Popular Bible Verses from Predikaren 2

Share

För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn. Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.

Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av sitt arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand. För vem kan (ska) äta och vem kan (ska) njuta, åtskild från honom?

Sedan vände jag mig om [för att betrakta och kontemplera] allt som mina händer hade gjort och arbetet som jag ägnat mig åt, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind, och det fanns ingen vinning under solen. [Besvikelse: En människas arbete, livsverk och rikedom, ger inte heller varaktig tillfredsställelse med livet. Ordet glädje binder samman denna enhet med den tredje, se vers 2.]

Vad än mina ögon önskade (begärde) så nekade (hindrade) jag dem inget. Jag undanhöll inte (vägrade inte) mitt hjärta någon glädje (hebr. simchah), för mitt hjärta fann glädje i mitt arbete och detta var min del (vinning, lön) för allt mitt arbete.

Sedan insåg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen lika mycket som ljuset skiljer sig från (överglänser) mörkret.

Den vise har ögon i sitt huvud (förmåga att se), medan [den oresonlige] dåren vandrar i mörker. Ändå insåg jag [djupt inom mig] – samma händelse drabbar dem båda.

Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet. Detta är också fåfängt och en stor ondska.