2 Moseboken 28

Mönster till prästkläderna

1Ta till dig Aron, din [äldre] bror så att han är nära dig och hans söner med honom, från Israels söner för att de ska göra tjänst för mig i prästämbetet, Aron, Nadav och Aviho [som offrade främmande eld, se 3 Mos 10], Elazar [den äldste sonen som tog över efter Aron, se 4 Mos 20:24-29] och Itamar, Arons söner. 2Och du ska göra heliga kläder till Aron, din bror, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah).

[Den avslutande frasen återkommer i vers 40 och ramar in detta stycke. Arons kläder har dels syftet att helga honom, avskilja honom för tjänst, men de återspeglar också en aning av Guds skönhet men mest av allt är de ett undervisningsmaterial där varje detalj påminner om Arons prästuppgifter och även är en förebild i det nyare förbundet.]

3Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet. 4Detta är plaggen som de ska tillverka:

en bröstsköld

en efod

en rock

en tunika av rutigt arbete

en huvudbonad och

en gördel

De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet. 5Och de ska ta [tyger i färgerna] guld och blått och purpur och scharlakansrött och fint [vitt] linne.

[I hebreiskan nämns bara färgerna men det är uppenbart att dessa färger avser fina garner eller tyger i respektive färg. Fint är hebr. shesh som kommer från ett egyptiskt ord som beskriver linne av hög kvalité importerat från Egypten. Linnet är vitt.]

Mönster till efoden

(2 Mos 39:2-7)

6De ska göra en efod av guld, av blått och purpur, scharlakansrött och fint tvinnat [vitt] linne, tillverkat av en yrkesskicklig man. 7Den ska ha två axeldelar, som fogas samman i ändarna så att den hålls samman. 8De konstfullt vävda banden som är på den, som den ska bindas fast med, ska vara lika som resten av arbetet och i ett stycke med det, av guld och blått och purpur och scharlakansrött [tyg eller garn] och fint tvinnat [vitt] linne.

9Du ska ta två onyxstenar (hebr. even shoham) och på dem ska du gravera in namnen på Israels söner, 10Sex av namnen på den första stenen [Ruben, Simeon, Levi, Juda, Dan och Naftali] och de sex återstående namnen på den andra stenen [Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin], efter den ordning som de är födda [från den äldste till den yngste]. 11Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld. 12Och du ska sätta de två stenarna på axelstyckena av efoden, till att vara minnesstenar för Israels söner, och Aron ska bära deras namn inför Herrens (Jahvehs) ansikte på sina två skuldror som en hågkomst. 13Och du ska göra infattningar av guld, 14och två kedjor av rent guld, av tvinnad tråd ska du göra dem, ett kransarbete, och du ska sätta kranskedjorna på infattningen.

Mönster till bröstskölden

(2 Mos 39:8-21; 3 Mos 8:8)

15Och du ska göra en rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), arbetet av en skicklig yrkesman, som arbetet med efoden ska du göra den, av guld och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne ska du göra den. 16Den ska vara kvadratisk och dubbel, 1 spann ska vara dess längd och 1 spann ska vara dess bredd [23 x 23 cm] .

17Och du ska göra infattningar med stenar, fyra rader med stenar.

En rad med

[1] karneol [röd – hebr. odem, från adam som betyder rödaktig; troligtvis är det den äldste (första) sonen Ruben som ristas in på denna sten (även om rubin på svenska syftar på en hårdare sten, så finns en äldre språklig koppling mellan rubin, röd och namnet Ruben); stenen används även för att beskriva Gud i tronrummet, se Upp 4:3; grekiska översättningen Septuaginta översätter med sardion den sjätte grundstenen (centralt placerad), se Upp 21:20],

[2] topas [olivgrön, gulaktig; hebr. pitda, okänt ursprung; grekiska översättningen Septuaginta översätter med topazion som är den nionde grundstenen, se Upp 21:20]

och

[3] smaragd [genomskinligt grön; hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); används bara i GT om den tredje stenen i bröstskölden; grekiska översättningen Septuaginta översätter med smaragdos som är den fjärde grundsten, se Upp 21:19],

den första raden.

18Och den andra raden,

[4] karbunkel [hebr. nofesh, från ett ord som betyder att gnistra],

[5] safir [hebr. sapir – ”en blå sten”; himmelsblå. Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sapphiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Första gången stenen omnämns är i 2 Mos 24:10 där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet. Den andra grundstenen, se Upp 21:19]

och

[6] kalcedon [rökfärgad, vitaktig eller ljusblå – hebr. jahalom kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant. Den tredje grundstenen, se Upp 21:19].

