YouVersion logga
Sök ikon

Joel 2:12-32

Joel 2:12-32 - Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan. Slit sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd åter till Herren, er Gud. Han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, han ångrar det onda han hotat med. Kanske ändrar han sig och låter välsignelsen vara kvar, till matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud. Stöt i horn på Sion! Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla på folket, påbjud en helig sammankomst! Kalla på de gamla och samla barnen, också dem som ännu får bröstet. Må brudgummen lämna sin kammare och bruden sitt gemak. Mellan förhuset och altaret skall prästerna gråta, skall Herrens tjänare ropa: »Herre, skona ditt folk, lämna inte de dina att skymfas så att de blir till en visa bland folken. Varför skall hedningarna få säga: Var är deras Gud?« Då greps Herren av lidelse för sitt land och av medömkan med sitt folk. Och Herren svarade sitt folk: Jag skall ge er säd och vin och olja, så mycket ni behöver. Aldrig mer skall jag tillåta att ni blir skymfade bland folken. Fienden från norr skall jag förvisa, driva bort till öde, torra trakter, förtruppen mot havet i öster och eftertruppen mot havet i väster. En stank skall stiga från honom, en lukt av förruttnelse. Ängslas inte, du åkerjord, utan jubla och gläd dig: Herren har gjort stora verk. Ängslas inte, ni markens djur: utmarkens beten grönskar på nytt, träden bär sin frukt, fikonträdet och vinstocken ger rika skördar. Och ni som bor på Sion, jubla och gläds över Herren, er Gud: han ger er regn i rätt tid, han låter regnet falla som förr, både höst och vår. Så skall logarna fyllas av säd, pressarna flöda över av vin och olja. Och jag skall gottgöra er för åren som slukades av gräshopporna, av gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna — min stora här som jag sände mot er. Då skall ni äta och bli mätta och prisa Herren, er Gud, som har handlat så underbart mot er. Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam. Då skall ni inse att jag finns mitt i Israel, att jag, Herren, är er Gud, jag och ingen annan. Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam. Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande. På himlen och på jorden skall jag låta tecken visa sig: blod och eld och pelare av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några överleva, så som Herren bestämt.

Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan. Slit sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd åter till Herren, er Gud. Han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, han ångrar det onda han hotat med. Kanske ändrar han sig och låter välsignelsen vara kvar, till matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud. Stöt i horn på Sion! Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla på folket, påbjud en helig sammankomst! Kalla på de gamla och samla barnen, också dem som ännu får bröstet. Må brudgummen lämna sin kammare och bruden sitt gemak. Mellan förhuset och altaret skall prästerna gråta, skall Herrens tjänare ropa: »Herre, skona ditt folk, lämna inte de dina att skymfas så att de blir till en visa bland folken. Varför skall hedningarna få säga: Var är deras Gud?« Då greps Herren av lidelse för sitt land och av medömkan med sitt folk. Och Herren svarade sitt folk: Jag skall ge er säd och vin och olja, så mycket ni behöver. Aldrig mer skall jag tillåta att ni blir skymfade bland folken. Fienden från norr skall jag förvisa, driva bort till öde, torra trakter, förtruppen mot havet i öster och eftertruppen mot havet i väster. En stank skall stiga från honom, en lukt av förruttnelse. Ängslas inte, du åkerjord, utan jubla och gläd dig: Herren har gjort stora verk. Ängslas inte, ni markens djur: utmarkens beten grönskar på nytt, träden bär sin frukt, fikonträdet och vinstocken ger rika skördar. Och ni som bor på Sion, jubla och gläds över Herren, er Gud: han ger er regn i rätt tid, han låter regnet falla som förr, både höst och vår. Så skall logarna fyllas av säd, pressarna flöda över av vin och olja. Och jag skall gottgöra er för åren som slukades av gräshopporna, av gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna — min stora här som jag sände mot er. Då skall ni äta och bli mätta och prisa Herren, er Gud, som har handlat så underbart mot er. Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam. Då skall ni inse att jag finns mitt i Israel, att jag, Herren, är er Gud, jag och ingen annan. Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam. Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande. På himlen och på jorden skall jag låta tecken visa sig: blod och eld och pelare av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några överleva, så som Herren bestämt.

Joel 2:12-32

Joel 2:12-32