Psaltaren 69:13-21
Psaltaren 69:13-21 Bibel 2000 (B2000)
De sladdrar om mig i stadsporten, drinkare sjunger om mig. Jag kommer till dig med min bön, må stunden vara den rätta. Svara mig, Gud, i din stora godhet, ge mig din trofasta hjälp. Rädda mig från att sjunka i dyn, låt mig bli räddad från dem som hatar mig och från det djupa vattnet. Låt inte strömmen dra ner mig och djupet uppsluka mig, låt inte graven sluta sitt gap om mig. Svara mig, Herre, i din trofasta godhet, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, jag är i nöd, skynda dig att svara. Kom till mig och gör mig fri, befria mig från mina fiender. Du vet hur jag blir smädad, hur jag lider hån och skam, du ser ju alla mina ovänner. Deras hån har krossat mig, mitt hjärta finner ingen bot. Jag hoppades på medkänsla, men förgäves, på någon som ville trösta mig, men ingen fanns.
Psaltaren 69:13-21 Svenska Folkbibeln (SFB98)
De som sitter i porten pratar om mig, i dryckeslag gör de visor om mig. Men jag ber till dig, HERRE, i nådens tid. Svara mig, Gud, i din stora godhet, i din frälsande trofasthet. Rädda mig upp ur dyn, så att jag inte sjunker ner. Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenmassorna dränka mig eller djupet uppsluka mig, låt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig. Svara mig, HERRE, ty din nåd är god, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd. Skynda att svara mig! Kom till min själ och återlös den, friköp mig från mina fiender. Du känner det hån, den skam och vanära jag måste utstå. Du ser alla mina ovänner. Förakt har krossat mitt hjärta, så att jag är sjuk. Jag väntade på medlidande, men fann inget, på tröstare, men ingen kom.
Psaltaren 69:13-21 Karl XII 1873 (SK73)
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig. Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp. Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten; Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig. Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet; Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga. Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull. Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig. Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
Psaltaren 69:13-21 Svenska 1917 (SVEN)
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig. Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet. Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen. Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig. Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet. Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig. Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull. Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner. Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Psaltaren 69:13-21 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
De som sitter i porten pratar om mig, drinkare gör visor om mig. Men jag bär min bön till dig, HERRE, i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet! Rädda mig ur dyn så att jag inte sjunker, rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenströmmarna skölja över mig, låt inte djupet sluka mig, låt inte brunnens gap slå igen över mig. Svara mig, HERRE, för din nåd är god! Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig, svara mig! Kom till min själ, återlös den, friköp mig från mina fiender. Du känner den skymf, skam och vanära jag får utstå. Du ser alla mina ovänner. Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen.
Psaltaren 69:13-21 nuBibeln (NUB)
De som sitter i porten sladdrar om mig, och i dryckesvisorna sjunger man om mig. Men jag ber till dig, HERRE, vid rätt tid. Svara mig, Gud, i din stora nåd, i din frälsnings trofasthet. Rädda mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. Låt inte vattenmassorna begrava mig eller djupet uppsluka mig. Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig. HERRE, svara mig i din godhet och nåd, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. Göm dig inte för mig, din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig att svara! Kom nära mig och befria mig, friköp mig från mina fiender! Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras. Du ser alla mina ovänner. Deras förakt har krossat mitt hjärta, och jag är sjuk. Jag sökte medlidande men fann inget, någon som kunde trösta mig men hittade ingen.
Psaltaren 69:13-21 Svenska Kärnbibeln (SKB)
De som sitter i portarna [inflytelserika, ”fint folk”] pratar (skvallrar) om mig och jag är ämnet för dryckesvisorna bland dem som dricker sig druckna [de på samhällets botten]. [I detta stycke, vers 14-19, finns femton imperativ efter bönen ”svara mig” i vers 14.] Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahveh), i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.] Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar). [I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!] Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka, låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen. Låt inte flodvågen dränka mig; låt inte djupet svälja mig; låt inte slukhålet stänga sin mun över mig! Svara mig, Herre (Jahveh), för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god; i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd). Vänd ditt ansikte till mig, och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare. [Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:251:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:888:14] För jag är i nöd, svara mig med hast (fort). Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den, betala lösensumman för mina fienders skull. Du känner till (vet allt om) mina förebråelser, min skam och min förvirring. Dina motståndare finns alla inför dig; förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk. Jag söker efter någon som kan visa medlidande, men där finns ingen, och efter tröstare, men fann ingen.