Jesaja 40

Löfte om frid och fred (kap 40-48)

[Nu följer den femte av bokens sju delar. Den tredje och centrala delen (kapitel 36-39) är bokens kiastiska centrum. I ett kiastiskt mönster vänder temat efter den tredje delen, vilket gör att del fem och sex (kapitel 40-66) är bokens andra stora del. De flesta forskare är överens om att det sker ett skifte tematiskt här i kapitel 40, något som helt stämmer överens med det kiastiska mönstret. Hittills har boken handlat om Jerusalem, fienden Assyrien och den nuvarande domen. Från och med nu handlar det om en kommande frälsning.]

Goda nyheter för Jerusalem!

”Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra; inge nytt hopp till) mitt folk”,

säger er Gud (Elohim).

2”Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,

och ropa på henne [kalla på henne]

för hennes tid i krigstjänst är över,

för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,

för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahvehs) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder.”

3En röst ropar:

”Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahveh)

i öknen (stäppen – hebr. midbar),

bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)

i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).

[Matt 3:3; Mark 1:3; Luk 3:4; Joh 1:23]

4Varje dal (ravin) ska höjas

och varje berg och höjd sänkas.

Den ojämna terrängen ska bli jämn

och otillgängliga platser bli slät mark.

5Ja, Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt – hebr. kavod) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,

och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]

– för Herrens (Jahvehs) mun har talat.”

[Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se Luk 14:11; 18:14.]

6En röst säger: ”Ropa (proklamera, predika)”,

och en annan frågar: ”Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?”

[Rösten från Herren svarade:]

”Alla människor (allt kött) är som gräs,

och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.

[Lika föränderlig och temporär, se Jak 1:10; 1 Pet 1:24.]

7Gräset torkar bort, blomman vissnar,

när Herrens vind (ande, andedräkt) blåser på dem.

Mänskligheten är verkligen som gräs.

8Gräset torkar bort, blomman vissnar,

men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse].”

9Gå upp på ett högt berg, du Sion

som bär fram ett glädjens budskap.

Ropa ut det högt,

du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.

Ropa, var inte rädd!

Säg till städerna i Juda: ”Här är er Gud!”

10Se, Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt),

Herren (Jahveh) kommer som en segerrik krigare,

hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).

Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],

hans pris (segerbyte) går framför honom.

11Han föder sin fårhjord som en herde:

Han samlar lammen i sina armar,

han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta)

och varsamt leder han moderfåren.

[Han visar vägen för tackorna som har diande lamm, han beskyddar dem och leder dem till vattenkällor där de kan vila och hämta kraft. Sista ordet i versen är nahal som översatts ”varsamt leder”, samma ord som också används i Ps 23:2.]

Skapare av allt

12Vem har mätt upp (hebr. madad) vattnet i hans kupade hand

och fastställt (mätt, fördelat – hebr. tiken) [kalibrerat avståndet mellan] himlarna med sina utspända fingrar [ett spann-mått; avståndet mellan tummen och lillfingret, en halv aln (23 cm)]?

Omfattat jordens stoft i ett mätmått [sea-mått, det vanliga måttet i hushållet på omkring 8 liter]

och vägt bergen med våg och kullarna med en balansvåg?

13Vem har mätt ut Herrens (Jahvehs) Ande

och har varit hans rådgivare så att han kan instruera honom?

14Av vem tog han råd, och vem instruerade honom

och lärde honom den rätta vägen,

och lärde honom kunskap

och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme?

15Se, länderna är som en droppe i en hink

och är räknade som små dammkorn på en våg,

öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].

16Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),

dess vilddjur duger inte till brännoffer.

17Alla länder är intet inför honom,

de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga.

18Med vem vill ni då likna Gud (El)?

Eller vad vill ni jämföra honom med?

19Avbilden [en liten avgud, ofta 10-25 cm hög] – som hantverkaren har gjutit

och guldsmeden har överdragit med guld,

silversmeden gjutit silverkedjor åt?

20En stenek är avskild,

han väljer ett träd som inte ska rota sig,

han söker ut åt sig en kunnig hantverkare

för att sätta upp en avgud som inte ska förflyttas (inte kan rubbas).

21Vet du inte?

Hör du inte?

Har det inte blivit berättat för dig från begynnelsen?

Har ni inte förstått jordens grundvalar?

22 [Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]

Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),

och dess invånare är som [små] gräshoppor,

[han] som sträcker ut himlarna som en gardin

och spänner ut dem som ett tält att bo i,

23Som gör furstar till intet,

han gör jordens domare till ingenting.

24Otillräckligt har de planterat,

otillräcklig är deras sådd,

otillräckligt har den slagit rot i marken,

när han blåser på den vittrar den

och virvelvinden för bort den som agnar.

25”Vem kan ni jämföra mig med,

vem är jag lik?” säger den Helige [Jes 1:4]

26Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:

Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?

Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]

och nämner dem alla vid namn.

På grund av sin stora makt och styrka

saknas inte en enda av dem.

27Hur kan du säga, du Jakob,

och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:

”Min väg är dold för Herren (Jahveh),

och min dom går förbi min Gud (Elohim).”

[Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se Jes 39:6. I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]

28Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?

Har du inte hört?

Herren (Jahveh) är en evig Gud (Elohim),

skapare av hela världen (jordens ändar).

Han blir inte trött eller utmattad,

hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).

29Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

30Även unga pojkar kan bli trötta och behöva vila,

unga män (ordagrant: utvalda, dvs. ”de starkaste” – elitsoldater) kan stappla och falla.

31Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka (”glida fram” – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket ”förnya sin styrka” kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”utan att mattas” med ”utan att hungra”.]

Currently Selected:

Jesaja 40: SKB

Highlight

Copy