Jakobsbrevet 2

Kärleken är inte partisk

1Mina syskon (bröder och systrar i tron), ni kan inte tro på vår förhärligade Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och samtidigt göra skillnad på människor (vara partiska). 2Låt säga att en man skulle komma in i er synagoga (församling) med guldringar på händerna och iklädd fina kläder, och samtidigt en fattig man (helt beroende av andra för sin försörjning) i smutsiga kläder. 3Om ni då ger all uppmärksamhet till den som bär de fina kläderna och säger till honom: ”Sätt dig på den här ärofyllda platsen”, medan ni säger till den fattige: ”Stå där”, eller ”Sätt dig där på golvet (vid mina fötter).” 4Om det är så, gör ni då inte skillnad och blir domare på felaktiga grunder (ondskefulla motiv)?

5Lyssna, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron). Har inte Gud utvalt dem som i världens ögon är fattiga (helt beroende av andra för sin försörjning) till att bli rika i tro (ha stor, överflödande tro), och ärva det rike som han har lovat till dem som älskar honom? 6Men ni har förolämpat (föraktat) den fattige. Är det inte de rika som är era slavherrar (utövar makt, trycker ner er)? Är det inte de som släpar er till domstolarna? 7Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [5 Mos 28:10; Matt 28:19; Apg 11:26]

8Om ni uppfyller den kungliga (förnämsta) lagen [undervisningen] som den är uttryckt i Skriften:

”Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska)

som [du älskar] dig själv.”

[3 Mos 19:18; Matt 22:37-40. Detta bud sammanfattar undervisningen i Moseböckerna och Profeterna. Att den kallas ”kunglig” beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.]

Då gör ni det som är rätt. 9Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen [undervisningen i t.ex. 5 Mos 1:17] som överträdare (brottslingar). 10För om någon håller hela lagen [alla Guds bud] men faller på ett område [bryter ett bud], då är han skyldig i allt. [Då har han brutit mot Guds undervisning som helhet. I exemplet ovan, se vers 2-4, handlar det om buden om opartiskhet i 3 Mos 19:15 och den bakomliggande generella principen om kärlek i 3 Mos 19:18.]

11För han som sa:

”Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).” [2 Mos 20:14]

Han sa också:

”Du ska inte mörda.” [2 Mos 20:13]

Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en överträdare av lagen [brutit mot Moses undervisning].

12Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag. 13För den som inte har visat barmhärtighet (nåd) blir domen obarmhärtig, men barmhärtigheten (nåden) triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen.

Visa din tro genom dina gärningar

14Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur? 15Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, 16och någon av er säger till honom: ”Gå i frid!” [Den vanliga judiska frasen för farväl.] ”Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt”, till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? 17På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].

18Men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: ”Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar].”

Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar. 19Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Så tror även demoner och de är skräckslagna [ordagrant: håret reser sig på armarna].

20Men inser du inte (är du ovillig att se till fakta), tanklösa (tomma, dåraktiga) människa [utan något andligt liv], att tro utan [goda] gärningar är utan verkan.

Två exempel – Abraham och Rahab

[Två exempel på hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.]

21Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se 1 Mos 12:1-3. Han var villig att offra sin ende son, Isak, se 1 Mos 22.]

22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23Så uppfylldes Skriften som säger:

Abraham trodde Gud,

och det tillräknades honom som rättfärdighet. [1 Mos 15:6]

Han kallades Guds vän. [2 Krön 20:7; Jes 41:8] 24Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

25 [Ännu ett exempel från GT.] Blev inte den prostituerade Rahab (gr. Raav) på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden (spejarna) och släppte ut dem en annan väg?

[Berättelsen om hur Rahab gömmer de två israeliska spejarna i sitt hus i Jeriko finns i Jos 2. Hon finns även med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5, och är en av troshjältarna i Heb 11:31.]

26Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Currently Selected:

Jakobsbrevet 2: SKB

Highlight

Copy