Romarbrevet 3:1-20Dela

Romarbrevet 3:1-20 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet:"För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig". Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar. Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde. Det står skrivet: " Ingen rättfärdig finns, inte en enda " "ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud." "Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda." "En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar. " "Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. " "De är snabba på foten till att utgjuta blod. " "Förödelse och elände råder på deras vägar," "och fridens väg känner de inte." "De har inte gudsfruktan inför sina ögon. " Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Romarbrevet 3:1-20 Svenska 1917 (SVEN)

Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen? Jo, ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord. Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då deras trolöshet göra Guds trofasthet om intet? Bort det! Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock »var människa är en lögnare». Så är ju skrivet:  »På det att du må finnas rättfärdig i dina ord  och få rätt, när man sätter sig till doms över dig.» Men är det nu så, att vår orättfärdighet tjänar till att bevisa Guds rättfärdighet, vad skola vi då säga? Kan väl Gud, han som låter vredesdomen drabba, vara orättfärdig? (Jag talar såsom vore det fråga om en människa.) Bort det! Huru skulle Gud då kunna döma världen? Och å andra sidan, om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet ännu mer har trätt i dagen, honom till ära, varför skall då jag likväl dömas såsom syndare? Och varför skulle vi icke »göra vad ont är, för att gott måtte komma därav», såsom man, för att smäda oss, påstår att vi göra, och såsom några föregiva att vi lära? -- Sådana få med rätta sin dom. Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. Så är ock skrivet:  »Ingen rättfärdig finnes,  icke en enda.  Ingen förståndig finnes,  ingen finnes som söker Gud.  Nej, alla hava de avvikit,  allasammans hava de blivit odugliga,  ingen finnes som gör vad gott är,  det finnes ingen enda.  En öppen grav är deras strupe,  sina tungor bruka de till svek.  Huggormsgift är inom deras läppar.  Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.  Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod.  Förödelse och elände är på deras vägar,  och fridens väg känna de icke.  Guds fruktan är icke för deras ögon.» Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud; ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.

Romarbrevet 3:1-20 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen? Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem. För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet? Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig. Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede? Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen? Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar. Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter är snabba till att spilla blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har ingen gudsfruktan för ögonen. Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

Romarbrevet 3:1-20 nuBibeln (NUB)

Vilken fördel är det då att vara jude? Finns det något värde i omskärelsen? Ja, en enorm fördel, främst att det var åt dem som Guds ord anförtroddes. Att sedan några var trolösa ändrar väl ingenting när det gäller Guds trofasthet? Självklart inte! Även om varenda människa ljuger, så talar Gud alltid sanning. Det står ju skrivet: ”Du visar dig vara rättfärdig när du talar och rättvis när du dömer.” Men om vår orättfärdighet framhäver Guds rättfärdighet, vad ska vi tänka om det? Är Gud orättvis när han låter sin vrede drabba oss? Jag resonerar nu som en del människor. Nej! Hur skulle Gud då kunna döma världen? Någon kanske säger: ”Om min falskhet framhäver Guds trofasthet och ärar honom, varför ska jag dömas som en syndare?” Men resonerar man på det sättet, kunde man lika gärna säga: ”Ju mer ont vi gör, desto bättre, för att det goda ska komma fram!” En del påstår att det är vad vi säger, men de som talar så ska få det straff de förtjänar. Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker. Det står ju skrivet: ”Det finns ingen rättfärdig, inte en enda. Ingen förstår något, ingen söker Gud. Alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som gör det goda, inte en enda. Deras strupe är en öppen grav. Deras ord är som huggormsgift. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter skyndar till att utgjuta blod, förödelse och elände finns på deras vägar. Fridens väg känner de inte. Inför deras ögon finns ingen gudsfruktan.” Det som lagen säger är riktat till dem som är under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ställas till svars inför Gud. Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.

Romarbrevet 3:1-20 Bibel 2000 (B2000)

Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen? En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem. Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet? Nej, inte alls: Gud är sann — sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig. Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss? Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen? Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare? Inte kan vi säga: »Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.« Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff. Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde. Det står ju skrivet: Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda, ingen som förstår, ingen som söker Gud. Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda. En öppen grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar, deras mun är full av bitter förbannelse. På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod, förödelse och elände kantar deras väg, och fridens väg känner de inte. Hos dem finns ingen fruktan för Gud. Vi vet att lagens ord riktas till dem som äger lagen, för att varje mun skall tystas och hela världen underkastas Guds dom. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.