Job 3
3
Job förbannar sin födelsedag
Jobs första tal
1Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. [Även profeten Jeremia förbannade sin födelsedag, se Jer 20:14.]
2Då tog Job till orda (hebr. anah) och sa:
3Låt den vara utplånad (död över den; låt den vandra bort – hebr. avad) [Upp 9:11],
den dag då jag föddes,
och natten när man sa:
”En man (frisk pojke; stridsman – hebr. gever) är född.”
[Vers 3 fungerar som en inledning av det som kommer, men även ett inclusio med vers 9-10. I vers 4-6 förbannas dagen och i vers 6-8 natten.]
4Den dagen – låt den vara mörk,
må Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] i höjden inte fråga efter den,
låt inget dagsljus (hebr. nehara) skina på den.
5Låt mörker och dödsskugga inmuta den (ta den med en återlösares rätt – hebr. gaal) åt sig själva,
låt ett mörkt moln [hebr. ananah; ovanlig feminin form av det vanligaste ordet för moln, anan] vila över den.
Låt allt som förmörkar dagen förskräcka den.
6Den natten – låt mörker beslagta (rycka bort) den,
låt den inte glädja sig i årets dagar,
låt den inte räknas bland månaderna. [Job önskar att dagen inte fanns i kalendern.]
7Se, den natten är ofruktsam (steril, öde),
ingen kommer med glädjerop. [Ingen ropade: ”Det blev en pojke/flicka”, se vers 3.]
8Låt dem som förbannar dagar (hebr. jom) förbanna den,
de som är redo att väcka Leviatan.
[Här syftas på besvärjare som t.ex. Bileam, se 4 Mos 23:27. Ordet för dag (hebr. jom) är snarlikt ordet för hav (hebr. jam) där sjöodjuret finns som också beskrivs i detalj senare, se Job 40:20.]
9Låt morgonstjärnorna förmörkas [låt dem inte tillkännage en ny dag],
låt den [dagen då jag föddes, vers 3a] vänta på ljus, men verkligen inte finna något,
låt gryningens solstrimmor (ordagrant: morgonens ögonlock) inte synas.
10Eftersom den [den natten då jag föddes, se vers 3b] inte stängde dörrarna till moderlivet,
inte dolde olyckan för mina ögon.
[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dödfödd.]
11Varför dog jag inte i livmodern?
Varför slutade jag inte andas vid födseln?
12Varför fanns det [en faders] knä som tog emot mig,
och [en moders] bröst som gav mig di.
13För nu, [om det var så, då] skulle jag ligga ner och vara stilla
och skulle sova och det vore en vila (hebr. noach) för mig,
14 [i dödens sällskap] med kungar och jordens rådgivare,
som byggde upp [begravningsmonument, som nu är] öde platser åt sig,
15eller med [vid sidan intill avlidna] furstar som har guld,
som fyller sina hus [palats] med silver [då de levde].
16Eller som ett dolt missfall som inte lever,
som ett dibarn som inte ser ljuset.
17Där [i döden] upphör de onda med sitt tumult [de ogudaktiga, vars hunger aldrig stillades, se Jes 57:20-21]
och där får de trötta utan kraft (hebr. koach) sin vila.
18Tillsammans har fångarna ro (hebr. shaan),
de hör inte slavdrivarnas (hebr. nagas) röst. [2 Mos 3:7]
19Låg (liten) och hög (stor) – de är lika där,
och slaven (tjänaren – hebr. eved) är fri från sin herre (hebr. adón).
[Job hade förut varit en av de stora inflytelserika männen i samhället, nu var han ingen. Inför döden är alla lika och alla kommer en dag att dö, se Pred 7:2. Vers 11-19 avslutas med en merism (små/stora och slav/herre).]
20Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal)
och liv till en bitter själ [Job 7:11; 10:1; 21:25],
21åt dem som längtar efter döden, men den kommer inte,
som söker den mer än dolda skatter,
22som glädjer sig, ja jublar (dansar),
och fröjdas när de finner graven [äntligen får dö].
[Då Jobs önskan att utplåna sin födelse inte infriats, önskar han sig nu döden som en vuxen.]
23Till en man (stridsman – hebr. gever) vars väg är dold
och är övertäckt av Gud (Eloha).
24Ja, till mitt bröd kommer mina suckar,
som utgjutet (smältande) vatten mitt rytande.
[Beskriver eländig situation – suckar som brödföda och forsande tårar.]
25Ja, den fasa som jag fasar (hebr. pachad pachad) kommer över mig,
och det som jag fruktar för (oroar mig över – hebr. jagor) kommer till mig.
26Jag har ingen trygghet (framgång, helhet – hebr. shalah)
och jag har ingen ro (hebr. shaqat)
och jag har ingen vila (kan inte vila),
och skakningen (jordbävningen; tumultet – hebr. rogez) kom.
[Sista frasen kan syfta på hur all olycka har drabbat Job, men även peka framåt på den olycka som nu kommer där Jobs tre bekanta försöker ”skaka” honom och få honom på fall.]
Currently Selected:
Job 3: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
