2 Moseboken 21

Bestämmelser

[Kapitel 21-22 beskriver olika juridiska scenarion kring slaveri, personskador och stöld. Här ges riktlinjer för hur domare ska kunna döma rättvisa domar. Texten är skriven enligt mönstret: om detta sker, då ska det göras upp så här.]

1Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].

Hebreiska slavar/tjänare

[Israeliterna hade själva varit slavar i Egypten. Det är denna utsatta grupp som är först att få rättsligt skydd. Det sätt en hebré kunde bli en slav var betalning för stöld (2 Mos 22:3) och skuldsättning (3 Mos 25:39). Lagar kring utländska slavar behandlas i 3 Mos 25:45. Vid många tillfällen behandlades arbetare och slavar likvärdigt, se 2 Mos 20:10; 23:12; 3 Mos 25:6, 39, 43, 53; 5 Mos 12:18; 16:11.]

2Om du köper en hebreisk slav (tjänare – hebr. eved), ska han tjäna (hebr. avad) dig i 6 år och det 7:e året ska han bli fri utan att ersätta dig [utan att behöva betala för sin frihet]. 3Om han kom ensam [ogift] ska han gå (lämna) ensam [efter sex år]; om han var gift [när han kom] ska hans hustru gå med honom.

[Hebr. gaf används bara här och i vers 4. Ordet kan översättas ryggen fri eller bara med sin klädnad. Han kom med kläderna han hade på sig, dvs. utan fru och barn.]

4Om hans herre ger honom en hustru och hon föder söner eller döttrar till honom, ska hustrun och hennes barn vara hennes herres, och han ska gå (lämna) ensam (hebr. gaf). [Det skulle dock vara väldigt smärtsamt att lämna sin familj.] 5Så om tjänaren tydligt säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte gå (lämna) fri”, 6då ska hans herre föra fram honom till Gud (Elohim) och föra honom till dörren eller till dörrposten [en formell ceremoni krävdes] och hans herre ska genomborra hans öra med en syl, och han ska tjäna honom för alltid.

[ Slaveri

På den här tiden var slaveriet utbrett i världen. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats i länder som bygger på judeo-kristna värderingar. Gud förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

Rättigheter för kvinnlig tjänare

[I omkringliggande kulturer var det inte ovanligt att barn såldes som slavar/tjänare. I hopp om en bättre framtid kunde en fattig dotter säljas till ett rikt hushåll. Bland hebréerna var sådana försäljningar jämförelsevis sällsynta, men de ägde ändå rum ibland, till följd av extrem fattigdom (Neh 5:5). Kvinnor som såldes på detta sätt kunde kräva sin frihet efter sex år om de så önskade (5 Mos 15:17), men om de köptes för att bli hustrur fick de ytterligare ett skydd. Reglerna här skyddar flickan från att säljas vidare till andra och bli sexuellt utnyttjad.]

7Och om en man säljer sin dotter till att bli en tjänarinna (hebr. amah) ska hon inte lämna som de manliga tjänarna gör. 8Om hon inte behagar sin herre som har tagit henne till hustru [eller konkubin] åt sig själv, då ska han låta henne bli återlöst [av hennes far eller en släkting]. Det står inte i hans makt att sälja henne till en främling, eftersom han [då] har agerat svekfullt mot henne. 9Och om han tar henne till hustru åt sin son, ska han handla med henne som med en dotter. 10Om han tar sig en annan hustru ska hennes mat, hennes kläder och hennes äktenskapliga rättigheter inte förminskas. 11Och om dessa tre [åtaganden] inte erbjuds (görs för) henne, då ska hon gå ut utan ersättning och utan betalning.

[De tre åtagandena var att erbjuda återlösning (vers 8), giftermål med någon av familjens söner (vers 9) eller giftermål med en annan hebré (vers 10).]

[ Dödsstraff

För vissa grova brott som bl.a. mord föreskrivs dödsstraff. Såväl utdömandet som verkställandet av dödsstraffet bör ha varit ytterst ovanligt. Då två vittnen var nödvändiga blev det svårt att skaffa fram bevis. För domstolen gällde principen att hellre fria än fälla. I Talmud diskuteras de rättsliga kraven för dödsstraff mycket ingående och man fastställde betydande hinder som gjorde en sådan dom extremt svår att verkställa. Enligt Mishnah måste dödsfall avgöras av en Sanhedrin bestående av 23 domare.]

