1 Moseboken 1:5

Gud (Elohim) kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon – dag ett (hebr. jom echad). [Frasen ”det blev kväll och det blev morgon” återkommer de första sex dagarna, se vers 8, 13, 19, 23, 31. När den första dagen beskrivs används grundtalet ”ett” (hebr. echad), inte ordningstalet ”första” (hebr. rishon). Anledningen kan vara att indikera att det är här tiden startar. Inom judendomen räknas en dag från kvällen till nästa kväll. Rabbiner lär att anledningen är för att Gud vill att dagen ska börja med vila, inte arbete (1 Mos 2:1-3). Ordet för dag (hebr. jom) kan också beskriva ett större tidsintervall, men eftersom uttrycket ”kväll och morgon” används (som är ett s.k. polar-merismos) betonas troligtvis att tidsperioden verkligen är en dag, se även 2 Mos 20:11. Ordet echad har även har innebörden av en enhet som utgörs av olika delar. Ordet används om man och kvinna tillsammans – de är ett (hebr. echad) kött (1 Mos 2:24). När tabernaklet beskrivs så är det en helhet (2 Mos 26:6). I trosbekännelsen är Herren en (5 Mos 6:4). Uttrycket jom echad beskriver alltså en full dag som består av en period av mörker (natt) och en period av ljus (dag). Solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14. Inget tidsintervall anges från det att universum skapas i begynnelsen i vers 1 fram till den första dagen.]