1 Moseboken 13

Abram och Lot går skilda vägar

1Abram drog upp från Egypten (hebr. Mitsrajim), han och hans hustru [Saraj], tillsammans med allt som tillhörde honom, även [brorsonen] Lot var med honom fram till Negev [södra området i Kanaan]. 2Abram var mycket rik (ordagrant ”mycket tung”) på hjordar [egendom i form av boskap] och på silver och guld.

3Han vandrade från lägerplats till lägerplats från Negev [vidare] till Betel, till platsen där hans tält hade stått första gången, mellan Betel och Ai, 4till platsen för altaret som han gjort [rest] där först. Och där åkallade Abram i Herrens (Jahvehs) namn.

[Abram, Saraj och Lot (Abrams bror Harans son, se 1 Mos 11:27) kom nu tillbaka till den första platsen de stannat till på när de kom till Kanaans land från Haran, se 1 Mos 12:6-8. Här i Beit-el, som betyder Guds hus, åkallar Abram Herren (Jahveh).]

5Även Lot, som gick med Abram, hade småboskap och boskapshjordar och tält. 6Men landet kunde inte försörja (bära, lyfta – hebr. nasa) dem så att de kunde bo tillsammans. Ja, det var så att deras egendomar var så väldiga att de inte kunde bo tillsammans.

7Det uppstod en dispyt mellan herdarna över Abrams hjordar och herdarna över Lots hjordar – kanaanéerna och perisséerna bodde också i landet. 8Abram sa till Lot: ”Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder. 9Ligger inte hela landet framför dig? Separera dig från mig nu. Om du väljer vänster [går norrut], då tar jag höger [då går jag söderut], och om du tar höger, då tar jag vänster.”

10Lot lyfte upp sina ögon. Och han betraktade hela Jordanslätten [öster om Betel, se 1 Mos 12:8]. Ja, hela slätten (dess helhet) var rik på vatten överallt innan Herren ödelade Sodom och Gomorra – som en Herrens trädgård, som Egyptens land, hela vägen ner till Tsoar.

[Tsoar var en av de fem städerna i detta område. Det var hit Lot flydde från Sodom och Gomorra (1 Mos 19:22-23). Namnet betyder ”obetydlighet”, och den hette tidigare Bela som betyder ”förstörelse”. Namnen verkar indikera att det var en mindre stad.]

11Så Lot valde hela Jordanslätten åt sig. Och Lot bröt upp (begav sig av) österut. Och de skiljdes åt, [som en] man från sin bror. 12Abram slog sig ner i Kanaans land medan Lot slog sig ned vid städerna på slätten. [Fem städer nämns vid Jordanslätten, se 1 Mos 14:2, 8.] Ja, han [Lot] satte upp sitt tält invid Sodom. 13Men männen i Sodom var väldigt onda [plural] och stora (fruktansvärda) syndare inför Herren (Jahveh).

[Onda (hebr. raim) står i plural vilket förstärker att de var ”väldigt onda”. Tankarna förs tillbaka till Noas tid, se 1 Mos 6:5; 8:2. Detta är första gången substantivet syndare (hebr. chata) används. Ordet kommer från verbet chata vars bokstavliga betydelse är ”att missa målet”, se Dom 20:16. Hesekiel beskriver Sodoms sexuella synder, men också deras högmod och skamlösa behandlande av den fattige och nödställde, se Hes 16:49-50.]

14Efter att Lot hade skilt sig från honom, sa Herren (Jahveh) till Abram:

”Lyft nu dina ögon! Och blicka ut från platsen där du är

– mot norr och mot söder [längden]

och mot öster och mot väster [bredden].

15Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.

16Jag ska göra din säd

som stoftet på jorden;

kan någon räkna stoftet på jorden,

då ska din säd också [kunna] räknas.

17Stå upp! Vandra genom landet [Jos 1:3]

– i hela dess längd och dess bredd.

Ja, till dig ska jag ge det!”

[Vers 14b-17 formar en inclusio som ramas in av två parallella satser i vers 14b-15a och vers 17. Uppmaningen att lyfta upp ögonen och blicka ut över landet hör ihop med att stå upp och vandra genom landet, som båda avslutas med ett löfte att det ska ges. Centralt i vers 16 finns en kiasm som ramas in av ordet säd (hebr. zera) som jämförs med ”stoftet på jorden” som är ett uttryck som beskriver allt finfördelat material (som sand, jord och grus) över hela jorden! Poängen är att lika oräkneliga ska Abrams efterkommande bli!]

18Och Abram slog ihop sitt tält, och han for i väg, och han slog sig ner vid Mamres terebintlund (stora träd – hebr. elon) som ligger vid (i) Hebron, och där byggde han ett altare åt Herren (Jahveh).

[Den hebreiska texten har flera verb i tät följd, vilket indikerar en hastig rörelse och visar på Abrams omedelbara handling och övertygelse om att löftet kommer att uppfyllas snabbt! Hebron (hebr. Chevron) ligger tre mil söder om Jerusalem och är knutpunkten för vägen från öst (med städer som Lachish) och söder (området i Negev). Exakta positionen av Mamre ges inte, men det är en eklund i eller nära Hebron (intill finns även en grotta, se 1 Mos 25:9). Omnämnande av ett fält (1 Mos 23:17; 23:19) gör att det kan ha varit strax utanför Hebron.]

Currently Selected:

1 Moseboken 13: SKB

Highlight

Copy