Job 1
1
Prolog (kap 1-2)
Job och hans familj
1En man levde i landet Us (hebr. Ots) [troligtvis öster om Israel, se Klag 4:21]. Hans namn var Job [hebr. Ijov, betyder ”var är fadern?” eller ”ansatt”]. Han var en god (ren) och hederlig man (hade integritet och ville göra det rätta), som fruktade (vördade) Gud och flydde det onda.
[Orden god och hederlig används genomgående i Bibeln för ärlighet, trohet i äktenskap, att behandla tjänare väl, vara generös mot fattiga och inte tillbe avgudar. Job vidhåller att han inte gjort något fel på dessa områden, se Job 31:1-40. Job var dock inte syndfri i teologisk bemärkelse, i så fall skulle han inte behövt omvända sig, se Job 42:6; Rom 3:23.]
2Åt honom föddes
7 söner och
3 döttrar.
3Han hade
7 000 får,
3 000 kameler,
500 par oxar och
500 åsninnor.
Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att ”äga”, istället används ”har” och beskriver ett förvaltarskap.]
4Jobs söner brukade turas om att hålla fest (bankett – hebr. mishte) hemma hos varandra på sin dag [ordagrant ”hus – en man – hans dag”]. De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem. 5Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: ”Mina barn kan ha syndat och ’välsignat’ (hebr. barach) Gud (Elohim) i sina hjärtan [avfärdat och förbannat honom inom sig].” Så gjorde Job varje gång.
[Här används ordet välsigna, men betydelsen verkar vara den motsatta, se även Job 1:11; 2:5, 9; 1 Kung 21:10, 13. Många översättningar skriver ”förbanna”, men det finns hebreiska ord för att förbanna (Job 3:1), så författaren verkar vilja få fram en poäng här. Eftersom seden var att välsigna varandra både när man möttes och tog farväl, kan välsigna också betyda ”att ta farväl av” och här ha betydelsen ”avvisa Gud”. Andra tolkar det som ironi eller en eufemism (omskrivning) där betydelsen är den motsatta. Ännu en förklaring kan vara att en gudfruktig skrivare som kopierat texten inte velat skriva ut en förbannelse mot Gud, och istället skrivit ”välsigna”, men läsaren ska förstå att det menas det motsatta.
Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shatah), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang (1 Sam 25:36; Est 1:5, 9; 9:17; Jes 25:6), se även Joh 2:3. Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var ”vilda fester”, utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen ”hans dag” och omnämnandet av Jobs födelsedag (Job 3:1) gör att det kan ha varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider (3 Mos 23:4-44), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah.
Job verkar ha fungerat som präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (1 Mos 4:3-4). Noa offrade direkt när han kom ut ur arken (1 Mos 8:20). Abraham offrade också regelbundet (1 Mos 12:7, 8; 22:2). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. 3 Mos 18:21; 1 Kung 11:7; 18:26.]
[ Födelsedagar
Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firas av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare (1 Mos 40:20) och Herodes Antipas begär Johannes Döparens huvud på ett silverfat (Matt 14:6).
Två bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job (Job 3:1) och Jeremia (Jer 20:14), se även Pred 7:1. Paulus ger goda råd i Rom 14:5-6; Tit 1:15; 1 Kor 10:31 angående firande av olika högtider.]
Åklagaren inför Guds tron
[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]
6En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahveh, Guds personliga namn). Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem.
[Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se 1 Kung 22:19; Jer 23:18, 22; Ps 89:8. Det hebreiska ordet ha-Satan betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket det hebreiska prefixet ”ha” anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3:1. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.]
7Herren (Jahveh) frågade Åklagaren (Satan): ”Varifrån kommer du?”
Åklagaren (Satan) svarade Herren: ”Jag har varit här och där och vandrat fram och tillbaka över jorden.”
[Svaret är indirekt, ungefär som att säga: ”överallt och ingenstans”. Satan har vandrat runt och observerat jordens invånare. Jesus kallar djävulen för ”denna världens furste”, se Joh 14:30. Petrus manar till vaksamhet eftersom djävulen går runt som ett rytande lejon, se 1 Pet 5:8. Paulus beskriver djävulen som ”luftens herre”, se Ef 2:2.]
8Då sa Herren (Jahveh) till Åklagaren (Satan): ”Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda.” [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
9Åklagaren (Satan) svarade Herren (Jahveh): ”Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud (Elohim)? 10Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt som hör till honom? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet. 11Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) – räck ut din hand och rör vid allt som hör till honom. Då kommer du se att han ’välsignar’ [avfärdar/förbannar, se vers 5] dig rakt i ansiktet.”
12Herren (Jahveh) sa till Åklagaren (Satan): ”Se [här är han], allt som hör till honom är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan lämnade (gick bort från) Herrens (Jahvehs) ansikte (närvaro).
[Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se Luk 22:31-32.]
Job prövas
13 [Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se 5 Mos 21:17. Job var bland de rikaste i öst, se vers 3, och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.]
Den första olyckan
En dag var Jobs [sju] söner och [tre] döttrar i den äldste broderns hus och åt och drack vin. 14Då kom en budbärare [den förste av fyra] till Job och sa: ”Medan oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten, 15då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Seva var ett barnbarn till Abraham som flyttade österut, se 1 Mos 25:3, 6] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: ”unga män”) med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
[Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Senare nämns att de var ovanligt långa, se Jes 45:14. Drottningen av Saba var också troligen härifrån, se 1 Kung 10:1. Tidpunkten verkar vara senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 1 000 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av fyra olyckor som drabbar Job.]
Den andra olyckan
16Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sa: ”Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
Den tredje olyckan
17Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sa: ”Kaldéerna [ett folkslag från nordost] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
Den fjärde olyckan
18Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sa: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. 19Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig.”
[Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag. Beskrivningen av katastroferna inleds och avslutas på samma sätt genom att introducera en budbärare. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras (”Medan han talade, kom ännu en budbärare”) återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknad av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]
Mitt i stormen – Lovat är Herrens namn
20När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se Joel 2:13; Jer 7:29; Mika 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud] 21och sa:
”Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),
och naken kommer jag att dö (återvända).
Herren (Jahveh) gav [alla ägodelar]
och Herren (Jahveh) tog [bort dem].
Lovat är Herrens (Jahvehs) namn!”
[Versen har en fin poetisk rytm där ordet ”naken” binder ihop den första delen med de två verben som ordagrant är: ”kom” och ”återvända”. Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast ”gav” och ”tog”. Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]
22Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i vers 13-19] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud (Elohim).
[Det ovanliga hebreiska ordet tiflah används för anklaga. Det betyder osmakligt eller motbjudande, se Job 6:6; Jer 23:13.]
Currently Selected:
Job 1: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
