Romarbrevet 12:3-13
Romarbrevet 12:3-13 nuBibeln (NUB)
Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra. Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro. Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa. Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje. Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren. Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt. Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.
Romarbrevet 12:3-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. Ty liksom vi i"en"kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många,"en"kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.
Romarbrevet 12:3-13 Nya Levande Bibeln (BSV)
Men med stöd av det uppdrag Gud i sin godhet har gett mig, vill jag samtidigt varna er för att ha för höga tankar om er själva. Använd lite sund självkritik när ni bedömer ert eget värde. Tänk på att ert värde ligger i hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. Låt mig använda en bild: Det finns många delar i en kropp. Men de olika delarna är alla värdefulla, eftersom varje del har sin speciella funktion. På samma sätt är det med oss som lever i gemenskap med Kristus. Tillsammans utgör vi en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för att hjälpa varandra. Gud har i sin godhet gett var och en av oss förmågan att utföra vissa uppgifter. Om Gud har gett dig förmågan att framföra olika budskap från honom, så gör det varje gång din tro gör dig övertygad om att du har fått ett budskap från honom. Om du har fått förmågan att hjälpa andra, så hjälp dem av hela hjärtat. Om du har fått förmågan att undervisa, så undervisa så som Gud vill. Om du har fått förmågan att uppmuntra andra, så se till att du verkligen gör det. Om du har fått förmågan att ge till den som behöver, så gör det med ett generöst hjärta. Om du har fått förmågan att leda andra, så ta din ledaruppgift på allvar. Och om du har fått förmågan att visa medlidande med andra, så gör det med glädje. Visa varandra äkta kärlek. Avsky alla onda handlingar, och gör det som är gott. Ja, älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. Var inte slöa när det gäller att tjäna Herren Jesus, utan arbeta för honom med stor iver. Var glada över hoppet om att till slut räddas för evigt. Var uthålliga när ni får lida, och be ständigt. Hjälp de troende med allt de behöver, och ta emot dem i era hem.
Romarbrevet 12:3-13 Karl XII 1873 (SK73)
Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått. Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete; Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar; Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone. Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona. Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd. Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är. Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder. Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden. Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja. Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.
Romarbrevet 12:3-13 Svenska 1917 (SVEN)
Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning, så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst. Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje. Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda. Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning. Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren. Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen. Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
Romarbrevet 12:3-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta. Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.
Romarbrevet 12:3-13 nuBibeln (NUB)
Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra. Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro. Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa. Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje. Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren. Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt. Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.
Romarbrevet 12:3-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
För genom [i kraft av] den nåd som gavs åt mig säger jag till var och en som finns bland (hos) er att inte ha högre tankar om sig själv [sin egen betydelse – den gåva man har fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett åt var och en. För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift), så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i den Smorde (Messias, Kristus), och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.] [Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet charismata beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen ”på ett sådant sätt att de kan bli till nytta”, se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-1112:28-31Ef 4:111 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka den/dem, se 1 Kor 14:1.] Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja). Om det är profetisk gåva , så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro. [Kan även översättas ”enligt tron”, dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande, måste det prövas, se 1 Thess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:214:4.] Om det är tjänandets gåva (praktisk tjänst – gr. diakonia), så ska den användas för att tjäna. Om det är undervisningens gåva , ska den användas för att lära ut. Om det är gåvan att uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt), ska den användas för att uppmuntra. Om det är gåvan att frikostigt dela med sig (fylla andras behov, ge gåvor), ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar). Om det är ledarens gåva (förmågan att leda en grupp), ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet). Om det är barmhärtighetens gåva (visa medlidande, sympati), ska det göras med glädje. [Följande stycke beskriver kärlekens inneboende drivkraft mitt i tider av förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr. – tio år efter sitt brev till de kristna i Rom – skulle Paulus själv dödas för sin tro i Rom. Nero var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, så ökade trycket från samhället mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2. Paulus ord kan också åsyfta interna stridigheter då det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att han tar upp den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det dock troligt att orden om kärlek som nu följer, gäller både i och utanför församlingen.] Kärleken – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda, håller fast (”limmar er fast”) vid det goda, är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj] och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning]. [För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.] Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni inte slappnar av i er iver när ni brinnande i anden [hela tiden] tjänar Herren, [samtidigt som ni ständigt] gläder er i hoppet [det hopp som ger en förväntan och en framtidstro], [alltid] är uthålliga i lidandet (förföljelsen, prövningen), [och målmedvetet fortsätter att vara] ihärdiga i bönen [i orubblig styrka utan att ge upp]. Den [utgivande kärleken, se vers 9] gör att ni hjälper de heliga [materiellt och praktiskt] med vad de behöver och strävar efter (är ivriga att visa) gästfrihet.
Romarbrevet 12:3-13 Bibel 2000 (B2000)
I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet. Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
