2 Moseboken 7

1Herren svarade Mose: ”Nu gör jag dig som en gud för farao [för att säga mina ord till honom], och din bror Aron ska bli din profet. 2Du ska tala allt vad jag befaller dig, och din bror Aron ska tala det till farao så att han måste låta israeliterna lämna hans land. 3Men jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas. Trots att jag kommer att göra många övernaturliga tecken och under i Egyptens land, 4ska farao inte lyssna till dig. Jag ska lägga min hand på Egypten och jag ska föra ut mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egyptens land genom stora straffdomar. 5Då ska egyptierna förstå att jag är Herren, när jag sträcker ut min hand över Egypten och för ut israeliterna från dem.”

6Mose och Aron gjorde allt som Herren hade befallt dem. 7När de talade med farao var Mose 80 år gammal och Aron 83 år.

8Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron, han sa: 9”När farao talar till er: ’Gör ett övernaturligt tecken. [Bevisa er auktoritet.]’, ska du säga till Aron: ’Kasta din stav framför farao’, så ska den bli en orm (krokodil – hebr. tanin).”

[Ordagrant inleds och avslutas vers 8 med verbet amar, att tala. Detta betonar hur Herren talar med Mose.]

Andra besöket

10Mose och Aron gick till farao och gjorde exakt som Herren hade sagt till dem. Aron kastade sin stav inför farao och hans tjänare, och den blev en orm (krokodil – hebr. tanin).

[Tidigare i 2 Mos 4:3 (och i vers 15) används det vanliga ordet för orm (hebr. nachash), här används istället tanin, ett ord som kan vara ett annat ord för orm eller beskriva en krokodil. Ordet används om havsdjuren i 1 Mos 1:21. Intressant är att faraonerna ansågs vara Sobek – krokodilguden, se även Hes 29:3-5.]

11Då kallade farao till sig sina visa män och magiker (trollkarlar), och dessa – de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) – gjorde liknande saker [imiterade Guds mirakler] med hjälp av magi (ockulta krafter). [Enligt judisk tradition hette två av dem Jannes och Jambres, se 2 Tim 3:8.] 12Var och en av dem kastade sin stav och de blev till ormar (krokodiler – hebr. tanin), men Arons stav slukade deras stavar. 13Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet – hebr. chazaq) och han lyssnade inte till dem, precis som Herren (Jahveh) hade talat.

[Det hebreiska ordet chazaq betyder att ”förhärda” och ”tillsluta”. När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen här anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i 2 Mos 7:22; 8:19; 9:7. Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se Jer 17:10. När Mose först kallas berättar Herren att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se 2 Mos 3:19-20. Han har också berättat att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se 2 Mos 4:21; 7:3.

Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt eget hjärta, se 2 Mos 8:15, 32; 9:13. Efter femte plågan sker ett skifte, vid den sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se 2 Mos 9:34. Vid sjunde plågan förhärdar farao på nytt sitt eget hjärta, men nu verkar han ha passerat en gräns utan återvändo. Från och med åttonde plågan och framåt är det Herren som förhärdar honom ytterligare, se 2 Mos 10:1, 20; 10:27; 11:10.

1. Blod: Faraos hjärta ”blev hårt”, se 2 Mos 7:22

2. Grodor: Farao ”förhärdade sitt eget hjärta”, se 2 Mos 8:15

3. Insekter: Faraos hjärta ”blev hårt”, se 2 Mos 8:19

4. Flugor (skalbaggar): Farao ”förhärdade sitt eget hjärta”, se 2 Mos 8:32

5. Boskap dör: Faraos hjärta blev hårt, se 2 Mos 9:7

6. Bölder: ” Herren förhärdade faraos hjärta”, se 2 Mos 9:12

7. Hagel och eld: Farao ”förhärdade sitt eget hjärta”, se 2 Mos 9:34

8. Gräshoppor: Herren säger: ” Jag har förhärdat faraos hjärta”, se 2 Mos 10:1, 20

9. Mörker: ” Herren förhärdade faraos hjärta”, se 2 Mos 10:27

10. Den förstföddes död: ” Herren förhärdade faraos hjärta”, se 2 Mos 11:10

De nio första plågorna (tecknen) kan grupperas i tre grupper med tre plågor i varje grupp. De följer ett liknande mönster: Vid de två första plågorna varnas farao, medan den tredje plågan (i varje grupp) sker utan varning. Vid de tre första plågorna är det Aron som håller ut sin stav (2 Mos 7:19; 8:6, 17). Den fjärde och femte sänds från Gud (2 Mos 8:21; 9:3). Vid den sjätte plågan använder Mose sina händer och kastar aska i luften (2 Mos 10:9) och i de tre sista sträcker han ut sin hand (2 Mos 9:23; 10:13, 22). Den tionde plågan kommer från Gud, se 2 Mos 12:29.]

