1 Moseboken 29

Jakob kommer till Paddan-Aram

1Och Jakob lyfte sin fot (fortsatte sin färd) [från Betel mot Paddan-Aram, se 1 Mos 28:1, 19] och kom till österns söner [bred term för folkslagen öster om Kanaan].

[Uttrycket ”lyfta upp sin fot” är ovanligt. Ordet lyfta upp (hebr. nasa) brukar användas om ”att lyfta upp sina ögon”. Kanske är det författarens sätt att förbereda läsaren att vara uppmärksam på nästa gång detta ord används, vilket är i vers 11. Det kan även vara en koppling till drömmen föregående natt då han blickade upp och såg stegen och änglarna och fick ett möte med Gud, se 1 Mos 28:12-13.]

2Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan gav de flockarna vatten att dricka. Och stenen över källans öppning var stor. 3Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och gav fåren att dricka och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.

4Jakob frågade dem: ”Mina bröder, vilka är ni?”

De svarade: ”Vi är från Haran.” [1 Mos 11:31]

5Då frågade han dem: ”Känner ni Laban (hebr. Lavan – betyder ”vit”), Nachors son?”

De svarade: ”Vi känner honom.”

6Han frågade dem: ”Är det väl med honom?”

Och de svarade: ”Det är väl, och se, Rakel (hebr. Rachel), hans dotter, kommer med fåren.”

7Han sa: ”Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Ge fåren vatten och valla dem (för dem ut på bete).”

8Men de svarade: ”Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren.”

9Medan han fortfarande talade med dem kom Rakel med sin fars får, för hon vallade dem. 10Och det hände att när Jakob såg Rakel, hans morbror Labans dotter, och hans får, kom Jakob nära och rullade undan stenen från källans öppning och gav Labans flock vatten. 11Och Jakob kysste Rakel och lyfte upp sin röst och grät. 12Och Jakob berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

13Och det skedde när Laban hörde nyheten om Jakob, hans systers son, att han sprang och mötte honom och omfamnade honom och kysste honom och förde honom till sitt hus. Och han återgav (räknade upp) allting för Laban.

Jakob gifter sig med Leah och Rakel

14Och Laban sa till honom: ”Med säkerhet är du mina ben och mitt kött.” Och han vistades hos honom i en månads tid. 15Och Laban sa till Jakob: ”Eftersom du är min släkting (bror – hebr. ach), ska du inte tjäna (arbeta för, betjäna – hebr. avad) mig för ingenting. Berätta för mig vilken lön jag ska ge dig.”

[Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder att odla och arbeta (2 Mos 20:9; 2 Mos 1:13) men också att tillbe (2 Mos 7:16). I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärlden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. I Bibeln hör tillbedjan och arbete ihop.]

16Och Laban hade två döttrar, den äldre hette Leah och den yngre var Rakel. 17Och Leahs ögon var svaga men Rakel hade en vacker gestalt och var vacker att se på. 18Och Jakob älskade Rakel och han sa: ”Jag vill tjäna dig sju år för din yngre dotter Rakel.”

19Laban svarade: ”Det är bättre att jag ger henne till dig än att jag ska ge henne till någon annan man, stanna hos mig.” 20Så Jakob tjänade sju år för Rakel, men i hans ögon var det bara som några få dagar, på grund av den kärlek han hade till henne.

21Sedan [sju år senare] sa Jakob till Laban: ”Ge mig min hustru, för mina dagar är fyllda, så att jag kan gå in till henne.”

22Så Laban samlade ihop alla platsens män och gjorde en fest. 23Och det skedde på kvällen att han tog sin dotter Leah och förde till honom, och hon kom in till honom. 24Och Laban gav sin tjänarinna Zilpah som tjänarinna till sin dotter Leah.

25Och det hände på morgonen att se, det var Leah, och han sa till Laban: ”Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?”

26Laban svarade: ”Vi gör inte så här (det är inte vår sed) att vi ger den yngre före den förstfödda [äldre]. 27Fullfölj veckorna för denna och vi ska även ge dig den andra för det arbete som du ska göra i ytterligare sju år.”

28Och Jakob gjorde så och fullföljde sina veckor, och han gav honom Rakel, sin dotter, till hustru.

29Och Laban gav sin tjänarinna Bilhah (betyder: bekymrad) som tjänarinna till sin dotter Rakel. 30Och han [Jakob] gick in även till Rakel och han [Jakob] älskade Rakel mer än Leah, och tjänade hos honom [Laban] ytterligare sju år.

[Att Jakob älskar Rakel mer än Leah leder till avundsjuka, se 1 Mos 29:31, 33; 30:1, 15. Jakob arbetar sju år före giftermålet med Leah och Rakel. Han förbinder sig sedan att arbeta sju år till, dvs. totalt 14 år.]

Jakobs familj blir stor (29:31-30:24)

[Följande stycke beskriver nu de sju åren efter giftermålet med Leah och Rakel. De 11 sönerna (och dottern Dina) som räknas upp här föds inom en sjuårsperiod, se 1 Mos 31:41; 30:25-26. Texten innehåller kontraster som älskad/hatad och fruktsam/ofruktsam. I det hebreiska språkbruket innebär det inte att Jakob aktivt ”hatade” Leah (Klag 3:8; Amos 5:15), han älskade Rakel mer, som han arbetat två sjuårsperioder för att få gifta sig med. Betydelsen är snarare oälskad, negligerad och avvisad, se Jes 54:6; Mal 1:2-3. Se även 5 Mos 21:15-17; 1 Sam 1:5-6. I Ordspråksboken är en av fyra saker som får jorden att darra, just en ”hatad” kvinna som blir gift, se Ords 30:23. Denna obalans blir tydlig där konflikten i familjen fortsätter mellan barnen. Senare föds Benjamin, se 1 Mos 35:18.]

31Och Herren (Jahveh) såg att Leah var hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), och han öppnade hennes livmoder, men Rakel var ofruktsam.

1. Ruben (Leahs första son)

(1 Mos 49:3-4)

32Så blev Leah gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: ”Se, en son!”], för hon sa: ”Eftersom Herren (Jahveh) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. oni) så kommer min man nu att älska mig.”

2. Simeon (Leahs andra son)

(1 Mos 49:5-7)

33Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: ”Eftersom Herren (Jahveh) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son.” Och hon gav honom namnet Simeon (hebr. Shimon – betyder: ”höra”).

3. Levi (Leahs tredje son)

34Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: ”Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner.” Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: ”förenad med”].

4. Juda (Leahs fjärde son)

(1 Mos 49:8-12)

35Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och hon sa: ”Denna gång ska jag prisa (hebr. jada) Herren (Jahveh).” Därför gav hon honom namnet Juda [betyder: ”prisa”] och hon slutade att bli gravid.

Currently Selected:

1 Moseboken 29: SKB

Highlight

Copy