Psaltaren 7:1-17

Psaltaren 7:1-17 Svenska Folkbibeln (SFB98)

En klagopsalm av David, som han sjöng till HERREN på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt. HERRE, min Gud, till dig flyr jag. Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig, så att de inte som lejon sliter sönder min själ, rycker mig bort utan räddning. HERRE, min Gud, om jag har gjort detta, om orätt finns i mina händer, om jag har lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak, låt då fienden förfölja min själ och hinna upp mig, trampa mitt liv till jorden och lägga min ära i stoftet. Sela. Res dig, HERRE, i din vrede, stå upp mot mina ovänners raseri! Vakna upp till min hjälp, du som har kallat till dom. Låt skaran av folk samlas omkring dig, regera över dem från höjden. HERREN håller dom över folken. Döm mig, HERRE, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker mig. Gör slut på de ogudaktigas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud. Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga. Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede. Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo. Han gör i ordning sina dödande vapen, sina pilar gör han brinnande. Se, han avlar ondska, han går havande med olycka, han föder lögn. Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav han gräver. Den olycka han tänkt ut vänder tillbaka över hans huvud, på hans egen hjässa kommer hans ondska.

Psaltaren 7:1-17 Karl XII 1873 (SK73)

Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig; Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är. Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer; Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak; Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. Sela. Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver; Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen. Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet. Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar. Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper. Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas. Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till; Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva. Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda. Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade. Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla. Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.

Psaltaren 7:1-17 Svenska 1917 (SVEN)

En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.  HERRE, min Gud,      till dig tager jag min tillflykt;  fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,  så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ  och rycka bort henne utan räddning.  HERRE, min Gud,      har jag gjort sådant,  och är orätt i mina händer,  har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig  eller plundrat den som var min ovän utan sak,  så förfölje fienden min själ      och tage henne fatt  och trampe mitt liv till jorden  och lägge min ära i stoftet.  Sela.  Stå upp, HERRE, i din vrede,  res dig mot mina ovänners raseri  och vakna upp till min hjälp,      du som har påbjudit dom.  Må folkens församling omgiva dig,  och må du över den vända åter till höjden.  HERREN håller dom över folken;  skaffa mig rätt, HERRE,      efter min rättfärdighet och ostrafflighet.  Låt de ogudaktigas ondska få en ände,      men håll den rättfärdige vid makt;  ty du, som prövar hjärtan och njurar,      är en rättfärdig Gud.  Min sköld är i Guds hand;  han frälsar de rättsinniga.  Gud är en rättfärdig domare  och en Gud som dagligen vredgas.  Om någon icke vill omvända sig,      så vässer han sitt svärd,  sin båge spänner han och gör den redo;  och han riktar mot honom dödande skott,  sina pilar gör han brinnande.  Se, denne är i födsloarbete med fördärv,  han går havande med olycka,      men han föder ett intet.  Han gräver en grop och gör den djup,  men han faller själv i den grav som han gräver.  Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud,  och över hans hjässa kommer hans ondska. [ (Psalms 7:18)  Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet  och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. ]

Psaltaren 7:1-17 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En ”shiggaion” [en melodi – kanske med flera tvära kast] av David, som han sjöng till Herren (Jahveh) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se Ords 20:1Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ordet Kush betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______ Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt. Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda (befria) mig, annars sliter han mig (min själ, min person – hebr. nefesh) i stycken som ett lejon, för bort mig, och ingen kan rädda (rycka bort) mig. Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta; om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel), om jag har gjort ont mot min vän eller plundrat (räddat) min fiende utan orsak. [Den sista delen kan tolkas som att orättfärdigt ha plundrat en fiende eller omedvetet ha hjälpt sin väns fiende.] Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig; låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig), och lägga min ära i stoftet [smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se 1 Mos 3:19]. [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27Esra 6:11.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Stå upp, Herre (Jahveh), i din vrede; res dig mot mina fienders raseri [plural], vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa). [Prepositionen framför ordet raseri kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.] En folkens skara (församling) finns omkring dig, återvänd [trona; döm] över henne [skaran] från höjden [himlen]. Det är Herren (Jahveh) som härskar över folken. Döm mig [nu] Herre (Jahveh), efter min rättfärdighet, efter min integritet. [David hävdar inte att han är utan synd, men vad gäller anklagelserna från hans fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se vers 2. Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se 4 Mos 35. Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna och han önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.] O, jag ber dig [tillägget med hebr. na, översatt ”O”, ger eftertryck – betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande], sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar (utrannsakar) hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud (Elohim). [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.] Min sköld är hos Gud (Elohim) [Ps 3:4], han räddar dem som har uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant ”rakhjärtade”). Gud (Elohim) är en rättfärdig domare (dömer helt rättvist), Gud (El) känner ilska (avsky, fördömer, förbannar) varje dag [mot ondskan]. Om någon inte vill omvända sig, så slipar han sitt svärd, spänner han sin båge, gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara ”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är ”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra ”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för ”känner ilska” i vers 12 är hebr. zaar, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se 4 Mos 23:7-8.] Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte], han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete) och föder falskhet (lögner, tomhet). [Jak 1:13-15] Han gräver en grop, och gör den djup [den dubbla beskrivningen, att både gräva och göra gropen djup, förstärker hur den ogudaktige lägger ner tid och energi för att fånga en annan människa], men faller själv i brunnen (graven) [fällan] han gräver [mitt under sitt arbete]. [Detta var inte tillåtet, se 2 Mos 21:33-34.] Hans illdåd (elakhet, lidande, skada; mödas frukt) vänder tillbaka över (ska slå tillbaka på) hans [eget] huvud, och över hans [egen] hjässa (över honom själv) kommer hans våld (grymhet, laglöshet, falskhet – hebr. chamas) ner.