Psaltaren 69:13-28
Psaltaren 69:13-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)
De som sitter i porten pratar om mig, i dryckeslag gör de visor om mig. Men jag ber till dig, HERRE, i nådens tid. Svara mig, Gud, i din stora godhet, i din frälsande trofasthet. Rädda mig upp ur dyn, så att jag inte sjunker ner. Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenmassorna dränka mig eller djupet uppsluka mig, låt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig. Svara mig, HERRE, ty din nåd är god, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd. Skynda att svara mig! Kom till min själ och återlös den, friköp mig från mina fiender. Du känner det hån, den skam och vanära jag måste utstå. Du ser alla mina ovänner. Förakt har krossat mitt hjärta, så att jag är sjuk. Jag väntade på medlidande, men fann inget, på tröstare, men ingen kom. De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst. Låt deras bord framför dem bli en snara och en fälla för de säkra. Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser, låt deras höfter ständigt vackla. Utgjut din vrede över dem, låt din vredesglöd hinna upp dem. Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras hyddor. Ty de förföljer den som du har slagit och ordar om hur de plågas som du har sårat. Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet.
Psaltaren 69:13-28 Svenska 1917 (SVEN)
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig. Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet. Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen. Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig. Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet. Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig. Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull. Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner. Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen. De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst. Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra; må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid. Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem. Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor, eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit. Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Psaltaren 69:13-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
De som sitter i porten pratar om mig, drinkare gör visor om mig. Men jag bär min bön till dig, HERRE, i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet! Rädda mig ur dyn så att jag inte sjunker, rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenströmmarna skölja över mig, låt inte djupet sluka mig, låt inte brunnens gap slå igen över mig. Svara mig, HERRE, för din nåd är god! Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig, svara mig! Kom till min själ, återlös den, friköp mig från mina fiender. Du känner den skymf, skam och vanära jag får utstå. Du ser alla mina ovänner. Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen. De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst. Låt deras bord framför dem bli en snara, ett straff och en fälla. Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, låt deras ben ständigt vackla. Ös din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem. Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras tält, för de förföljer den du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat. Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet.
Psaltaren 69:13-28 nuBibeln (NUB)
De som sitter i porten sladdrar om mig, och i dryckesvisorna sjunger man om mig. Men jag ber till dig, HERRE, vid rätt tid. Svara mig, Gud, i din stora nåd, i din frälsnings trofasthet. Rädda mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenmassorna begrava mig eller djupet uppsluka mig. Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig. HERRE, svara mig i din godhet och nåd, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Göm dig inte för mig, din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig att svara! Kom nära mig och befria mig, friköp mig från mina fiender! Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras. Du ser alla mina ovänner. Deras förakt har krossat mitt hjärta, och jag är sjuk. Jag sökte medlidande men fann inget, någon som kunde trösta mig men hittade ingen. De blandade gift i min mat och gav mig ättika att dricka i min törst. Låt deras bord framför dem bli en snara och deras frid en fälla. Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser, och deras höfter alltid vackla. Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd, och låt deras hem stå öde och ingen mer bo i deras tält. De förföljer den som du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat. Ställ dem till svars för synd efter synd, låt dem inte få del av din rättfärdighet.
Psaltaren 69:13-28 Bibel 2000 (B2000)
De sladdrar om mig i stadsporten, drinkare sjunger om mig. Jag kommer till dig med min bön, må stunden vara den rätta. Svara mig, Gud, i din stora godhet, ge mig din trofasta hjälp. Rädda mig från att sjunka i dyn, låt mig bli räddad från dem som hatar mig och från det djupa vattnet. Låt inte strömmen dra ner mig och djupet uppsluka mig, låt inte graven sluta sitt gap om mig. Svara mig, Herre, i din trofasta godhet, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, jag är i nöd, skynda dig att svara. Kom till mig och gör mig fri, befria mig från mina fiender. Du vet hur jag blir smädad, hur jag lider hån och skam, du ser ju alla mina ovänner. Deras hån har krossat mig, mitt hjärta finner ingen bot. Jag hoppades på medkänsla, men förgäves, på någon som ville trösta mig, men ingen fanns. De förgiftade min mat, i min törst fick jag ättika att dricka. Må deras bord bli en fälla för dem och deras offermåltid en snara. Må det mörkna för deras ögon så att de inte kan se. Låt deras lemmar mista sin stadga. Ös ut din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem. Må deras läger bli öde och ingen mer bo i deras tält. De förföljer ju den du har slagit, ökar plågan för den du har sargat. Lägg fram brott efter brott, låt dem aldrig bli friade.