Psaltaren 84:5-12

Psaltaren 84:5-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som har sin styrka i dig, har vägarna [till ditt tempel] i sitt hjärta. [De som längtar att få gå på pilgrimsvägarna till ditt tempel i Jerusalem, se vers 8.] När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen), gör de den till en vattenkälla, regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer). [Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för ”att gråta” i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden ”gråter” ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22-241 Krön 14:13-16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen före målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har också betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.] De går från kraft till kraft (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet), var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem]. Herre (Jahveh), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare), hör min bön, lyssna (vänd ditt öra), Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare], se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12]. För en dag i dina gårdar [i templet] är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro]; jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus, än att bo i de ogudaktigas tält. [Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se Ps 83:7-8.] För Herren Gud (Jahveh Elohim) är som en sol och sköld, Herren (Jahveh) ger oförtjänt nåd (favör – hebr. chen) och ära. Han håller inte tillbaka något gott, från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).