar, se 4 Mos 29:1], en helig sammankomst. 25Du ska inte utföra något arbete och du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahveh).

[Denna högtid kallas även trumpethögtiden eller basunhögtiden. Profetiskt pekar den fram mot när den sista basunen ska ljuda inför Jesu återkomst till jorden. Det är också denna högtid som markerar det judiska nyåret. I 2 Mos 12:1-2 står det tydligt att nisan (då påsken firas på våren till minne av uttåget ur Egypten och nationen föddes) ska vara den första månaden. Det är inte helt klart hur förskjutningen har gått från första månaden till den sjunde. Det kan ha att göra med att sådden sker på hösten och det agrikulturella året inleds. Sedan 1600-talet kallas högtiden även för rosh hashana (årets huvud) bland judarna. Judisk litteratur beskriver hur man i bibelns tid blåste trettio stötar med shofarerna. I modern judendom blåser man hundra gånger för att proklamera det nya året.]

Försoningsdagen (jom kippur) – 10:e tishri

(4 Mos 29:7-11)

26Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

27Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den 10:e dagen i denna sjunde månad [tishri] är försoningsdagen (jom kippur; det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant ”försoningarnas dag”), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka er (era själar, hela er varelse – hebr. nefesh). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahveh). 28Ni ska inte utföra någon form av arbete över huvud taget denna dag, för det är försoningsdagen (jom kippur) då ni ska bringa försoning för er inför Herren er Gud (Jahveh Elohim).

29Vem det vara må ibland er, som inte rannsakar sin själ (sig själv) den dagen, ska bli avhuggen (avskiljas från) sitt folk. 30Den person (själ) som utför någon form av arbete den dagen, den personen ska jag utrota ur hans folk. 31Ni ska inte göra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor. 32Det ska vara en sabbat med högtidlig vila för er och ni ska ödmjuka era själar. Efter 9:e dagen i månaden på kvällen, från afton till afton, ska ni fira er sabbat.

[Här är hebreiskan lite korthuggen i sitt uttryck men judarna tolkar denna vers som att man ska inleda försoningsdagen innan solen hunnit gå ner helt och därför blir detta dygn längre än 24 timmar. De tio dagarna mellan Jom teroah och jom kippur är dagar då det judiska folket än idag rannsakar sig själva. Det är en tid då man försöker reda ut ouppklarade konflikter. Man tänker tillbaka på det gångna året och bekänner fel och misstag man gjort. Det är en tid då man gör allt man kan för att leva i frid med varandra, se Rom 12:18. Enligt judisk tradition är det på nyårsdagen, Jom Teroah (i modern hebreiska rosh hashana) som Gud avgör vem som ska skrivas i livets bok, och på jom kippur som skriften beseglas. Därav hälsningsfrasen på jom kippur: Gmar chatimah tova som betyder ”må ni bli inskrivna i livets bok”.]

Lövhyddohögtiden (sukkot) – 15:e tishri och sju dagar

(4 Mos 29:12-39)

33Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

[För 5:e och sista gången i detta kapitel förekommer denna fras. Det är också 10:e och sista gången ordet ”talar” används. Kapitlet är en motsvarighet till tio Guds ord i 2 Mos 20. Här återfinns tio Guds ord om högtiderna!]

34Tala till Israels barn (söner) och säg: På 15:e dagen i denna sjunde månad [tishri] är det Lövhyddohögtid sju dagar till Herren (Jahveh). 35På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, då ska inget arbete utföras [det är en sabbatsdag]. 36I sju dagar ska ni bära fram eldsoffer till Herren (Jahveh). Den åttonde dagen ska vara en helig sammankomst för er och ni ska föra fram ett eldsoffer till Herren (Jahveh). Det är en högtidlig sammankomst, ni ska inte utföra något arbete [det är en sabbatsdag].

37Detta är Herrens (Jahvehs) högtid (avtalade möte på bestämd tid), som ni ska utropa (proklamera) som en helig sammankomst för att bära fram eldsoffer till Herren (Jahveh) ett brännoffer, ett matoffer och ett dryckesoffer, vart och ett på sin egen dag, 38vid sidan av Herrens (Jahvehs) sabbater och vid sidan av era gåvor och alla era löften och alla era frivilliga gåvor som ni ger till Herren (Jahveh).

39Exakt på (hebr. ach, betonar också något viktigt) den 15:e dagen i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], när du har samlat in landets frukt ska du hålla Herrens (Jahvehs) högtid i sju dagar. Den första dagen ska vara en sabbatsvila och den åttonde dagen ska också vara en sabbatsvila.

[Denna åttonde dag kallas numera Shemni Atzeret, vilket betyder ”åttonde – stop”. Denna dag avslutar också den årliga läsningen av Torah och man rullar tillbaka skriftrullarna. På kvällen firas Simchat Torah (som betyder ”glädjen i Torah”) – en högtid med dans och jubel.]

40På första dagen ska ni ta

en utvald frukt (hebr. hadar; citron – kallas etrog),

en gren av palmträd [hebr. lulav],

en gren av lövträd [myrten – hebr. hadas]

och en gren av pilträd (hebr. aravah)

och du ska vara glad inför Herren din Gud (Jahveh Elohim) i sju dagar.

[Dessa fyra växter (citronfrukten, palm-, myrten- och pilkvisten) kallas Arbaat Haminim. I enlighet med detta påbud tar varje jude idag fortfarande en etrog, som är en citrongul citrusfrukt som symboliserar hjärtat och har både smak och doft, en lulav som är en ännu inte utslagen palmkvist som symboliserar ryggraden och har smak men inte doft, en myrtenkvist som symboliserar ögat och har doft men ingen smak och en pilkvist som symboliserar munnen och varken har doft eller smak. Detta viftar man inför Herren i alla väderstreck samt uppåt och nedåt. Det betyder att man inkluderar hela livet både andligt och fysiskt. Man gör det i glädje och säger också att man är mån om att ha ett hjärta efter Guds hjärta, att man vill vara rakryggad i sin tro och sitt leverne, att man vill ha ett öga som ser på sig själv och andra som Gud ser på oss och att man vill ha en mun som talar sanning, välsignelse, tro och liv.]

41Ni ska fira det som en festlig högtid till Herren (Jahveh) i sju dagar varje år. Det är en evig stadga för kommande generationer. Ni ska fira den [på hösten] i den 7:e månaden [tishri – sept/okt]. 42Ni ska bo i lövhyddor i sju dagar. Alla infödda i Israel ska bo i lövhyddor, 43så att era kommande generationer ska veta att jag lät Israels barn (söner) bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).

[De fyra vårhögtiderna talar profetiskt om Jesu första ankomst och hur den helige Ande skulle komma. Alla dessa har gått i uppfyllelse. De återstående tre hösthögtiderna pekar på Jesu andra ankomst och väntar på sin uppfyllelse, se Kol 2:17. Det finns olika synsätt på uppfyllandet för basunhögtiden och försoningsdagen. Däremot den sjunde och sista, lövhyddohögtiden, pekar tydligt framåt på tusenårsriket då Jesus regerar på jorden i frid, se Upp 20:1-3.]

44Mose talade till Israels barn (söner) om Herrens (Jahvehs) högtider (avtalade möten på bestämda tider).

Currently Selected:

3 Moseboken 23: SKB

Highlight

Copy