3 Moseboken 19
19
Var heliga
1
[Det finns många likheter mellan tio Guds budord och vad som tas upp i detta kapitel:
2 Mos 20:2
– Jag är Herren – 3 Mos 19:3, 4, 10, 14, 16, 18, 25, 28, 30, 31, 34, 36, 37
2 Mos 20:4-6 – Ristade bilder – 3 Mos 19:4
2 Mos 20:7 – Guds namn – 3 Mos 19:12
2 Mos 20:8-12 – Sabbaten, älska Gud – 3 Mos 19:3, 30
2 Mos 20:12 – Vörda föräldrar, älska din nästa – 3 Mos 19:3
2 Mos 20:13 – Mord – 3 Mos 19:16
2 Mos 20:14 – Äktenskapsbrott – 3 Mos 19:29
2 Mos 20:15 – Stöld – 3 Mos 19:11, 13, 35-36
2 Mos 20:16 – Falskt vittnesbörd – 3 Mos 19:11, 16
2 Mos 20:17
– Begär – 3 Mos 19:18]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
2Tala till hela Israels folk och säg: Ni ska vara heliga (rena, avskilda) för jag, Herren er Gud är helig.
3Var och en av er ska
vörda sin mor och sin far [älska medmänniskan]
och hålla mina sabbater [älska Gud].
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
4Ni ska inte vända er till avgudar
och inte göra er några gjutna gudar.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
5När ni vill offra shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim) åt Herren (Jahveh), ska ni offra det på sådant sätt att det tillräknas er som nåd (blir välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). 6Det ska ätas samma dag som ni offrar det eller nästa dag. Det som blir över till tredje dagen ska brännas upp i eld. 7Om det äts på tredje dagen, är det avskyvärt och ger inte nåd (blir inte välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratsah). 8Den som äter av det måste bära sin skuld, för han har ohelgat det som var helgat åt Herren (Jahveh). Han ska utrotas ur sitt folk.
9När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10Inte heller i din vingård ska du göra någon efterskörd,
och de druvor som fallit av i din vingård ska du inte plocka upp.
Du ska lämna kvar det åt den fattige och åt främlingen.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
Älska din medmänniska
11 [Följande stycke, vers 11-18, består av fyra sektioner som alla avslutas med ”Jag är Herren”. Fyra olika ord för ”medmänniska” används och de är fint fördelade i dessa verser.
Första sektionen använder ”landsman” (hebr. amit) i vers 11. I den andra sektionen används ”medmänniska” (hebr. rea), se vers 13. I den tredje sektionen används båda dessa och även ”folk” (hebr. amme), se vers 15-16. I den sista sektionen – som är crescendot – används alla dessa tre ord och även ”broder” (hebr. ben), se vers 17-18.
De två första enheterna (vers 11-12 och 13-14) avslutas båda med en uppmaning, den första uttryckt i en negation (ohelga) den andra positivt (frukta). Strukturen förstärks också av hur ordet ”inte” (hebr. lo) används. Totalt används det 18 ggr, nio gånger i första halvan, vers 11-14, nio ggr i andra halvan, vers 15-18.]
1. Stöld och lögn – mot er landsman
Ni ska inte stjäla.
Ni ska inte ljuga.
Ni ska inte bedra varandra, mot er landsman.
12Ni ska inte svära falskt vid mitt namn;
då ohelgar du [singular] din Guds namn.
Jag är Herren (Jahveh).
[Den första handlingen är en fysisk gärning (stöld), följd av tre verbala handlingar. En rabbinsk tolkning är att de fyra handlingarna hör ihop och följer som konsekvens av varandra. En tjuv måste ljuga, bedra och till sist även vittna falskt för att dölja sitt brott. Genomgående i detta kapitel kopplas vårt agerande mot medmänniskor ihop med gudsrelationen, det förstärks också genom att byta från plural ”ni” till det personliga ”du” i vers 12b.]
2. Förtryck och exploatering – mot din medmänniska
13Du ska inte bedra (förtrycka) din medmänniska –
inte heller råna honom.
Du ska inte hålla inne arbetarens lön över natten. [Han behöver den för att köpa mat åt sig och sin familj.]
14Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.
Du ska inte lägga något i vägen för en blind så att han faller.
Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).
Jag är Herren (Jahveh).
[Denna sektion har fem förbud. De två första är ett par att inte bedra/råna och sist finns ett par med döv/blind. Centralt står frasen att hålla inne arbetarens lön. På var sin sida om den frasen belyses två aspekter, det första är exploateringen att inte betala ut lön, den andra är hjälplösheten i offret som är utsatt. Strukturen i detta avsnitt gör att inte bara fem lagar räknas upp, uppställningen får läsaren att undersöka sambandet – inte bara lagens bokstav utan anden i undervisningen. I jämförelse med vers 11-12 så nämndes ”vittna falskt”. Där handlade det om någon som drabbades av stöld/lögn och var kapabel att ta ärendet till domstol. Här i vers 13-14 handlar det om de svaga och utsatta som inte har den möjligheten.]
3. Döm opartiskt
15Ni ska inte döma partiskt –
varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.
16Du ska inte gå runt och förtala (baktala, spionera på) ditt eget folk.
Du ska inte bara se på [utan att ingripa] om din medmänniskas liv står på spel.
[Ordagrant ”Du ska inte stå på din medmänniskas blod”.]
Jag är Herren (Jahveh).
[Från vers 15 återkommer hebreiska suffixet ka sju ggr, något som ökar närheten till objektet av dina handlingar.]
4. Tillrättavisa öppet – bygg inte upp bitterhet i hjärtat
17Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,
tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.
18Du ska inte hämnas eller bära bitterhet inom dig (bära på oförsonlighet och sårade känslor) mot någon i ditt folk,
älska i stället din medmänniska som dig själv.
Jag är Herren (Jahveh).
Blanda inte
19Mina stadgar ska ni hålla.
Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
20Om en man har legat med en kvinna som är en annan mans slavinna
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte dödas eftersom hon inte var fri. 21Han ska föra fram sitt skuldoffer, en skuldofferbagge, inför Herren, till mötestältets ingång. 22När prästen med skuldofferbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.
23När ni kommer in i landet och planterar olika slags träd med ätbar frukt, ska ni se deras frukt som deras förhud. I tre år ska ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. 24Under det fjärde året ska all deras frukt vara helig som ett tackoffer till Herren, 25och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
26Ni ska inte äta något som innehåller blod.
Ni ska inte befatta er med spådom eller trolldom.
27Ni ska inte rundklippa kanten av ert hår [för att offra till de döda, se 5 Mos 14:1],
inte heller ska du stympa kanten av ditt skägg.
28Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
och inte heller bränna in skrivtecken på er.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
29Vanära (ohelga) inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad,
så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen ”att börja” och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kanaaneiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]
30Mina sabbater ska ni hålla,
och för min helgedom ska ni visa vördnad.
[Hör tematiskt ihop med vers 3.]
Jag är Herren (Jahveh).
31Ni ska inte vända er till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde],
inte heller söka efter spåmän så att ni blir orena genom dem.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
32För ett grått huvud ska du resa dig upp,
och den gamle ska du ära.
Du ska frukta (respektera, hedra) din Gud.
Jag är Herren (Jahveh).
33När en främling bor hos er i ert land,
ska ni inte förtrycka honom. 34Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
35Ni ska inte göra orätt i domen
i mått [mätning av längd, men även generellt ord för att mäta torra varor och vätska],
i vikt [mätning av vikt] och
i volym [mätning av vätska (hin-måttet), se Hes 4:11, 16, men även torra varor, se 1 Krön 23:29].
36Rätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]
– rätta stenar [vikter för balansvågen];
rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] och
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter]
ska ni ha.
[Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i vers 11-18 om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står ”vikt” centralt i vers 35. Ordet vikt i vers 35 omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i vers 36. Vers 35-36 är välbalanserad med orden våg och sten centralt. Även uppställningen av ord illustreras en rätt balanserad våg!]
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),
som har fört er ut ur Egyptens land.
37Så ska ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem.
Jag är Herren (Jahveh).
Currently Selected:
3 Moseboken 19: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