Personskada – mord

12Den som slår en man så att han dör ska dödas.

13Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand,

då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly.

14Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan dö. [Jfr 1 Kung 1:50-51]

[Vers 12-14 formar en kiasm som ramas in av mord som måste straffas hårt. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång, se 4 Mos 35.]

Personskada – våld i hemmet

15Och den som slår sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.

16Och den som stjäl [kidnappar, samma ord ganav som i 2 Mos 20:15] en människa (hebr. ish) och säljer honom,

eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet dödas.

17Och den som förbannar sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.

[Vers 15 och 17 ramar in detta stycke och handlar om att vörda sina föräldrar, se 2 Mos 20:12. Att kidnappa någon är att stjäla från familjen. Att kidnappa någon i syfte att sälja till slaveri är också ett allvarligt brott som leder till dödsstraff.]

Personskador – slagsmål

18Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande, 19om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.

20Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp [ger en kroppslig bestraffning], och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad. [En herre kan inte behandla sina slavar hur som helst, människovärdet står högt, skulle en slav dö hade slavägaren begått mord.] 21Om han överlever en dag eller två dagar ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom). [Straffet i vers 20 var då inte tänkt att döda utan bara korrigera.]

Personskada – permanent

22Om män bråkar med varandra och skadar en gravid kvinna så att hon får missfall och inga andra skador uppstår, då ska han med säkerhet bli skadeståndsskyldig, i enlighet med det som kvinnans make ålägger honom, och han ska betala som domarna fastställer. 23Men om någon skada uppstår,

då ska liv ges för liv,

24öga för öga,

tand för tand [Matt 5:38],

hand för hand,

fot för fot,

25brännskada för brännskada,

sår för sår,

blåmärke för blåmärke.

[Dessa lagar begränsar straffet så det är en rimlig nivå som motsvarar den skada som skett. Denna princip, som inom juridiken kallas vedergällningsrätt (talionprincipen), begränsar hämndens utsträckning.]

26Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull. 27Och om han slår ut sin tjänares tand eller sin tjänarinnas tand, ska han låta honom gå fri för tandens skull.

Personskador – orsakade av djur

28Och om en oxe (tjur – hebr. shor) stångar en man eller en kvinna så att de dör, då ska oxen med säkerhet stenas och dess kött ska inte ätas, och oxens ägare ska förbli tyst.

[Hebr. shor kan syfta på en tjur eller oxe (som är en kastrerad tjur). Eftersom en oxe normalt sett är lugnare än en tjur, så verkar texten här syfta på en oxe. Oxen som dödat en människa ska dödas och ägaren varnas. Han får inte klaga över det som drabbat honom. Han måste finna sig i att förlora sin tjur/oxe som var en dyrbar och viktig tillgång på den här tiden i ett samhälle där jordbruket var centralt och oxen gjorde mycket av det tunga arbetet. En antik lertavla från Nuzi (moderna Irak, daterad till 1500 f.Kr.) omnämner ett rättsfall där en oxe dödat en människa.]

29Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dödar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också dödas. 30Om en lösensumma läggs på honom, då ska han för sin återlösning ge allt som läggs på honom. 31Oavsett om den har stångat en son eller har stångat en dotter, efter detta påbud (bindande juridiska beslut) ska det göras mot honom. 32Om oxen stångar en tjänare eller tjänarinna, ska han ge deras herre 30 shekel [345 gram] silver och oxen ska stenas.

33Och om en man öppnar en brunn, eller om en man gräver en brunn, och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34då ska brunnens ägare betala ersättning, han ska ge silver till deras ägare och det döda djuret ska vara hans. 35Och om en mans oxe skadar en annans så att den dör, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den döda oxen. 36Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala (fullständigt ersätta/fullborda – hebr. shalem shalem) oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans.

[Den hebreiska texten har en vers till här (37), och en vers mindre i kapitel 20 som då bara har 30 verser.]

Currently Selected:

2 Moseboken 21: SKB

Highlight

Copy