19Och den tredje raden,

[7] hyacint [mörkröd, lila – hebr. leshem, används bara i GT om den sjunde stenen i bröstskölden; den elfte grundstenen, se Upp 21:20],

[8] agat [hebr. shevo, används bara i GT om den sjunde stenen i bröstskölden]

och

[9] ametist [purpur och violett – hebr. achlama, används bara i GT om den nionde stenen i bröstskölden; den tolfte grundstenen, se Upp 21:20].

20Och den fjärde raden,

[10] krysolit [hebr. tarsis, troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll],

och

[11] onyx [hebr. shoham; troligtvis från ordet att bleka, samma sten som i vers 9]

och

[12] jaspis [grön sten – hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger; denna sten är grunden i muren i det nya Jerusalem, se Upp 21:12-19.].

De var ditsatta med infattningar av guld. 21Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.

[Exakt vilket namn som motsvarar varje sten definieras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I Hes 48:30-34 räknas stammarnas placering upp. Troligtvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se 4 Mos 2:2. Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se Upp 21:19-20.]

22Och på bröstskölden ska du göra flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld. 23Och på bröstskölden ska du göra två ringar av guld och sätta de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden. 24Och du ska sätta de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor. 25Och de två andra ändarna på de två tvinnade kedjorna ska du sätta på de två infattningarna och sätta dem på efodens två axelstycken, på dess främre del.

26Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på de två ändarna av bröstskölden, på dess kant som är vända mot sidan på efodens insida. 27Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band. 28Och de ska binda fast bröstskölden med dess ringar till efodens ringar med en blå snodd (flätad tråd) [från de färgade trådarna i 2 Mos 25:4], så att den ska vara på efodens skickligt vävda band, så att bröstskölden inte lossnar från efoden.

29Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 30Och du ska lägga Urim (ljus) och Tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahvehs) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt).

[Det hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder Urim och Tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor. I 2 Mos 39 där Mose ger instruktionerna för bröstskölden nämns aldrig Urim och Tummim, men i 5 Mos 33:8 sägs att de tillhör Gud. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott, se 4 Mos 27:21; 1 Sam 14:42; 28:6. Eftersom Urim kommer från ordet för ljus, så är en teori att det var en vit sten. Ordet Tummim kommer från ordet för sanning.]

Mönster till övriga prästkläder

31Och du ska göra efodens rock (ämbetsdräkt) helt i blått. 32Och den ska ha ett hål för huvudet i dess mitt och den ska ha en snörning runt dess hål, som hålet på en pansarskjorta, så att det inte kan repas upp. [Rocken är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning.] 33Och på fållen [längst ner på den blå klädnaden, se vers 31] ska du göra granatäpplen [enligt tradition 72 st] av blått och purpur och scharlakansrött runtom fållen och klockor (bjällror) av guld mellan dem runtom, 34en guldklocka och ett granatäpple, en guldklocka och ett granatäpple runt klädnadens fåll [längst ner]. 35Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.

[Den exakta kopplingen mellan klockorna och frasen att han inte ska dö är inte klar. Mest troligt är att det syftar på att översteprästen ska ha hela ämbetsdräkten på sig och utföra sysslorna enligt Herrens instruktioner, se vers 31. Ljudet från klockorna gjorde också de andra prästerna kunde höra när översteprästen rörde sig i helgedomen. Även de som var i bön utanför kunde följa med i sina böner. När Sakarias får änglabesök måste klockarna ha tystnat och folket undrade vad som hänt, se Luk 1:10, 21. Det påminde även översteprästen om hans speciella uppdrag, och att följa alla instruktioner, som annars kunde resultera i hans död, jfr 2 Sam 6:7.]

36Och du ska göra en platta av rent guld och gravera på den som man graverar en signetring: ”Helgad till Herren (Jahveh).” 37Och du ska sätta en blå snodd (flätad tråd) i den för att fästa den ovanpå turbanen, på framsidan av turbanen ska den sitta. 38Och den ska vara över Arons panna och Aron ska bära synderna som begås med de heliga tingen, som Israels söner ska helga, till alla deras helgade gåvor, och den ska alltid vara på hans panna så att de får nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 39Och du ska väva tunikor av rutigt arbete i fint linne. Och du ska göra en turban av fint linne. Och du ska göra en gördel, en vävares arbete i färger. 40Och till Arons söner ska du göra tunikor, och du ska göra gördlar till dem, och huvudbonader ska du göra till dem, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah). [Samma avslutande fras som i vers 2.]

41Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och du ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet. 42Och du ska göra åt dem linnebyxor för att dölja nakenheten av deras kött (kroppar), de ska nå från länden (höften) till låret (vid knäna). 43Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant ”saker inristat”) för evigt för honom och hans säd efter honom.

Currently Selected:

2 Moseboken 28: SKB

Highlight

Copy