De första nio plågorna (7:14-10:29)

Den första plågan – Nilens vatten blir till blod

14Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: ”Faraos hjärta är hårt (tillslutet). Han vägrar att släppa folket. 15Gå till farao på morgonen, då går han ut till vattnet och du ska stå på flodstranden och möta honom. Staven som blev en orm (hebr. nachash) ska du ha i din hand. [2 Mos 4:3] 16Du ska säga till honom: ’Herren (Jahveh), hebréernas Gud (Elohim), har sänt mig till dig och säger: Släpp mitt folk så att de kan tjäna (hålla gudstjänst till) mig i öknen, och se, du har inte lyssnat.

[Här används det hebreiska ordet avad för att ”betjäna”. Ordet betyder att tillbe men också att arbeta. Samma ord används i vers 2 Mos 20:9 om att ”arbeta” sex dagar och om slavarbetet i 2 Mos 1:13, 14, se även 1 Mos 2:5; 15. I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärlden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop.]

17Detta är vad Herren säger: Genom detta ska du veta att jag är Herren (Jahveh). Se, jag ska slå på vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod. 18Fisken som är i floden ska dö och floden ska bli stinkande [av all rutten fisk] och egyptierna ska avsky (tappa tålamodet; tröttas ut av) att dricka flodens vatten.’ ” [Här används hebr. laa i betydelsen att de blir uttröttade, irriterade och tappar tålamodet på att söka efter rent dricksvatten.]

19Herren sa till Mose: ”Säg till Aron: ’Ta din stav och sträck ut din hand över Egyptens vatten – över floderna, över dess kanaler, över dess pölar och över allt dess samlade (hebr. miqveh) vatten [dvs. reservoarer, men även mindre kärl] – så att det blir till blod.’ Det ska vara blod över hela Egyptens land även i träkärl och stenkärl [allt vatten, både naturligt och uppsamlat, ska bli till blod].”

20Mose och Aron gjorde som Herren (Jahveh) hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod (blev det blodrött). [Hebreiskan kan tolkas så att vattnet bokstavligt blev till blod, eller att det blev färgat blodrött. Ordet symboliserar också död, vilket blev effekten eftersom fiskarna dör och folket får gräva brunnar för att få drickbart vatten, se vers 21, 24.] 21Fiskarna som fanns i floden dog och floden stank (luktade och smakade) så illa att egyptierna inte kunde dricka vattnet. Blodet var överallt (i alla slags vatten) över hela Egyptens land.

[Plågorna var riktade ”mot alla gudar i Egypten”, se 2 Mos 12:12. Egyptierna tillbad fler än 2 000 olika gudar. Eftersom Nilen med sina årliga översvämningar skapade de bördiga förutsättningarna var flera gudar kopplade till just Nilen. Den stora skaparguden Khnum var Nilens beskyddare. Hapi var Nilens ande och guden för flodens årliga översvämning. Han ansvarade för fiskarna, fåglarna och bördigheten i marken runt floden genom översvämningarna. Dessa båda gudar sågs som livets källa, Khnum gav livet och Hapi gav mat och vatten som är förutsättningen för att livet ska bestå. Osiris var underjordens gud och Nilen ansågs vara hans blodflöde.]

22Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster.

Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahveh) hade talat. 23Farao vände sig om och gick in i sitt hus utan att ens ta någon notis om dem. 24Alla egyptier grävde runt floden efter dricksvatten för de kunde inte dricka vattnet från Nilen. 25Det gick sju fulla dagar efter att Herren (Jahveh) hade slagit Nilen.

[En hel vecka utan drickbart vatten någonstans i hela Egypten påverkade hela samhället. Det fanns säkert vin och andra drycker i förråden som gjorde att man inte var helt utan vätska och det fanns fortfarande mat i landet, men mycket av denna mat krävde vatten för att kunna tillagas. Därför kan vi utgå ifrån att detta blev en vecka som alltmer övergick i svält för folket i landet, både i faraos palats och i alla andra hem. Att plågan varade i sju fulla dagar talar bildligt om att detta är något som kommer att bli komplett, fullbordat och fullföljt. En bild på evigt straff för den som inte vill lyda Guds vilja. Eftersom Gud är långmodig och stor i mildhet ger han fler möjligheter för farao att vända om, innan han slutgiltigt sätter sin plan i verket. Att det blir just tio plågor är också ett tal för Guds fullhet och fullbordan.]

Currently Selected:

2 Moseboken 7: SKB

Highlight

Copy