2 Moseboken 2

Mose föds

1En man från Levis släkt gifte sig med en dotter från Levis släkt.

[Mannen hette Amran och kvinnan Jokebed, se 2 Mos 6:20. Levi var den stam som var avdelad att vara präster och lovsångare. Mellan vers ett och två passerar sexton år. Familjen har två barn, tonårsdottern Mirjam och sonen Aron som är tre år, se 2 Mos 2:8; 7:7.]

2Hustrun blev gravid [för tredje gången] och födde en son. När hon såg att han var frisk (vacker, god) gömde hon honom i tre månader. [Apg 7:20; Heb 11:23] 3När hon inte längre kunde dölja honom, tog hon en korg av papyrusgräs och strök på jordbeck och tjära [för att göra den vattentät]. Sedan lade hon barnet i korgen (arken) och satte ut den i vassen vid strandkanten [av floden Nilen].

[Samma hebreiska fras (tóv meód) som när Gud sa ”det är mycket gott” när han skapat människorna i 1 Mos 1:31 använder Jokebed här när hon säger att hennes barn var ”mycket vackert”. Ordet för ”korg” (hebr. teva) som Moses mor gör i ordning, används även i 1 Mos 6:14 om arken som räddade Noa och hans familj.]

4Hans syster [tonårsdottern Mirjam] ställde sig (positionerade sig) en bit därifrån för att se hur det skulle gå för honom. 5Då kom faraos dotter ner för att bada i floden. Hennes väninnor (unga kvinnor) gick [vidare] längs med strandkanten. När faraos dotter fick se korgen mitt i vassen skickade hon dit sin tjänarinna för att hämta den. 6När hon öppnade den såg hon den lille pojken. Han grät och hon fick medlidande med honom och sa: ”Detta är ett av de hebreiska barnen.”

7Då sa hans syster [Mirjam] till faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk ammande kvinna, så hon kan amma barnet åt dig?”

8Faraos dotter sa till henne: ”Ja gå.” Då gick den unga tonårsflickan och kallade dit barnets moder.

9Faraos dotter sa till henne [Jokebed, barnets mor]: ”Tag med dig detta barn och amma det åt mig, jag ska ge dig lön för det.” Så kvinnan tog barnet och ammade det.

10När barnet blev större [antagligen 3-4 år gammalt] tog hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose (hebr. Mosheh), för hon sa: ”Jag har dragit upp (hebr. mashah) honom från vattnet.”

[Namnet Mose kan relatera till egyptiska ord för ”son” eller ”att föda en son”. Här ges förklaringen till namnet hur han drogs upp, där det finns en likhet med det hebreiska verbet för att dra upp. Kanske pratade prinsessan hebreiska, eller i kontakten med Moses föräldrar och familj lärde hon sig några ord och bestämde sig för detta namn. Det är möjligt att han fick detta namn av sina föräldrar redan i samband med omskärelsen den åttonde dagen. Oavsett hur, så hedrar prinsessan medvetet sin sons hebreiska ursprung och gör honom samtidigt till en legitim egyptier med ett namn på sitt eget språk som understryker att hon adopterar en son.]

Moses eget uttåg

Flykten från Egypten

[Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring 4 år när han blev adopterad, och är nu 40 år gammal, se Apg 7:23-30 och 2 Mos 7:7.]

11En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder. 12Han tittade sig omkring, och när ingen såg på slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden. 13Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sa Mose till den som startat bråket: ”Varför slår du din landsman?”

14Han svarade: ”Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?”

Då greps Mose av panik och tänkte: ”Det jag har gjort måste ha blivit känt.”

15 [Hans farhågor stämde och ryktet spred sig fort.] När farao fick höra vad som hänt, ville han döda Mose. Men Mose flydde undan farao [österut] ända till midjaniternas land där han stannade. Där satte han sig ner vid en brunn.

Bosätter sig i midjaniternas land

16Nu var det så att prästen i Midjan hade sju döttrar. [Mose satt vid brunnen och vilade sig efter sin resa.] Döttrarna kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att ge vatten till sin fars får. 17När några herdar kom och körde i väg dem, försvarade Mose dem och hjälpte sedan till att ge vatten till deras får.

18När döttrarna kom hem till sin far Reguel [som betyder ”Guds vän”, han kallas också Jetro] frågade han: ”Varför är ni hemma så tidigt i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. [De andra herdarnas trakasserier mot dem verkade vara något de var vana vid.] Han öste även upp vatten åt oss och lät fåren dricka.”

20Då sa han till sina döttrar: ”Var är han nu? Varför lämnade ni honom [där vid brunnen]? Gå och hämta honom och bjud in honom på middag.” 21[De hittade Mose och han tackade ja till inbjudan.] Mose var villig (kom överens om) att stanna hos prästen.

Mose fick [så småningom prästen] Jetros dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son och han gav honom namnet Gershom, ”eftersom jag är en främling i detta land”, sa han.

[Mose hade nu blivit en medborgare hos midjaniterna, långt borta från både landet Egypten och hans eget folk, israeliterna. På hebreiska är ger främling och shom där, så sammantaget är Gershom ”Jag var en främling där” i det land där hans son föddes. Enligt Demetrius, en historiker i Alexandria 225 f.Kr., så kom namnet Midjan från en av Abrahams söner. Han skriver också att Mose och Sippora båda härstammade från Abraham. Mose i sjunde och Sippora i sjätte led.]

Gud har inte glömt sitt folk

23Många år senare dog Egyptens kung [som var ute efter Mose liv]. Israeliterna fortsatte att sucka på grund av sitt slaveri. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud. 24När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Gud såg situationen som israeliterna var i, och brydde sig om (förstod, glömde inte) dem.

Currently Selected:

2 Moseboken 2: SKB

Highlight

Copy