Jesaja 48
48
1Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahvehs) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
2För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
3Jag har berättat tidigare ting för länge sedan,
de kom ut ur min mun och jag frambringade dem till att höras,
i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.
4Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk
och ditt nackben är av järn,
och din panna av brons,
5därför har jag berättat det för dig sedan länge,
innan det skedde har jag låtit dig höra,
annars skulle du säga:
”Mina avgudar har gjort dem,
och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem.”
6Du har hört allt detta och sett det,
ska du inte berätta det?
Jag har låtit dig höra nya ting från denna tid,
ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
7De är skapade nu och inte från förr
och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
”Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem.”
8Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
9För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,
och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte hugger bort dig.
10Se, jag har renat dig, men inte som silver,
jag har prövat dig i lidandets ugn.
11För min egen skull, för min egen skull [här upprepar sig hebreiskan för att ge emfas och tyngd åt att det är för Guds egen skull och ingenting annat] ska jag göra det,
för hur skulle jag kunna vanhelgas?
Och min ära ska jag inte ge till någon annan.
12Lyssna till mig Jakob
och Israel, mina kallade (utvalda, tagna avsides).
”Jag är Han.
Jag är den förste, och ännu mer (verkligen) den siste.” [Jes 41:4; 44:5; Upp 1:8; 21:6; 22:13]
13Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar
och min högra har spänt ut himlarna.
När jag kallade på dem
stod de tillsammans.
14Församla er, allesammans och lyssna.
Vem ibland dem har berättat dessa ting?
Han som Herren (Jahveh) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel
och visa sin arm över kaldéerna.
[Han i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se Upp 19:11-16.]
15Jag, Jag har talat,
jag har kallat på honom,
jag har fört honom fram
och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma).
16Kom nära mig, lyssna på detta:
Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonaj Jahveh) sänt mig
och hans Ande.
17Så säger Herren (Jahveh) din Återlösare – Israels Helige:
”Jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
som undervisar dig att få vinst (för välgång, vinning – hebr. jaal) [enda gången ordet används positivt, jfr Jes 47:12; 1 Sam 12:21]
och leder dig på den väg du ska gå.
18O, att du ville lyssna till mina befallningar!
Då skulle din frid (fullständiga harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
vara som en flod [rikligt och överflödande, se även Jes 66:12]
och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).
19Din säd (avkomma, ättlingar) skulle vara som sanden [Jes 10:22; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10],
och avkomlingarna från ditt inre [dina barn] som dess säd,
hans namn ska inte bli avhugget,
inte utplånas inför mitt ansikte (min åsyn).
20Gå ut från Babel,
fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
säg: ’Herren (Jahveh) har återlöst sin tjänare Jakob,
21och de törstade inte när han ledde dem genom öknen,
han lät vattnet flöda från klippan till dem,
han klöv klippan
och vattnet forsade ut.’ ” [Jes 43:19; 2 Mos 17:6; 4 Mos 20:11]
22”Det finns ingen frid (shalom)”, säger Herren (Jahveh), ”för de onda.”
[Samma fras, men med Elohim istället för Jahveh, återkommer i Jes 57:21.]
Currently Selected:
Jesaja 48: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
