Psaltaren 77:1-20Dela

Psaltaren 77:1-20 Svenska Folkbibeln (SFB98)

För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf. Jag vill höja min röst till Gud och ropa, jag vill höja min röst till Gud, och han lyssnar till mig. På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir ej trött. Min själ vill inte låta sig tröstas. Jag tänker på Gud och klagar, jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela. Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala. Jag tänker på tider som varit, på år som för länge sedan flytt. Om natten minns jag min sång. Jag grubblar i mitt hjärta, min ande tänker efter. Skall då Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd? Är det slut med hans godhet för alltid, har hans ord blivit till intet för alla tider? Har Gud glömt att vara nådig, eller har han i vrede stängt inne sin barmhärtighet? Sela. Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr. Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under. Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort. Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud? Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken. Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela. Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade. Molnen göt ut strömmar av vatten, skyarna lät höra sin röst, och dina pilar for omkring. Din åska ljöd i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade. Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man inte.

Psaltaren 77:1-20 Svenska 1917 (SVEN)

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.  Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.  På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.  Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.  Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.  Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.  Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.  Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?  Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?  Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.  Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.  Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;  jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.  Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?  Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.  Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.  Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.  Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.  Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.  Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]

Psaltaren 77:1-20 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Jag höjer min röst till Gud och ropar, jag höjer min röst till Gud och han lyssnar till mig. På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand utsträckt utan att tröttna. Min själ vägrar låta sig tröstas. Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och min ande mattas. Sela Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala. Jag tänker på forna dagar, sedan länge flydda år. Jag minns min sång i natten, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar: Ska Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd? Är hans godhet borta för alltid? Är det slut med hans ord för alla tider? Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet? Sela Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr. Jag minns HERRENS gärningar, jag minns dina forna under, jag tänker på alla dina verk och begrundar det du har gjort. Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud? Du är den Gud som gör under, du har visat din makt bland folken. Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade. Från molnen strömmade vatten, skyarna höjde sin röst och dina pilar flög överallt. Din åska dundrade i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade. Genom havet gick din väg, din stig genom väldiga vatten, och ingen såg dina fotspår.

Psaltaren 77:1-20 nuBibeln (NUB)

Jag ropar högt till Gud. Jag ropar högt till Gud, och han ska lyssna till mig. Jag söker Herren när jag är i nöd, på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand, men det finns ingen tröst för mig. Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och förlorar allt mod. Séla Du låter mig inte sluta ögonen, och i min oro kan jag inte få fram ett ord. Jag tänker på hur det var förr, på år som för länge sedan gått. Jag minns min sång i natten, jag tänker, jag grubblar. Förkastar Herren för alltid? Ska han aldrig mer visa sin godhet? Är hans nåd borta för alltid? Har han svikit sitt löfte för framtiden? Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet? Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig: den Högste handlar inte som förr. Jag kommer ihåg HERRENS gärningar, jag minns dina under för länge sedan. Jag begrundar alla dina verk, jag tänker på dina mäktiga gärningar.” I heligheten går din väg, Gud. Vilken gud är så stor som du, Gud? Du är en Gud som gör under! Du har visat folken din kraft. Med din styrka befriade du ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar. Séla Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen skälvde. Vatten sprang fram ur molnen, åskan mullrade i skyn och dina pilar for omkring. Din åskas dån hördes i stormvinden, blixtarna lyste upp världen, jorden skakade och darrade. Du banade en väg rakt genom havet, din stig genom stora vatten, men dina fotspår syntes inte.

Psaltaren 77:1-20 Bibel 2000 (B2000)

För körledaren. Av Asaf, en psalm. Jag ropar till Gud med hög röst, jag ropar till Gud, må han höra mig. I nödens stund söker jag Herren, hela natten sträcker jag ut mina händer utan att tröttna. Ingenting ger mig tröst. Jag tänker på Gud och suckar. Jag grubblar och krafterna sviker. Du låter mig inte sluta ögonen, jag är utan ro, finner inga ord. Jag tänker på forna dagar, minns längesedan gångna år. Tankarna mal om natten, jag grubblar och söker förstå. Förkastar Herren för alltid, skall han aldrig mer visa nåd? Är hans trofasthet slut för all framtid, är hans löfte upphävt för evigt? Är Gud inte längre god mot oss, står vreden i vägen för hans barmhärtighet? Jag tänker: Det är detta som plågar mig, att den Högste inte handlar som förr. Men jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under. Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk. I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud? Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft. Med stark arm befriade du ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar. Vattnen såg dig, o Gud, vattnen såg dig och skälvde, djupen bävade. Från skyarna strömmade vatten, åskmolnen mullrade och dina pilar flög. Din åskas vagnshjul dånade, blixtarna lyste upp världen, jorden darrade och skälvde. Genom havet gick din väg, din stig gick genom stora vatten — du lämnade inga spår.