2 Moseboken 10

Den åttonde plågan – gräshoppor

1Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: ”Gå till farao, för jag har förhärdat (tillslutet) hans hjärta och hans tjänares hjärtan, så att jag kan visa mina tecken i deras mitt. 2Detta ska du återge (berätta) i öronen [betoning som förstärker att tydligt undervisa] för dina söner och deras söner (barn och barnbarn) hur jag har gjort Egypten till åtlöje [spelat egyptierna ett spratt], liksom mina tecken [plågorna] som jag har gjort ibland dem, så att ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).”

3Mose och Aron gick in till farao och sa till honom: ”Detta är vad Herren (Jahveh), hebréernas Gud (Elohim), säger: Hur länge ska du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig. 4Annars, om du vägrar att låta mitt folk gå, se, i morgon ska jag föra in gräshoppor över dina gränser. 5Sedan ska de täcka jordens yta (ansikte), så att ingen ska kunna se marken. De ska äta det som undkom, det som blev kvar efter haglet och äta alla era träd ute på fälten. 6Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till jorden till idag.” Sedan vände han sig om och gick ut från farao.

[Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sände gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetgjorda när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]

7Faraos tjänare sa till honom: ”Hur länge ska den här mannen vara en snara för oss? Skicka iväg dessa människor så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) sin Gud (Elohim). Inser du inte att hela Egypten blir fördärvat?”

8Mose och Aron hämtades till farao igen och han sa till dem: ”Gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren er Gud (Jahveh Elohim). Vilka är det som går?” 9Mose svarade: ”Vi ska gå med våra unga och våra gamla, våra söner och våra döttrar. Vi ska gå med våra fårflockar och boskapshjordar. För vi måste fira en Herrens (Jahvehs) högtid till honom (till Guds ära).” 10Men han sa till dem: ”Må Herren (Jahveh) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten. 11Inte på det viset. Gå nu, ni som är män, och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahveh), för det är vad ni önskar.” Sedan drevs de ut från faraos ansikte (närvaro).

12Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: ”Sträck ut din hand över Egyptens land så att gräshopporna kan komma upp över Egypten och äta varje planta som haglet har lämnat.” 13Mose sträckte ut sin stav över Egyptens land och Herren (Jahveh) förde en östanvind över landet, hela den dagen och hela natten, när det blev morgon förde östanvinden med sig gräshoppssvärmarna. 14Gräshoppssvärmarna kom upp över hela Egyptens land och stannade kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser), så tätt att dess like aldrig varit tidigare, och inte heller ska bli igen. 15De täckte hela marken så att den blev förmörkad, och de åt upp varenda planta i hela landet och all frukt från träden som haglet hade lämnat. Inte en enda tillstymmelse till något grönt, inget träd eller planta på fälten fanns kvar i hela Egyptens land.

16Då kallade farao snabbt på Mose och Aron och sa: ”Jag har syndat mot Herren er Gud (Jahveh Elohim) och mot er. 17Förlåt nu min synd bara denna gång, be till Herren er Gud (Jahveh Elohim) så att han tar bort denna död ifrån mig.” 18Han [Mose] gick ut från farao och bad till Herren (Jahveh). 19Då vände Herren (Jahveh) vinden så att den kom mycket starkt från väster och den förde bort gräshopporna och drev ut dem i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. Inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser). 20Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han lät inte Israels barn (söner) gå.

Den nionde plågan – tre dagars mörker

21Sedan sa Herren (Jahveh) till Mose: ”Sträck ut din hand mot himlen och det ska bli mörkt över hela Egyptens land. Ett mörker som man kan ta på.” [Ps 105:28]

[Detta mörker var inget vanligt mörker utan ett som man fysiskt kan ta på och känna/erfara. Solguden Ra var den högsta i rang bland Egyptens gudar och nu kan han inte skingra detta mörker. Men dessutom fanns en annan gud som hette Apep som var en motståndare till Ra och som rådde över mörkret. Även han konfronterades i denna plåga eftersom Gud lät solen skina bland israeliterna och därmed visade att det var Gud som bestämde även över mörkret.]

22Mose sträckte ut sin hand mot himlen och det blev ett tjockt mörker över hela Egyptens land som varade i tre dagar. 23Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.

24Farao kallade på Mose och sa: ”Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahveh). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er.” 25Men Mose sa: Du måste också ge oss offer och brännoffer i våra händer, så att vi kan offra till Herren vår Gud (Jahveh Elohim). 26Vår boskap ska också gå med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahveh Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahveh) förrän vi kommer dit.

27Men Herren (Jahveh) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han var inte villig att låta dem gå. 28Farao sa till honom: ”Gå bort från mig. Akta dig för att komma inför mitt ansikte igen, för om (den dag – hebr. bejom) du ser mitt ansikte igen kommer du att dö.” 29Mose svarade: ”Som du talar [du har nu själv sagt/önskat det], jag ska aldrig se ditt ansikte igen.”

Currently Selected:

2 Moseboken 10: SKB

Highlight

Copy